Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Diskussion, av Stig Billman, Hilding Törnebohm, Owe Berg, Sven Malmström, Karl A Wessblad, Hans Thorelli, Edy Velander samt S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.34
TEKNISK TIDSKRIFT
grad underlättad. Arbetskraft avkopplas från
rutinprocesser och ersättes med exaktare automater.
Härmed har jag kommit fram till förutsättningarna för
en regulatorindustri här i landet. I brytningstider som
dessa talas mycket för och emot upptagande av vissa
tillverkningar.
Sverige är sedan gammalt ett land, som varit föregångare
på den industriella regleringstekniken. Vår industriella och
sociala utveckling är behovskapande och enastående och
har speciellt accentuerats genom vår i två freder relativt
ostörda och i många fall forcerade produktion med god
råvarutillgång. Jag har nyligen varit i tillfälle att besöka
de flesta europeiska industriländerna. På allt som icke har
något direkt samband med produktion av krigets
förstörelse- och försvarsmedel ligger Sverige många år före i
utvecklingen — möjligen inom vissa områden med
undantag av Schweiz. Just detta lilla land mitt ibland stora gran
nar och utan andra större råmaterialtillgångar än
elektriciteten har visat oss svenskar vad vi kan göra av vårt land.
Inom den industriella regleringstekniken var Tyskland
tidigare egentligen ej dominerande. Tyskarna var
mättekniker men hade ej rationaliserat så som vi. De hade
lägre arbetslöner och god tillgång på arbetskraft. Så snart
arbetslöner och levnadsstandard stiger i ett land,
kommer mät- och regleringstekniken i förgrunden.
Vi har kommit dit. En stor inhemsk marknad finns, och
det är egentligen rätt egendomligt att ej
mätinstrumentindustri av större omfattning tidigare uppkommit. Här
finns alltså en god hemmamarknad, men det svenska
namnet på exportmarknaden kan väl utnyttjas. Det har
klan-kats avsevärt på vår officiella handelspolitik, men jag har
av direkt erfarenhet funnit, att våra nuvarande påpassliga
handelsavtal, tyvärr med stora statliga krediter, givit
Sverige ett avsevärt försprång före sina industriella
konkurrenter såsom USA. Vår olyckliga verkstadsstrejk höll på att
stjälpa det hela, och det är i dessa månader oerhört
viktigt att vi verkligen tar vara på den chans i utrikeshandel,
som bjudes, och ej ser för mycket på våra egna behov,
som är löjligt små i förhållande till det övriga Europas.
Den svenska regulatorindustrin måste arbeta på kvalitet
— ej på kvantitet. Kvantiteten måste dock vara så stor,
att den tillverkningstekniska sidans krav på
standardisering och precision kan tillfredsställas. Man kan dessutom
räkna med att en del speciella regulatorer i hög
kvalitets-och prisklass, som tillbringat sin barndom inom de övriga
svenska specialindustrierna, bör kunna hävda sig i den
fria konkurrensen, som så småningom åter kommer att
uppträda.
Vad vi åtminstone tills vidare bör undvika är typiska
massartiklar, där hittills amerikanare och schweizare
dominerat. Dessa båda länders arbetsmetoder speciellt
på verktygstillverkningens område har i många år legat
före den svenska industrins. Detta förhållande håller
emellertid på att utjämna sig, och den svenske ingenjören
har lärt sig att göra många saker billigt och bättre än
tidigare. Just sammanställningen Schweiz—USA ger oss
något att tänka på i sammanhanget inhemsk marknad
kontra konkurrenskraft.
Inom mät- och regleringsindustrierna är det vidare
oerhört viktigt att hålla sig à jour med utvecklingen. Gör inga
dubbelarbeten. Studera de vetenskapliga laboratoriernas
och konkurrenternas system och metoder och börja där
de slutat. Försök samarbeta med det egna landets eller
utlandets kompletterande företag och försök stå i ett gott
förhållande till konkurrenterna. Om ej direkta avtal går
att få fram, kan man dock nå en tyst överenskommelse
angående utvecklingstendenserna.
