Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Medicinska synpunkter på skiftesarbetet, av A Ahlmark och S Wolontis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
TEKNISK TIDSKRIFT
flyg. För dem kan tidsskillnaden på ett dygn
i vissa fall uppgå till fyra timmar. Att detta skulle
medföra några allvarliga hälsoproblem är
emellertid inte känt; att en viss sömnighet dock lätt
kan uppstå på så att säga olaga tid är dock inte
att förvåna sig över.
Det är framför allt tvenne slutsatser, som nu
nämnda och liknande iakttagelser berättiga till
och som i detta sammanhang äro av intresse.
Den ena är att det hos organismen finns en
påvisbar benägenhet till tidsreglering av skilda
fysiologiska funktioner, den andra slutsatsen är
den att denna mekanism är mycket olika uttalad
hos skilda individer. Förståelsen härav är av den
största betydelse, då det gäller att praktiskt
utforma den lämpligaste fördelningen av
arbetstider, som icke på vanligt sätt infalla under dagen.
Man har på många sätt sökt råda bot på de
svårigheter, som skiftesarbetet i vissa fall medför.
Åtgärder i detta syfte äro av flera slag och bestå
dels i en anpassning av skiftesperiodernas längd
och uppehållen mellan -dessa, dels i ett
medicinskt urval och en medicinsk övervakning av
den skiftesarbetande personalen samt slutligen i
åtgärder, som medföra tillfredsställande
vilomöj-ligheter efter nattskiften och en så regelbunden
matordning som möjligt.
Vad först beträffar anordningen av
skiftesperioderna och därvid särskilt frågan om
lämpligaste intervall mellan två på varandra följande
skiftesbylen företer litteraturen motstridiga
rekommendationer. Olika författare rekommendera
mellan 1 vecka (framför allt i engelsk litteratur)
och 2 à 3 månader (amerikanska synpunkter).
Däremellan kan mim finna snart sagt alla
tidsintervaller diskuterade och rekommenderade.
Skillnaden i uppfattning beror delvis på de redan
relaterade varierande synpunkterna på
skiftesproblemet i sin helhet. Med hänsyn till de ovan
refererade undersökningar över olika personers
bundenhet till den naturliga dygnsindelningen
kan man också förstå, att skilda personer olika
lätt förmå att anpassa sig. För en person, som på
några dagar ändrar sina kroppsliga funktioner
efter en ny dygnsindelning, synes det vara helt
annorlunda ställt än med en person, för vilken
det kanske tar månader innan en sådan
anpassning sker. På denna fråga inverkar också
vederbörande skiftesarbetares benägenhet för
matsmältningsrubbningar. Det är t.ex. inte ovanligt att
personer med sådana rubbningar föredra ett
två-dagarsskift framför ett veckoskift emedan det
förra ger dem mindre matsmältningsbesvär.
Hittills givna rekommendationer om
skiftesperiodernas längd synas inte ha beaktat samtliga
dessa förhållanden i tillräcklig grad; inte förrän
man på ett större antal personer undersökt dessa
förhållanden torde man kunna fälla något
bestämt omdöme om vilken period som i olika fall
är att betrakta som den medicinskt lämpligaste.
I detta sammanhang kan anföras, att man vid
planering av skiftesarbete ofta framhåller värdet
av väl tilltagna pauser vid övergång från ett
skifte till ett annat och en begränsning av tiden
för sammanhängande sysselsättning i
skiftesarbete. Även denna fråga torde emellertid endast
kunna få en objektiv belysning genom mera
ingående studier av skilda personers bundenhet till
det naturliga dygnets växlingar.
En medicinsk övervakning av den
skiftesarbetande personalen är en annan väg för
bekämpandet av de med detta arbete förenade besvären.
Sålunda har det rekommenderats, att endast
yngre personer skulle tas ut till skiftesarbete och
att personer med tendens till bl.a. magsjukdomar
icke skulle utföra sådant arbete. Vår nuvarande
kunskap om den fysiologiska reaktionen till
skiftesarbete är emellertid, som ovan framhållits,
ytterst bristfällig och man saknar för närvarande
tillräcklig erfarenhet för att göra ett garanterat
säkert urval av skifteståliga personer. Att
emellertid personer med t.ex. magsår ofta fara illa av
skiftesarbete och till och med av detta kunna
ådra sig recidiv torde dock få betraktas som
säkerställt. Att personer, som haft magsår, icke
böra sysselsättas i skiftesarbete får därför
betraktas som ett hygieniskt krav. Till någon bestämd
uppfattning om grunderna för den medicinska
bedömningen av olika personers lämplighet för
skiftesarbete torde man inte kunna komma förrän man
får en mera intim kännedom om olika personers
resistens mot skiftesarbetets påfrestningar och
kommit fram till metoder för att mäta denna
resistens.
Åtgärder som göra det möjligt för
skiftesarbetaren att njuta en ostörd sömn efter nattskiften
torde vara av den största betydelse i detta
sammanhang. Ett av de allra vanligaste symtomen
hos skiftesarbetarna, särskilt i de äldre
årsklasserna, är nämligen sömnsvårigheterna. Dessa
bero dels på den redan ovan framhållna
omständigheten att vissa personer över huvud taget ha
svårigheter att sova på annan tid än natten men
även på att sömnen ofta blir störd av yttre
omständigheter, störningar från omkringliggande
lägenheter, trafiken och mycket annat. Den
yttersta orsaken till detta torde vara trångboddheten.
Alla strävanden som gå ut på att ge den
skiftes-arbetande personalen ostörda sovplatser måste
ur hygienisk synpunkt understödjas. Främst står
härvid önskemålet omatt skiftesarbetarna beredas
en så väl tilltagen bostad att de kunna sova i
hemmet. Därest detta inte kan ordnas är tillhanda
hållandet av lämpliga sovrum på eller i närheten
av arbetsplatsen att rekommendera för sådana
arbetare som ha svårt att sova i hemmet.
Ovan har framhållits att
matsmältningsrubbningar utgöra en väsentlig del av de besvär
varmed skiftesarbete hos vissa personer är förenat.
Man har därför anledning att ägna måltidsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
