Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1946 - Svenska Flottans Historia, band III, av N Lll - Chapman i Stockholm, av N Lll - Korvetten »Carlskrona»s sista resa, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
585
Svenska Flottans Historia, band III, utgiven under
redaktion av en kommitté med amiral Otto Lybeck som
ordförande. AB Allhems Förlag, Malmö 1945. 675 s.,
talrika textbilder och färgplanscher. 75 kr.
Första bandet av detta arbete (Tekn. T. 1943 s. S 59)
behandlade tiden till 1679 och det andra (Tekn. T. 1944
s. 1067) tiden 1680—1814. Det tredje och sista bandet
omfattar tiden därefter till hösten 1945. Därigenom har verket
kunnat nå fram till slutet av det historiska skede, som
dominerats av andra världskriget och som även inverkat
på den svenska flottans utveckling och öden.
Tredje bandets innehåll är grupperat på två perioder,
1815—1880 och 1881—1945. Amiral Lybeck ger en saklig
översikt av sjöförsvarsfrågornas utveckling under
respektive perioder. Början av den första perioden betecknar en
utpräglad nedgångstid för flottan. Under åren 1832—1856
sjösattes inga svenska linjeskepp, och hela krigsmaktens
utrustning var denna tid undermålig. Först på 1860-talet
inträdde ett omslag till det bättre i samband med
segel-och ångfregatternas ersättande med pansrade maskindrivna
fartyg. Under åren 1865—1871 byggdes sålunda fyra
monitorer om 1 500—1 600 t deplacement och ungefär
samtidigt tolv små bepansrade kanonbåtar av monitortyp.
Medan fina reproduktioner av akvarellerade ritningar till
korvetter, kanonslupar m.m. införts i bandet, undrar man
varför icke ritningen till monitoren "John Ericsson" tagits
med; den finns för övrigt i Sjöhistoriska Museets arkiv.
"John Ericsson"s och övriga monitprers byggande bildade
dock en epok inom vårt sjövapen.
Perioden 1881—1945 har varit mera tacksam att skildra.
Sjökrigsmaterialens utveckling under denna tid behandlas
ingående av marinöverdirektör Y Schoerner. Pansarbåten
"Svea" om 2 938 t deplacement blev färdig 1886, och sedan
ökades storleken, så att det tolfte pansarfartyget, den 1907
färdiga "Oscar II", hade 4 270 t deplacement. Striden om
"F-båten" rekapituleras av amiral Lybeck. Pansarskeppet
"Sverige" och dess systerfartyg "Drottning Victoria" och
"Gustaf V" konstruerades för ca 7 200 t deplacement och
levererades 1917—1922. Sedan belyses tillkomsten och
utvecklingen av andra nyare fartygstyper: kryssare, jagare,
undervattensbåtar, motortorpedbåtar, vedettbåtar etc. Här
må de av mariningenjör G Kaudern originellt och elegant
utförda akvarellerade ritningarna till "Gustaf V", ubåten
"Sjölejonet", jagaren "Visby", torpedbåten "T 30" och
kryssaren "Tre Kronor" särskilt framhållas. Dessa
instruktiva ritningar återges utmärkt på stora
utvikningsplanscher. Man kan t.ex. på somliga se, hur oljan insprutas
i ångpannan och förbrinner där, eller hur manskapet har
det i sina mässar.
Av det rikhaltiga innehållet i övrigt må nämnas de av
konteramiral G Unger, marindirektör G Halldin och överste
C A Claus lämnade beskrivningarna av örlogsbaser och
varv samt lektor C G A Arvidsons skildring av
navigationsväsendet, där bl.a. de svenska fyrarnas histora belyses med
trevliga bilder.
Sedan detta stora verk nu föreligger färdigt, kan som
slutomdöme sägas att redaktion och förlag lyckats väl med
sin uppgift. Man förstår att det nedlagts oerhört mycket
arbete och omsorg på dessa, nära 1 800 sidor omfattande
band.
I Stockholm trycktes 1768 Chapmans världsberömda
"Architectura Navalis Mercatoria" och i Göteborg utkom
1864 N C Kierkegaards förnämliga bok- och planschverk
"Praktisk Skeppsbyggnadskonst". Malmö kan nu vara stolt
över utgivningen av detta monumentala arbete om vår
flotta. N Lll
Chapman i Stockholm, av F Neumeyer. Särtryck ur
Samfundet S:t Eriks årsbok 1945. 24 s.
