- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
574

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1946 - Ny metod för utsprängning av stora bergrum, av Åke Lidén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574

TEKNISK TIDSKRIFT

Genomskärning av ett segment

Fig. 4. Laddstake för djupa spränghål. Segmenten, vilka
äro tillverkade av hickory, ask eller teak, äro uppträdda
på ett rep, som i änden är splitsat till en knut tillräckligt
stor att förhindra att repet dras ut ur hålet i segmentet.
Knuten befinner sig i punkten x.

i höjd, att arbetarna kunna stå på berghögen och utan
svårighet nå upp till taket för att rensa detta. Höjden av
bottenstrossen räknas ut på följande sätt. Antag att
hallens höjd e= 10,4 m
berghögens höjd i— 8,5 m
bottenstrossens höjd = x
bergtakets tjocklek (10,4 — x)

förhållandet mellan volymerna av löst och fast berg
1,25 : 1
Man får då

1,25’ (10,4 — x) ,= 8,5
och bottenstrossens höjd

x 3,6 m

I ovanstående uträkning är det av särskilt intresse att
lägga märke till värdet på förhållandet mellan volymerna
av löst och fast berg, nämligen 1,25 : 1. Detta förhållande
är utomordentligt lågt i jämförelse med vad man vanligen
brukar räkna med. Orsaken härtill är, att berget vid
sprängningen visserligen skjutes sönder ordentligt men att
det faller som en hel massa utan att blandas om.

Som framgår av fig. 1 spränges icke bela bergtaket i en
salva. Som regel skjutas högst två rader borrhål samtidigt,
varför det behövs två eller tre sprängningar för att få
ned bela taket.

Borrhastigheten utgjorde i medeltal 9,4 m per
borrmaskinsskift och två man. Denna siffra är mycket låg i
jämförelse med de effekter, som uppnås i kanadensiska och
amerikanska gruvor vid detta slag av borrning. Den låga

effekten kan kanske delvis förklaras av att det var
besvärligt att ställa upp borrmaskinerna och rikta in
borrhålen så exakt som arbetsledningen ansåg nödvändigt för
att få ett absolut jämnt tak.

För sprängningen användes 50 i% gelignite i patroner med
28,6 resp. 31,7 mm diameter. Gelignite är ett sprängämne,
som motsvarar Nitroglycerinbolagets extradynamit L F 4,
men med en tillsats av NaN03 i stället för NH4N03; den
är något svagare än extradynamiten. För att underlätta
laddningen voro patronerna specialtillverkade, med en
längd av 760 mm. Dynamiten var innesluten i
pappcylindrar omlindade med paraffinerat papper. Laddstakens
konstruktion framgår av fig. 4. Den utfördes av hickory, ask
eller teakträ*.

Före laddningen renblåstes hålen med tryckluft och
vatten. En särskild apparat, vars konstruktion framgår av
fig. 5, användes härför, med vilken vattnet sprutades ut
med mycket stor hastighet. Med denna apparat uppnåddes
en mycket mer effektiv renspolning än som skulle kunnat
erhållas med vanlig renspolning eller renblåsning.

Hålen laddades fulla så när som på 1,3 m i vardera änden.
En 750 mm lång dynamitpatron med tändhatt infördes i
vardera änden, varefter hålet förladdades med
sandpatroner. Elektriska tändhattar utan fördröjning användes.
Tändningen skedde elektriskt i båda ändarna av hålen.
Alla tändhattarna i samma ända av hålgruppen kopplades
i serie, varefter de båda seriekopplade grupperna
parallell-kopplades. Den elektriska belysningsströmmen användes
för tändningen.

Utsprängning av B-hallar

I många fall användes även här den metod, som
beskrivits ovan, men ibland varierades denna något. I stället
för att först strossa ut en bottenskiva gjordes en vertikal
stross till hallens fulla höjd utefter centrumlinjen. Mot
denna stross skötos kvarvarande bergpartier i en salva
efter diamantborrning. Ifrågavarande hallar äro 15 m
breda och ha en högsta valvhöjd av 7,5 m. Strossen
gjordes 4,5 m bred. Bredden beräknas efter samma metod

* Proudfoot, G M: Blast-Hole Diamond Drilling at Flin Flon.
Träns. Canad. Inst. Min. Metallurg. 1943 s. 277—290.

Tabell 1. Sammanställning av uppnådda effekter

Avverkning per 8 h skift Antal per skift [-Borrhålens-] {+Borr- hålens+} djup m Indrift per salva m [-Sektions-area-] {+Sek- tions- area+} nr [-Borrlängd-] {+Borr- längd+} per
maskinskift m Brutet berg per
indrift m brutet berg m3 [-bor-rare-] {+bor- rare+} borrmaskiner luft-
dia-ham- mant-mar- borrmaskin maskin salva m3 m
borrhål m3 [-dynamit-] {+dyna- mit+} kg in3
Luft hammarborrade
spränghål
Ortdrivning (höjd 2,5 m,
bredd 2,5 m) 1,2 7,2 4 2 — 1,4 1,2 6,0 14,0 7,2 0,26 0,36
(höjd 3,6 m,
bredd 3,6 m) 1,5 20,3 6 3 — 1,7 1,5 13,5 16,2 20,3 0,42 0,56
(höjd 2,5 m,
bredd 4,5 m) 1,5 16,7 6 3 — 1,7 1,5 11,2 16,0 16,7 0,35 0,48
Takstrossning (höjd 1,3 m,
bredd 4,5 m) 7,3 43,1 — 2,4 2,4 5,9 14,4 1,18 1,7
Diamantborrade spränghål
Skjutning av tak
Hall typ A 3 salvor ..... 61,0 4 — 2 29,1 29,1 93,1 9,4 2 720 3,2 3,1
A 2 salvor ..... 57,0 4 — 2 39,7 39,7 91,0 9,4 7 200 3,0 3,0
B 1 salva ...... 44,0 4 — 2 29,1 29,1 37,3 9,4 1 085 2,3 2,2
Skjutning av väggar
Hall typ B 1 salva ..... 38,0 4 — 2 29,1 29,1 56,5 9,4 1 650 2,0 1,9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free