Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1946 - Nyare utvecklingsmöjligheter inom acetylenkemin, av Tore Timell - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 juni 19A6
579
Polyvinylpyrrolidon användes i 2,5 % vattenlösning vid
blodtransfusioner och för att hindra förblödning. År 1941
tillverkades härav 30 000 ampuller, och det uppges ha
räddat tusentals soldaters liv.
De största resultaten synes man dock ha nått med
vinyl-etrarna. Dessa hade börjat bearbetas redan 1930 men
kunde då inte utvecklas nämnvärt, dels därför att man
saknade användningsområden för dem, dels därför att det
var nödvändigt att arbeta med acetylenen under tryck för
att uppnå tillfredsställande resultat. Ären närmast före
kriget utarbetade IG Farben speciella metoder, varigenom
man kunde handskas med acetylenen under tryck ända
upp till 20 at och vid 200°C utan någon som helst
explosionsrisk. Under kriget tillverkades en mängd olika
vinyl-etrar, som därefter polymeriserades och användes som
ersättning för kautschuk, som klister, impregneringsmedel
m.m.
I princip tillgick reaktionen så, att acetylenen omsattes
med någon alkohol och med Na-alkoholat som
katalysator. Man använde alkoholer med ända upp till 18
kolatomer
CH = CH + R • OH
ch2,= cho-r
vinyleter
För polymeriseringen användes som katalysator
exempelvis borfluorid + y-butyrolakton. Polymeriseringen beredde
i början vissa svårigheter, beroende på vinyletrarnas låga
värmeledningsförmåga, varigenom reaktionstemperaturen
blev för hög och mörkfärgade produkter med låg
viskositet bildades. Detta problem löste man elegant på så sätt,
att vinyletern sprutades in i reaktionskärlet, som innehöll
ångor av borfluorid. Under dropparnas fall skedde
polymeriseringen och goda produkter erhölls. Man tillmätte i
Tyskland vinyletrarna stor betydelse och Reppe föreslår
t.o.m. i en rapport, att man skall tillverka acetaldehyd ur
vinylmetyleter för att på så sätt komma ifrån
kvicksilverförlusterna vid den vanliga, direkta framställningen ur
acetylen.
En allvarlig konkurrent till polyvinylacetatet blev
småningom polyakrylaten, särskilt sedan man kunnat förbilliga
framställningen av akrylsyra. Denna syntetiserade man
nämligen genom en mycket intressant reaktion direkt ur
acetylen, vatten och koloxid
CH ■= CH + H20 + CO
CH2:= CH COOH
akrylsyra
För införandet av karbonylgruppen använde man här
liksom vid framställningen av adipinsyra ur tetrahydrofuran
som katalysator nickelkarbonyl.
En utomordentligt intressant reaktion, om vilken det
tyvärr inte lämnas många uppgifter, är slutligen
polymeriseringen av acetylen till cyklooktatetraen
4 CH = CH
CH — CH ,= CH
i
CH
CH
I II
CH ,= CH — CH
cyklooktatetraen
Med undantag av bensol är denna åttaring den första
icke-alifatiska polymer som kunnat framställas ur
acetylen. Termodynamiskt är dess bildning ytterst
förvånande, då den har större energiinnehåll än bensol. Även
10-och 12-ringar har framställts.
Att tyskarna med sina arbeten på acetylenkemin öppnat
ett nytt område för den organiska kemin och industrin är
tydligt. Man kan säkert också vänta, att mycket av deras
arbeten kommer att tas upp och föras vidare framför allt
i Förenta Staterna. Många tillverkningar var väl betingade
av krigets och råvarubristens krav, andra åter innebär
säkert bestående landvinningar för den organisk-kemiska
industrin. Töre Timell
Problemhörnan
Problem 7/46 var följande: "En parallellepiped är
uppbyggd av 12 metalltrådar av tre olika längder enligt
figuren. Trådarna
6
har
resistanser-na R2 och Rs.
Strömmen 21
inledes i hörnet
A och uttas
vid G. Bestäm [-strömfördelningen-]
{+strömfördelning-
en+} i strukturen
samt
resulterande resistansen
mellan A och G."
Av symmetriskäl följer att strömmarna i de diagonalt
mot varandra belägna trådarna blir lika och riktade åt
samma håll (se fig. och dess beteckningar). Om
strömmarna i de trådar, som ej berör A eller G, antas vara it
och ia, blir de övriga (h+i2), [h\+U) och (i2 + i„). För
motstånden har använts beteckningarna Rlt R2 och Ra.
Härförutom nyttjas i räkningen motsvarande admittanser
Gx = osv. samt dessutom 2 R = R1 -f R2 +/?s jämte
ni
2 G — G1 + G2 -f G3. Spänningsfallet runt två
avparallelle-pipedens sidor jämte knutpunktsvillkoret om
strömstyrkornas summa ger ekvationssystemet:
fii (»V + Q + K2i2 — R^ — R2 (i, + /,) = 0
R1 (4 + Ia) + Rsis — RA — R3 (il + Q = o
h + k + h = /
vilket efter hyfsning ger
— (R1 + Rs) i, + [R1 + R2) i2 + (R, — R2) i3 = 0
— (/?! + Rs) k + (fii — fis) 4 + (fii + fis) is = 0
ii + 4 + is = 0
Härav fås omedelbart i^: i2 : i3t=
__(RX+R2)(R—R2) _—(/?,+/?,)(/?—/?,) — (fii+fi2) (fii+fis)|
- (R—Ra) (fii+fis)- -(fil+fis) (fii+fi8) - -(fii+fis) (fi 1—fi8)
= 2 (R±R2 + fitfig) : 2 (RxR2 + R2Rs) : 2 (i?A + R2Ra) =
= (G2 + G3) : (Gi + G3) :«V+G.)
Ur villkoret 2i.= I erhålles härefter
G2 + Gs
2 IG
GoJ-^3
2 Ig
GX + G2
2 Ig
h = h + i3 =
h = ii + i8 =
IG + G,
2 IG
2G + G2
Is — il + h’—
22 G
2 G + G3
22 G
I
Resulterande resistansen R mellan punkterna A och G
beräknas slutligen som förhållandet mellan totala
spänningsfallet och strömstyrkan 2 1:
fii (h + is) + fisis + fi* (ii + is)
R =
4^G
1
4:2 G
2 {k + i2 + Q
(R12 G + RA + R& + R3G2 + R22 G + R2G2
[(fii + Rs + Rs) 2G — R3Gs + R^ + /?2G2]
fiifi2fis
som också kan skrivas
fi = { (fil + fi, + fis + KRs + ^ + w
Denna lösning har angivits av S Sundén. Med små
varianter har samma lösningsmetod använts av K Kulmala
(Finland), G Olofsson, C Kohlström, G Westrup, N F
Enninger, T Ygge, U Olsson, E Seger, E Palmblad, G
Wick-kenberg, sign. ög, Re, Zn och A Fz. A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
