Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Tekniska förutsättningar, av Seth Holmqvist - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Ekonomiska och organisatoriska förutsättningar, av Karl A Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
gör patentintrång på ena eller andra sättet. Det
finns även patent på användningen av ett
byggelement, varför viss försiktighet måste iakttas vid
dettas användning.
De rent Verkstadstekniska problemen i samband
med instrumenttillverkning blir mycket olika
beroende på tillverkningens art. För instrument,
som går i stora serier, måste givetvis
automatiseringen drivas långt, men att helt bortkoppla
individens personliga skicklighet går sällan. Säkert
går det att klara verkstadsproblemen fast det är
svårt att hålla de snäva toleranser, som är
nödvändiga vid instrumenttillverkning. Pressprutning
av metaller och bakelitprodukter ger ej alltid
önskad noggrannhet utan tidsödande
efterbehandling. Det verkar som om vi ännu hade en del
att lära av utlandet på detta område.
En viktig fråga är vad bör de svenska
instru-mentfabrikanterna tillverka? Skall de söka
tillfredsställa alla önskningar, eller skall de
inskränka sig till vissa grupper? Det är naturligtvis
mycket svårt att över huvud taget klassificera de olika
instrumenten. Ur beredskapssynpunkt kan man
kanske indela dem i rent civila och militärt
viktiga. Gränsen är naturligtvis oerhört flytande. Sak
samma om man gör uppdelningen i
industriinstrument och vetenskapliga och privata
instrument. För att välja någon indelningsgrund skulle
jag som den ena gruppen föreslå enklare
instrument, som produceras i massor, exempelvis
bilinstrument och rumstermometrar, och som den
andra gruppen mer komplicerade instrument,
som visserligen även kan göras i relativt stora
serier, men som dock betingar ett högre
styckepris. Till denna grupp räknar jag t.ex. bättre
elektriska instrument, bryggor och regulatorer,
mer komplicerade optiska och finmekaniska
mätinstrument. Av dessa grupper anser jag den
senare vara mer lämpad för svensk tillverkning.
Vi har ju av gammalt ett gott rykte om att göra
bra precisionssaker. Masstillverkning i egentlig
mening fordrar mycket stora verkstadsresurser
samt förutsätter export.
Jag har svårt att tänka mig att vi skulle kunna
konkurrera på världsmarknaden med billigare
och enklare instrument, vilka särskilt i USA och
förut även i Tyskland gjordes i serier, som är oss
helt främmande.
Tillverkningstekniskt ligger det däremot bättre
till för de finare instrumenten, där jag inte alls
är främmande för exporttanken. Tvärtom är det
givetvis bara en fördel, om våra instrument kan
konkurrera med de utländska även utanför
Sverige. Detta tror jag är möjligt, särskilt om vi går
in för typer, som är originella och av hög kvalitet.
Jag tror inte att våra tillverkningskostnader
lägger hinder i vägen för en sådan konkurrens, då
det gäller instrument, där en aldrig så högt
utvecklad industrialisering helt kan ersätta den
mänskliga färdigheten.
Ekonomiska
och organisatoriska förutsättningar
Civilingenjör Karl A Wessblad, Stockholm
Av alla förutsättningar, som man måste ta i
betraktande när det gäller skapandet eller
utvecklandet av en viss industri, är de ekonomiska de
avgörande. Man kan hålla på att diskutera alla
de andra förutsättningarna till leda och kommer
till sist fram till att de ekonomiska är de
viktigaste. Vi tekniker har lite lätt att glömma det
ibland i vår förtjusning över att se en elegant
lösning av ett problem, uppfinnandet av en ny
metod eller tillkomsten av en uppfinning, som
kanske bedårar oss. Men det gäller att helt kallt se
på de ekonomiska möjligheterna, innan man ger
sig i kast med en ny tillverkning. Man kan då
fråga sig, är det alltid möjligt att finansiera en
tillverkning? Jag vill på den frågan svara, att
det alltid är möjligt att göra det, om den
tekniska verksamheten som man avser att finansiera
verkligen är gagnande, att den fyller ett behov
och om den har ett i bästa mening vettigt
ändamål. Detta gäller även
mätinstrumenttillverkningen. Det finns endast ett område där de rent
ekonomiska villkoren måste åsidosättas — det är
då det är fråga om allt vad till kriget hör. Det
måste nog också konstateras, anser jag, att
frånvaron av en svensk mätinstrumenttillverkning i
den bemärkelse som de båda tidigare inledarna
avsett inte har berott på att de ekonomiska
möjligheterna har saknats, men ganska ofta på att
en ekonomisk analys av förutsättningarna vållat
en alltför stor tvekan om möjligheterna av en
lönande tillverkning. Det finns dock undantag.
Som ett exempel kan nämnas att för ungefär
25 år sedan hade vi en begynnande
mätningsin-strumentindustri på ett specialområde. Det var då
fråga om att göra en svensk gasmätare. Det var
en otvivelaktigt nätt och trevlig mätare som kom
fram, men den blev faktiskt ihjälslagen genom
dumping från utlandet. Till stor del berodde det
på att vi svenskar inte är riktigt lojala mot oss
själva. Om gasverken hade gett sig katten på
att inte köpa andra än den svenska mätaren och
på så sätt stött den, hade den haft en glänsande
framgång.
Vilka länder är det nu, som hittills har varit
mest framstående på instrumenttillverkningens
område? Jo, Amerika, England, Tyskland och
Schweiz. Om man försöker analysera vilka
förutsättningar, som dessa länder har haft för en
mätinstrumentindustri och som vi eventuellt
saknat, finner man följande, som gäller för
samtliga med undantag för Schweiz:
alla de tre förstnämnda länderna har en stor
folkmängd för avsättningen, så att en
tillverkning i stora serier omedelbart är möjlig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>