Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Automatisk riktningsangivare, av D H - Elektrisk bränslemätare, av D H - Detektor för ometalliska minor, av D H - Skredalarm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
555
Fig. 2. Kopplingsschema för katodstrålrör-indikator.
mer den inducerade spänningen på grund av
kardioid-karaktären att vara maximum om radiostationen befinner
sig framför planet och i dess kurs. Den i den andra ramen
inducerade spänningen är lika stor som den i T-antennen
inducerade. Om nu den ena ramen av omkopplaren via
förstärkaren förbindes med platta 3 i katodstrålröret och
den andra med platta 2, kommer strålen att ställa sig på
y-axeln (se fig. 2). Kommer radiostationen ur kursen,
flyttar sig strålen automatiskt efter, och på en på
katodstrålröret placerad gradskiva, kan vinkeln mellan radiostation
och flygplanets kurs direkt avläsas. Fördelen med att
använda ett katodstrålar är, att samma indikator även kan
användas för blindlandning och som "horisont" (Proc.
Inst. Radio Eng aug. 1945). D J]
Elektrisk bränslemätare. För kontroll av
bränslemängden i bensintanken i flygplan har i Amerika konstruerats
en elektrisk bränslemätare, vilken består av en oscillator
(frekvens ca 10 kp/s), två transformatorer, två
kondensatorer, två likriktare och ett registrerande instrument,
vilket graderats i kg bränsle. Den ena av kondensatorerna
är fast, och den andra som är variabel består av
bensintanken och en i denna insatt cylinder. Kapaciteten
varierar med bränslemängden i tanken.
Transformatorerna är primärt seriekopplade med var
sin kondensator, fig. 1. De båda kretsarna är
parallellkopplade och matas av oscillatorn. Sekundärt är
transformatorerna i en bryggkoppling förbundna med det
registrerande instrumentet över två likriktare.
Då bensintank-kondensatorns kapacitet varierar, på grund
av bränslemängden i tanken, kommer mer ström att flyta
i den ena av de båda parallellkopplade länkarna än i den
andra, och transformatorernas sekundärspänningar blir
olika stora. Instrumentet är så konstruerat, att det mäter
förhållandet mellan de båda likriktade spänningarna.
Instrumentutslaget blir sålunda oberoende av variationer i
oscillatorspänningen (Electronics dec. 1945). D II
Fig. i. Förenklat kopplingsschema för elektrisk
bränslemätare.
Detektor för ometalliska minor. Tyskarna började 1942
använda stridsvagnsminor, som var fullständigt
ometalliska, vilket hos de allierade framkallade behov av
detektorer för detta slags minor. Sålunda konstruerades en
mindetektor, som kunde användas för sökning av både
metalliska och ometalliska minor. Denna består av ett
långt i handen bärbart aluminiumrör, i vars nedre mot
marken vända ända finnes en 300 Mp/s oscillator med
antennsystem (dipol och en strålningsmatad reflektor).
Indikeringen erhålles dels från ett par vanliga hörlurar
och dels från en på röret placerad mikroamperemeter,
vilken är inkopplad i oscillatorrörets gallerkrets
(oscillatorröret är av typ 955 och dess gallerström kan stiga ända
till 150 /<A). Hörlurarna matas av en lågfrekvensoscillator
(1 000 p/s) av RC-typ och amplituden hos den av denna
levererade spänningen styres av den ändring i 300 Mp/s
oscillatorrörets gallerpotential, som uppstår då sökaren
kommer i närheten av en mina. Anodspänning lämnas av
ett 90 V batteri och glödspänning av en 6 V ackumulator.
Batterier, lågfrekvensoscillatorn och ett med denna
sammanbyggt förstärkarrör är inbyggda i en på ryggen
bärbar låda. Högfrekvensoscillatorns frekvens kan inställas
med en på aluminiumröret placerad kondensator (50 pF)
och den av lågfrekvensoscillatorn lämnade spänningens
amplitud kan med en volymkontroll inställas för lämplig
ljudstyrka. Dipol och reflektor är inkapslade i rör av
termoplastiskt lågförlustmaterial för att skyddas mot regn,
gräs och ris.
Omedelbart innan minsökaren skall användas hålles dess
antennsystem 5—6 cm över mark av lämplig beskaffenhet
och. 300 Mp/s-oscillatorn inställes med kondensatorn 50 pF
för en frekvens något högre än antennsystemets
resonansfrekvens. Inställningen göres så att mikroamperemetern
visar ungefär halvt utslag. Den av antennsystemet utsända
högfrekvenseffekten går sålunda genom marken, vilken
tjänstgör som ett homogent dielektrikum.
Om sökaren röxes framåt över marken och det i denna
finns ett föremål med lägre dielektricitetskonstant än
omgivningens åstadkommer detta en höjning av antennens
resistans och reaktans. Har föremålet högre
dielektricitetskonstant än omgivningen blir förhållandena motsatta.
Sålunda bringas antennen i resonans med oscillatorn då en
ometallisk mina kommer in i strålfältet och
mikroampere-meterutslaget sjunker (mindre gallerström) samtidigt som
ljudstyrkan i hörtelefonen stiger. Om en metallisk mina
kommer i sökarens närhet minskar antennbelastningen
och gallerströmmen stiger (instrumentutslaget ökar och
1 000 p/s tonen dör ut).
Det är klart att ofullkomligheter i marken såsom stenar,
trärötter och hålor även i viss mån kommer att påverka
antennimpedansen men en tränad person kan ganska lätt
skilja på minor och de flesta andra förekommande
diskontinuiteter.
Minsökaren är kapabel att indikera minor som ligger intill
ca 15 cm under markytan (Electronics nov. 1945). D H
Skredalarm. Vid SJ:s elektrotekniska byrå har
utexperimenterats en skredalarmanlägning, vilken består av ett
antal kontaktdon, som seriekopplas med ett relä, vilket
i sin tur påverkar lämpliga signalorgan. Anläggningen har
till uppgift att alarmera för skred, som kunna uppstå t.ex
genom på banan nedrasande snömassor eller genom at I
själva banvallen av en eller annan orsak ger vika.
Kontaktdonet består av en lufttom glasbehållare med
insmälta elektroder och innehållande en viss
kvicksilvermängd. Kontakterna fästes på stolpar utmed banan på
sådana ställen, där skred kunna befaras. I normalläget
genomflytes kontakten av vilströmmen, från den ena
elektroden genom kvicksilvret till den andra elektroden, men
strömmen brytes om någon av kontakterna genom ett
skred bringas ur jämviktsläge, oberoende av åt vilket håll
lutningen sker. Genom att reläet faller, träda signalorganen
i funktion (SJ-Nytt 1945 h. 6). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
