Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1946 - Organiska jonbytare och deras användning i den analytiska kemin, av Olof Samuelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
565
skulle ha vid den sista titreringen. Det mest
anmärkningsvärda är, att Bahrdt genom en enkel
filtrering kunde erhålla en kvantitativ upptagning
av kalcium och magnesium.
De författare, som senare publicerade arbeten
om användningen av oorganiska jonbytare för
olika ändamål, synes inte ha observerat Bahrdts
arbete. Den åsikten synes nämligen ha varit
allmän, att man för att ta bort de sista spåren av
exempelvis vattnets hårdhet skulle behöva
använda ett så stort överskott av jonbytare, att en
kvantitativ upptagning skulle vara praktiskt taget
omöjlig att åstadkomma.
Kullgren14 fann i samband med sina
undersökningar av sulfitcellulosans jonbytande
egenskaper, att vid ett tillfälle koppar anrikades i
cellulosan, när denna tvättades med destillerat vatten.
Anledningen härtill visade sig vara, att det
destillerade vattnet kommit i beröring med kopparrör
och därför var förorenat av koppar. Genom denna
anrikning kunde han bestämma kopparhalten i
vattnet och det visade sig att vid experimenten
cirka 95 % av den totala kopparmängden
återfanns i sulfitcellulosan.
När jag 1938 började arbeta med jonbytare för
analytiska ändamål, var det åtminstone i viss
mån med utgångspunkt från det nämnda arbetet
av Kullgren. Det gällde först att framställa en
lämpligare jonbytare. De oorganiska jonbytarna
var alltför obeständiga, och sulfitcellulosan hade
låg utbyteskapacitet och var dessutom inte
tillräckligt beständig. Det låg av vissa skäl närmast
till hands att försöka framställa en lämplig
jonbytare genom sulfonering av kautschuk.
Försöken lyckades och särskilt av butadienkautschuk
erhölls en beständig produkt med god
utbyteskapacitet ocli för de avsedda ändamålen lämpliga
egenskaper. Sedan konsthartsjonbytare
innehållande sulfonsyragrupper blivit tillgängliga i
handeln har handelsprodukter använts.
De första jonbytesförsöken utfördes med enkla
saltlösningar och det var en ganska stor
överraskning, att en kvantitativ omsättning kunde er-
hålles med jämförelsevis litet överskott av
jonbytare och att hela omsättningen kunde göras på
så kort tid som 5 min15. Vid dessa jonbytesförsök
användes en tratt avsedd för kadmiuinreduktor.
70 ml av en lösning innehållande cirka 2
milli-ekvivalenter natriumsulfat fick passera den
väte-mättade jonbytaren. Sedan tvättades med cirka
75 ml vatten, varefter filtrat och tvättvatten
titre-rades med lut. Omsättningen visade sig vara
fullständig och natriumsulfatmängden kunde genom
denna titrering bestämmas med ett fel på mindre
än 2 °/oo.
Efter försöket regenererades jonbytaren genom
behandling med saltsyra. Sedan tvättades med
vatten tills filtratet var syrafritt. Filtret var
därefter klart för nya försök. Försöken fortsattes
med positivt resultat med andra saltlösningar och
är för övrigt ännu inte slutförda.
I tabell 1 visas en sammanställning över några
vanliga salter, där separeringen av jonerna är
fullständig. Vid lösningar av dessa salter kan man
således bestämma koncentrationen enligt
jon-bvtaremetoden genom en alkalimetrisk titrering.
Tabell 2 visar vilken noggrannhet, som man kan
räkna med vid försök av denna art. Som framgår
av tabellen är försöksfelen av samma
storleksordning, som man har att räkna med vid enbart den
alkalimetriska titreringen. Försök har utförts i
såväl sur, neutral som alkalisk lösning och även
i närvaro av icke-elektrolyter såsom socker,
glycerin och etylalkohol. Icke-elektrolyterna
inverkar inte störande.
Den här beskrivna metoden att bestämma
saltlösningars koncentration genom en alkalimetrisk
titrering sedan kat jonerna utbytts mot vätejoner
kan givetvis ha teknisk betydelse. Metoden har
prövats för bestämning av sulfathalten i tekniskt
aluminiumsulfat, zinksulfat och koboltsulfat samt
i spinnbad för viskossilkeframställning16. Även för
nitratbestämning har metoden provats vid några
sprängämnen, t.ex. vid svartkrut17.
Jonbytaremetoden kan emellertid användas
även för mera komplicerade analyser. Sålunda
Tabell 1. Separering av några vanliga oorganiska salter med vätemättad katjonbgtare
+ + + + + +2+2+2+2+2+2+ 2+ 2+ 3+ 3+ 3+ 3 +
Li Na K NH4 Rb Cs Mg Ca Sr Ba Zn Mn Co Ni At Fe Cr(H20)8 Cr
värmd
lösn.
Klorider . . . • • + + + + + + + + + + + + + + + + + +
Bromider . . . ... + + + + + + + + + + + + + + + + + +
Jodider ... + + + + + + + + + + + + + + + S + +
Nitrat ...... ... + + + + + + + + + + + + + + + + + +
Perklorat .. ... + + + + + + + + + + + + + + + + + +
Klorat ... + + + + + + + + + + + + + + + + +
Bromat Sönderdelas av vätemättad jonbytare
Jodat ...... Sönderdelas av vätemättad jonbytare
Sulfat • ■ + + + + + + + + S S + + + + + + + —
Fosfat ... + + -†- + + + + + + + + + + + + + + —
+ fullständig separering — ofullständig separering på grund av beständiga komplexer S existerar ej, resp. svårlöslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
