Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Smältsäkringar för starkströmstekniken, av Ture Hallonborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
549
låg överström. Man finner hur ljusbågsspänningen
gradvis växer och strömmen minskar i
motsvarande grad, emedan man här har att göra med en
Ijusbågssträcka med hög resistans.
Går man till smälttider utgörande en bråkdel
av en halvperiod enligt fig. 16 finner man, att
strömmen ig i förgasningsögonblicket kan vara
den högsta som uppträder, i det att strömmen
snabbt har gått ned till noll. Strömkurvan kan
emellertid även få annan form såsom framgår
av fig. 17. Här är visserligen ig även det högsta
uppträdande strömvärdet, men ett tydligt försök
att motarbeta strömsänkningen ger kurvan ett
helt annat utseende.
Ljusbågens karaktär av resistans framträder
tydligt. Genom att den inskjutes i kretsen minskas
fasförskjutningen mellan ström och spänning.
Den punkt där strömmen upphör kan sålunda
ofta sägas utgöra den naturliga nollgenomgången
för den krets, som erhålles genom att ljusbågens
stora resistans uppträder i den ursprungliga
kretsen, och denna nollgenomgång erhålles
sålunda tidigare än om säkringen ej funnits.
Att till och med högre strömtoppar kan erhållas
än den som uppträder i förgasningsögonblicket
visar oscillogrammet fig. 18. Detta är från ett
prov med hög strömtäthet och förhållandena
tillrättalagda för att få stark utbildning av
spänningen uff i förgasningsögonblicket.
Katodstråloscillogram har därför tagits av spänningen i detta
ögonblick. (Katodstråloscillografen har haft en
sinusformad hjälpspänning om 300 p/s, som ger
utslag i horisontell led, därav den olikformiga
tidskalan. Den mätta spänningen ger vertikalt
utslag och resultanten av de båda spänningarna
är den erhållna kurvan.)
I det ögonblick den ytterst snabba förgasningen
sker, springer spänningen snabbt upp till värdet
ug, som dock nästan lika snabbt faller ned till
en normal brännspänning för ljusbågen.
Spänningshöjningen är så stark, att strömmen åter
börjar stiga, men kylningen av gassträckan är
dock tillräckligt god för att strömmen snabbt skall
försvinna, så snart den får hjälp av sin naturliga
nollgenomgång.
Vid brytningar som de nyssnämnda uppträder
sålunda en transient återvändande spänning
redan innan brytningen är fullbordad i motsats
till vad fallet är vid icke strömbegränsande
säkringar och strömbrytare.
Som framgår av oscillogrammen erhåller man
vid högre strömmar en mycket stark
begränsning av den uppträdande kortslutningsströmmen.
Säkringarna får härigenom den värdefulla
egenskapen, att den anläggningsdel de skyddar
förskonas icke blott från de termiska utan även från
de mekaniska verkningarna av
kortslutnings-strömmen, i det att även stötströmmen klippes
av. Det är naturligtvis av värde att veta, hur pass
stor begränsning av strömmen man kan vänta
Fig. 19. Högsta strömtopp
(imax) som funktion av
brytströmmen (I )bför en
serie sandsäkringar.
Linjen med streckad
fortsättning anger toppvärdet utan
säkring.
sig i ett givet fall. Värdet på strömmen i
förgasningsögonblicket ig kan bli föremål för
beräkning, eftersom det motsvarar det fall, att hela
den i smältledaren utvecklade energin åtgår för
dess uppvärmning och förgasning. Emellertid kan
den högsta uppträdande strömtoppen imax
överstiga ig, såsom fig. 18 visar. Det är därför
nödvändigt att ta hänsyn till de vid provning
verkligen erhållna strömtopparna. En
sammanställning av resultaten för en viss säkringstyp kan få
det utseende fig. 19 visar.
Risken för överspänningar vid brytningen av
sådan storlek att de äventyra anläggningens
isolation kan egentligen uppträda endast vid mycket
snabba förgasningar av tillräckligt långa
smält-trådar. Den närmast till hands liggande åtgärden
är härvid att utföra smältledaren så att
förgasningen ej blir samtidig för hela ledaren. Fig. 20
ger några exempel på dylika ledare.
Det har sitt intresse att även se på ett
oscillogram från en misslyckad brytning enligt fig. 21.
Man finner här att det tar några halvperioder
innan ljusbågen blivit så starkt joniserad, att
spänning och ström får samma karaktär som för
en i luft brinnande ljusbåge. Vid brytning av
låga överströmmar i området strax ovanför
gräns-smältströmmen varar ljusbågen, särskilt i de
delar av densamma som först bildas, relativt lång
tid, och man får då samma risk för att dess
ledningsförmåga skall hinna förbättras tillräckligt
för att brytning ej skall erhållas. Det blir sålunda
karakteristiskt även för sandsäkringarna, att bryt-
Fig. 20. Exempel på
smältmetaller som ger
upphov till mindre
överspänning än
dylika med konstant
sektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
