Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Medicinska synpunkter på skiftesarbetet, av A Ahlmark och S Wolontis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
TEKNISK TIDSKRIFT
Denna rundfråga, som finns publicerad i
ovannämnda utredning, är besvarad av omkring 150
läkare med personlig erfarenhet om
skiftesarbetare. Majoriteten av dessa läkare hävdar, att
skiftesarbetare förete en högre sjuklighet än arbetare
i allmänhet. Läkarna anföra även de symtom, som
erfarenheten i andra länder visat vara de
vanligast förekommande, och vilka ovan i korthet
berörts. Flera läkare framhålla den individuella
olika känsligheten för skiftesarbetets speciella
påfrestningar. Även om personer som endast ha
nattarbete framkomma i rundfrågan liknande
synpunkter.
I samband med denna läkarenkät har aktuarie
T Carlson undersökt sjukligheten, så som den
framkommer i sjukkassestatistiken, vid ett antal
företag med treskiftesarbetare och icke
treskiftesarbetare. Denna undersökning, som omfattade
omkring 4 000 personer (anställda hos Malmö
Strumpfabriks AB, Klippans Finpappersbruks
AB, Grycksbo Pappersbruks AB, Korsnäs
Sågverks AB:s cellulosafabrik och pappersbruk och
Stora Kopparbergs Bergslags AB:s järnverk i
Domnarvet), varav 1 284 treskiftesarbetare, visade
att skiftesarbetarna icke ha någon högre
sjuklighet än övriga anställda. Carlson framhåller
emellertid — och detta säkerligen med rätta — att
det av flera skäl är vanskligt att av
sjukkassestatistiken dra några generellt bindande slutsatser
om de faktiska sjuklighetsförhållandena för de
undersökta grupperna. Det är troligt att för
skiftesarbetets påfrestningar speciellt känsliga
personer inte under längre tid kvarstå i sitt yrke
ocli belasta sjukstatistiken samt att de med
skiftesarbetet förenade rubbningarna i många fall
icke äro av den karaktären att de föranleda
sjukskrivning.
Skiftesarbetets inverkan på
produktionsresultatet har även undersökts utomlands. Ej heller i
denna fråga har man kommit fram till någon
enhetlig uppfattning. Medan framför allt
engelska bedömare inte finna någon påtaglig
försämring av arbetsprestationerna under nattskiftet
framhålla amerikaner och tyskar, att
trötthetsfenomen öka under nattarbetet och kunna
medföra ett försämrat arbetsresultat. Det är givet att
förhållandena på arbetsplatsen i mycket påverka
arbetsresultaten vid olika skiftestyper, varför de
motstridiga resultaten till en stor del kunna ha
rent lokala förklaringar.
Tröts de i viss mån motstridiga åsikterna om
hur skiftesarbetet inverkar på den mänskliga
organismen kvarstår intrycket att nattarbetet vid
skiftesarbete för många utgör en belastning på
såväl hälsotillståndet som produktionen, vars
inverkan det är av betydelse att i möjligaste mån
eliminera. Detta kan ske genom olika åtgärder
av organisatorisk och medicinsk art och vi skola
här beröra betydelsen av sådana åtgärder. För
förståelsen av vissa av dessa åtgärder skall något
närmare redogöras för några synpunkter på
organismens "bundenhet" till en viss livsrytm. Ett
stort experimentellt fysiologisk-medicinskt
forskningsarbete, huvudsakligen utfört på skilda
experimentdjur, föreligger redan för bedömningen
av denna fråga. Detta visar, att vissa djur
förete en lagbunden variation av aktiviteten,
kroppstemperaturen och andra fysiologiska funktioner
under dygnets olika timmar. Särskilt råttor och
möss äro i detta avseende lämpliga försöksdjur
och ha använts i stor utsträckning. Sådana
försök ha t.ex. visat, att möss, som hållits i
kontinuerligt mörker under sju månader,
fortfarande ha kvar sitt normala aktivitetsmaximum på
nätterna. Även möss födda i mörker hade
tydliga aktivitetsväxlingar under en lång tid
motsvarande dag och natt trots att de aldrig sett ljus.
Man har även hos djur kunnat kasta om
"dygnsrytmen" genom att belysa dem på nätterna och
hålla släckt på dagarna. Härigenom har man
funnit, att t.ex. möss kunna "ställa om" sin
aktivitetskurva på 1—2 veckor.
Hos människan har problemet studerats
framför allt med hänsyn till kroppstemperaturen,
vilken som bekant visar karakteristiska
variationer under dygnet med låg temperatur på
efternatten och hög på eftermiddagen. Försök
rörande kroppstemperaturens förhållanden vid olika
typer av dygnsindelning ha utförts under
förhållanden, där ovidkommande yttre inflytelser i
möjligaste mån eliminerats. Redan 1907 lät
sålunda Lindhard på en vinterexpedition till
Grönland kasta om tiderna för den artificiella
belysningen och den mörka delen av dygnet. Efter
en vecka kunde han hos besättningen konstatera
att temperaturkurvan anpassat sig efter den
omkastade dygnsindelningen. Vissa av
matsmältningskanalens funktioner visade sig emellertid
vara särskilt svårt att anpassa till den omkastade
livsföringen. Liknande grundläggande
undersökningar över den fysiologiska inverkan av
omkastad dygnsindelning ha senare utförts av flera
forskare såväl utomlands som i vårt land.
Problemet om den omändrade
dygnsindelningens inverkan på kroppsfunktionerna har i detta
sammanhang även angripits från ett principiellt
annat håll, nämligen genom att studera inverkan
av förlängt eller förkortat dygn. Sådana försök
ha utförts av bl.a. Kleitman och medarbetare i
mammutgrottan i Kentucky år 1938*. Här voro
samtliga icke önskade ljud- och ljusinflytanden
eliminerade och "dygnet" reglerades genom
artificiell belysning, måltider och arbete till att
omfatta 19 h dag och 9 h natt. Det visade sig
härvid, att den ene av försöksdeltagarna mycket
snart anpassade sig efter 28 h dygnet under det
att den äldre försökspersonen, för övrigt
Kleitman själv, icke kunde anpassa sig utan visade
* Kleitman, N: Sleep and Wakefulness, Chicago 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
