Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Det svenska elektronmikroskopet, av Arne Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
653
Fig. 10. Siegbahn—Schönanders elektronmikroskop; 1
kun-densorlins, 2 objekthållare, 3 objektivlins, i
projektions-lins, 5 skärm, 6 kamera, 7 fönster för genomsikt, 8 fönster
för påsikt.
hållande till katoden. Anoden har likaledes ett
hål genom vilket elektronstrålen fortsätter fram
till mikroskopets magnetiska kondensorlins.
Kondensorlinsen 1 i fig. 10 samlar
elektronstrålningen till ett fint knippe, som träffar
objektet. Objektet, i form av en tunn hinna, är
placerat i objekthållaren vid 2 omedelbart framför
objektivlinsen 3. Objekthållarens mekanism är
så utförd, att man lätt kan göra de mycket små
förskjutningar i både höjd- och sidled, som äro
nödvändiga för att genomsöka objektet. För att
göra stereoskopiska upptagningar kan
objektet även vridas en viss vinkel. Två bilder av
samma objekt sett i två olika riktningar, som man
på detta sätt kan åstadkomma, kunna betraktas i
ett vanligt stereoskop, där man även har djup i
bilden. De stereoskopiska bilderna ge oftast en
riktigare uppfattning av objektet. Den av objektet
påverkade elektronstrålningen innehåller således
en elektronbild, som förstoras av objektivlinsen
ca 50—100 gånger. Denna elektronbild fortsätter
till projektionslinsen där den i önskad mån
kan förstoras ytterligare, upp till 300 gånger.
Den förstorade slutbilden faller sedan in på en
fluorescensskärm eller fotografisk plåt vid 5 i
"kameran" 6. Mikroskopets totala
förstoringsgrad kan således godtyckligt ändras från omkring
1 000 gånger och upp till cirka 30 000 gånger
genom att ändra projektionslinsens
magnetisering.
Kameran omfattar dels en fluorescensskärm och
dels en anordning för att en fotografisk plåt skall
kunna bringas i läge för exponering med
elektronbilden sedan inställning gjorts på
fluorescens-skärmen. Ett magasin med plats för åtta
fotografiska plåtar är beläget längst ned i kameran.
Åtta upptagningar kunna således göras i snabb
följd utan något som helst avbrott för plåtarnas
införande i mikroskopet. Exponeringen sker
genom att en slutare, belägen omedelbart framför
projektionslinsen, öppnas. Fluorescensskärmen
Fig. 11. Principschema för vakuummeter.
består av en glasskiva belagd med lysämne,
silveraktiverad zinkkadmiumsulfid.
Fluorescens-bilden kan man betrakta såväl i genomsikt genom
fönstret 7 som i påsikt, dvs. på skärmens
bestrålade sida, genom fönstret 8. Från objekthållarens
justeringsmekanism leda manöveraxlar försedda
med rattar fram till kamerans omedelbara närhet,
så att justering av objektet bekvämt kan ske
under det att man betraktar bilden.
Elektronstrålens väg genom mikroskopet skulle
givetvis kunna påverkas även av andra
magnetfält än linsernas, om ej åtgärder voro vidtagna
för att hindra detta. Jordmagnetiska fältet kunde
förorsaka en störande osymmetri och ett 50 p/s
magnetfält skulle ge oskärpa i bilden. Genom att
omge mikroskopets känsliga områden med 6—10
mm permalloy nedbringas de yttre
magnetfältens inverkan till betydelselös storleksordning.
Röntgenstrålningen, som uppstår överallt när
fria elektroner i rörelse träffa på ett hinder och
stoppas, och således finns inne i
elektronmikroskopet, får naturligtvis ej tränga ut och
förorsaka personalskador. Genom att
mikroskopskonstruktioner i sin helhet, även med tanke på den
magnetiska och elektriska avskärmningen, är
utförd med tjocka metallväggar samt att alla
observationsfönster bestå av 8 mm blyglas,
erhåller man säkert skydd. För att skapa stabilitet
och eliminera inverkan av eventuella skakningar
på uppställningsplatsen är hela mikroskopet
uppbyggt på ett stadigt prisma av järn.
För evakuering av mikroskopet har ett
särskilt vakuumaggregat, anslutet direkt med
endast en kort bälg, anordnats på en särskild
vagn, placerad under mikroskopet.
Vakuumaggre-gatet omfattar dels en
högvakuum-molekylar-pump, också denna av Siegbahns konstruktion,
samt en tvåstegs kapselpump för
upprätthållande av förvakuum. Båda pumparna drivas av en
gemensam motor. Molekylarpumpen är
gentemot diffusionspumpen särskilt fördelaktig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