I denna avhandling lämnas en intressant redogörelse för
den tid i över femton år, som skeppsbyggmästaren Fredrik
Henrik af Chapman var bosatt och verksam i
huvudstaden. Denne kom till Stockholm 1765 och hade några år
tjänstledighet, varunder han särskilt arbetade med
förberedandet av sitt berömda planschverk "Architectura
Navalis Mercatoria", som utkom 1768. Ären 1769—1779
var Chapman varvschef på Djurgårdsvarvet, där då ett
stort antal örlogs- och handelsskepp byggdes.
Genom arkivstudier har förf. fått fram åtskilliga
värdefulla uppgifter om detta varv, där Chapman även fick sin
bostad. En gammal karta över denna del av Djurgården
är reproducerad, likaså en detalj av en samtida tavla, där
man från Skeppsholmen ser Djurgårdsvarvet med dess
byggnader. En viktig byggnad för varvets drift var
såghuset, vartill ritningen påträffats bland K.
örlogsmanna-sällskapets samlingar i Karlskrona och som även är
reproducerad.
Förf. har också försökt ge en bild av hur livet tedde sig
under Chapmans tid på Djurgårdsvarvet samt i möjligaste
mån rekonstruera hans bostad i det s.k. apotekshuset, som
fortfarande finns kvar, inklämt mellan Tivolis
nöjesetablissemang. Den frammanade varvsbilden förefaller
nog så realistisk. Man får ock veta en del om Chapmans
umgänge och att Bellman i en del dikter berört arbetet på
varvet och besjungit Chapmans skapelser, bl.a. "Amphion".
Dr Neumeyers nya bidrag till Chapman-litteraturen är
läsvärt. N Lll
Korvetten "Carlskrona"s sista resa, av O R Sylvan.
Utgiven av Sjöhistoriska Samfundet. Forsners Förlag,
Stockholm. 9 kr.
En svår katastrof träffade den svenska örlogsflottan på
valborgsmässoaftonen 1846, då korvetten "Carlskrona"
under en långresa förliste i Florida-golfen nordost om
Havana, och blott 17 man av en besättning om 131 kunde
räddas. Olyckan gjorde ett mäktigt intryck på
folkfantasin, och många mer eller mindre missvisande berättelser
om förlisningen kommo i omlopp.
Efter mångårigt forskningsarbete har nu författaren,
förutvarande officer i vår seglande örlogsflotta, vars
morbror sekundlöjtnanten Carl Lidman var en av de många
omkomna vid katastrofen, framlagt en ingående och
sakkunnig skildring av olyckan. Publicerandet har kunnat
ske tack vare finansiellt bistånd av ett antal för arbetet
intresserade personer.
Läsaren får följa korvettens expedition från utrustningen
i Karlskrona och delges en rad levande bilder från livet
ombord i en seglande örlogsman, den dagliga rutinen,
den enkla mathållningen, väder och vind, hur linjen
passeras och Neptunus upptar besättningen i sitt rike. Färden
gick sedan till Sydamerika, där flera städer besöktes, bl.a.
Buenos Aires, varefter återresan påbörjades. Under denna
gjordes en veckas uppehåll i Havana, som lämnades på
morgonen den 30 april. På kvällen samma dag råkade
korvetten ut för en orkanby, så häftigt påkommande att
inga segel hunno bärgas. Korvetten pressades omkull med
rigg och segel i vattnet, vilket inströmmade genom
däcks-luckorna och fyllde och sänkte fartyget inom mindre än
två minuter.
I boken reproduceras "Carlskrona"s byggnads- och
segelritningar. överstelöjtnant Sylvan har försökt rekonstruera
händelseförloppet vid olyckan och utfört
stabilitetsberäkningar, belysta av diagram. Han diskuterar ingående olika
faktorer, som kunnat inverka på kantringen, och kommer
till den slutsatsen, att orkanbyn överföll fartyget så
oväntat och med så oerhörd kraft att försöken att få korvetten
att falla endast kommo att låsa fast den i ett hopplöst
läge. Likväl måste kantringen ha underlättats bl.a. genom
det tunga artilleriet, genom den minskade lasten, av den
höga riggen, den ringa barlasten samt fartygets relativa
vekhet, varigenom sjön snart nog bröt över relingen vid
omkring 30° krängning. Varken chefen eller besättningen
i övrigt anser han rättvisligen kunna ställas till ansvar för
olyckan.
Arbetet gör ett mycket vederhäftigt intryck och förtjänar
att läsas och begrundas. N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