Mät- och regleringsindustrins avsättningsområde är genom
sin blotta karaktär internationellt. Man får ej se för trångt
på de egna problemen. Det svenska sociala programmet är
farligt i sitt kapitalslukande tempo och måste finansieras
genom export. Vi har plikt och möjlighet att hjälpa till
härvid, men överilade handlingar, stundens brist på
tankeväckande konkurrens eller snålhet får ej hindra oss
att här utveckla industrier, som ligger så väl till för det
svenska kynnet och vikingaandan som mät- och
regleringsindustrier.
Dr techn. Hilding Törnebohm: Den fråga som vi önskar
få ett svar på är, om behov finns för en svensk
mätinstrumenttillverkning. I dag är det väl så, att denna fråga
måste besvaras jakande. Det råder ju en oerhörd
varuknapphet i världen på alla områden, och det är icke
underligt, om man kan konstatera, att brist finns på både
det ena och det andra området. Vi vet alla, att stor brist
råder på elektriska motorer, på råvaror såsom stål, metall,
järnplåt. Vår kapacitet här i landet att framställa
trycksaker är också otillräcklig.
Det råder ingen tvekan om att vi under
avspärrningstiden har känt ett skriande behov av vissa mätinstrument.
Bristen har på vissa håll varit så markant, att vi varit
nödsakade att ordna med egen tillverkning. Nu torde det
emellertid icke dröja länge, förrän vi kan påräkna att
importen av en mängd mätinstrument kan komma i gång.
Vissa tyska instrumentfirmor lär nu ha kommit i gång
med sina tillverkningar i stor stil, och det torde icke dröja
länge, innan vi på nytt kan erhålla mätinstrument från
dem. Vi har också som bekant börjat importera
amerikanska mätinstrument. Allt detta gör, att det behov, som i
dag förefinns, icke borde tas till utgångspunkt för att
animera startandet av nya företag eller tillverkande av nya
artiklar. Arbetskraften, vare sig det gäller ingenjörer eller
arbetare, är otillräcklig redan nu, och ju mera vi splittrar
våra krafter, desto sämre blir resultatet nationalekonomiskt
sett. Nödvändig arbetskraft kan nämligen icke erhållas på
annat sätt än genom att ta den från bestående företag,
vilkas produktion härigenom skulle minskas.
Ehuru jag alltså måste anmäla mig som opponent till att
starka krafter insätts för en svensk
mätinstrumenttillverkning i större utsträckning än som hittills skett, måste jag
å andra sidan erkänna, att tiderna framdeles kan ändras,
och att det kanske icke skulle skada att vissa
förberedelser vidtas. Dessa skulle dock då inskränka sig till att
konstruktörerna gjordes förtrogna med de tekniska problem,
som uppstår när mätinstrument eller rättare sagt
apparater skall konstrueras. Detta bör vara så mycket mera
tacknämligt, som erfarenheten visat, att medelstorleken på
de artiklar som framställs i svenska mekaniska verkstäder
väsentligt torde ha gått ned under de senaste årtiondena.
Detta beror på att de maskiner, som numera framställs,
det må vara svarvar, motorer, cellulosamaskiner eller
annat, är försedda med så mycket apparater,
reglerings-instrument och anordningar, vilka alla kännetecknas av att
de ingående detaljerna är av en mindre storleksordning
än vad man varit van vid. Nu har vi hört, att de tekniska
problemen, när man skall konstruera apparater, är av ett
annat slag och att särskild sakkunskap erfordras. Jag
tilllåter mig därför föreslå, att Svenska Teknologföreningen
vid planering av sin kursverksamhet överväger att
anordna en kurs i apparatbyggnad. Man skulle kunna tänka
sig en kurs uppdelad i en avdelning belysande
hopfognings-tekniken vid apparatbyggnad och en annan avdelning
behandlande passningstekniken. En tredje avdelning kunde
behandla felkällor, som förekommer i mätinstrument, osv.
Civilingenjör Owe Berg: Vid en resa i England och
Amerika för att studera mätinstrument och mätteknik gjorde
jag också vissa iakttagelser om organisationen av
instru-menttillverkningen. Det förefaller mig, som om dessa
iakttagelser skulle kunna vara av visst intresse i det här
sammanhanget.
I likhet med civilingenjör Wessblad skulle jag vilja dela
upp instrumenten i tre grupper, dock med en något annan
indelningsgrund:
industriinstrument, t.ex. regulatorer och flyginstrument,
som lämpar sig för massfabrikation och som tillverkas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
