Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Plana glastolkar och tekniska interferometrar, av Jiri Georges Vogl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
663
mikroskopsystemet några millimeter från
oku-larets brännpunkt. Utgångspupillen uppfångas
på ett transparent papper bakom okularet som
en lysande skiva 18. Man kan också begagna sig
av en förstoringslins eller en dynameter. Bilden
av utgångspupillen flyttas med normalplattans
justerskruvar till okularets centrum. Från
objektet 7 kommer också en reflex, vilken flyttas med
bordets horisonteringsrattar tills den
sammanfaller med reflexen 18. Interferensen framträder nil
i okularet, och man kan med
horisonterings-rattarna justera linjerna till den för ändamålet
lämpligaste formen. Man kan också reglera
bordets höjdinställning för att få linjerna tydliga.
Användningsmöjligheterna för en inteferometer
är alltför många för att samtliga skall kunna
beskrivas. Här lämnas endast några exempel och
för övrigt hänvisas till speciallitteraturen på
området. Radien R hos en plan yta mätes så, att man
låter några linjer framträda och med
okular-mikrometern mäter avståndet r mellan två
efterföljande linjer och kalottens höjd h enligt
a2Ar
R~TXh
där a är synfältets diameter och X ljusets
våglängd.
En oregelbunden yta kan kartläggas med några
snitt på det sätt som beskrevs i samband med
plantolken. Fig. 15 visar en optiskt bearbetad yta
med krökningsradien 5 km, ett spegelglas och ett
vanligt fönsterglas.
Om objektets båda sidor är blanka, tjänstgör
den övre som en slags normalyta för den undre,
och man får en figur som anger
tjockleksändringar i glasplattan. Avståndet mellan två
interferens-linjer motsvarar en tjockleksändring av Å/n,
dvs. 0,0002 mm (à betyder våglängden och n
brytningsindex). Vid dylika mätningar skall
normalplattan ställas i läge 6’ (fig. 12) ty annars stör
interferensbilden från den övre objektytan
ungefär så som på fig. 16. De tjocka, böjda linjerna
härstammar från objektets övre sida, och de
finare linjerna ger oss en bild av glasets kilvinkel.
Man kan räkna till 12 fina linjer på 10 mm
längd, vilket betyder ett vinkelfel på 50". Fig. 17
visar en konvex lins med 50 m bränn vidd. Det
mellersta ringsystemet åstadkommes av den inre
interferensen och vittnar om linsens excentricitet.
Ringarna till höger härstammar från den
konvexa ytan, och med dem kan radien lätt beräknas.
De svagare ringarna till vänster har uppstått
genom interferens av strålar, som reflekterats på
linsens undersida, med ljuset från normalplattan.
Samma mätningar kan utföras med den
Michel-sonska uppbyggnaden, men då måste
temperatur-ändringar undvikas. Om t.ex. en hand kommer
för nära, deformeras hela interferensfiguren.
Användningsområdet är dock betydligt större än
tidigare, vilket framgår av följande exempel. Fig.
18 visar utströmmande kolsyra, dels med mycket
liten hastighet och dels med större. På fig. 19
visas ett prisma med sliror. Vid första
inställningen har några interferenslinjer bibehållits,
vid den andra är interferenslinjerna borta, utom
de förskjutningar som åstadkommes genom
inhomogenitet i glaset. Det bör påpekas att dessa
sliror knappast kan observeras med blotta ögat.
Interferometern har stor betydelse vid kontroll
av passbitar. Parallellitet undersökes så att
passbiten sättes på en plantolk och kontakten
noggrant kontrolleras. Sedan undersökes om
interferenslinjerna försvinner samtidigt på båda
ytorna. Är detta icke fallet, får interferenslinjerna på
passbiten försvinna, varefter man räknar dem
som finns kvar på plantolken.
För komparativa mätningar ställer man två
passbitar bredvid varandra och låter några linjer
framträda. Uppstår dessa på samma ställe, är
antingen passbitarna lika eller utgör differensen
ett belt antal halvvågor. Mätningen utföres med
olika ljusfärger, varvid olika förskjutningar hos
linjerna erhålles. Med ledning härav kan
skillnaden i passbitarnas längd beräknas.
På liknande sätt kan även den absoluta längden
bestämmas. Så sker exempelvis vid ett instrument
enligt Koster. Detta är till sin uppbyggnad
ungefär lika det beskrivna men avsett uteslutande för
absoluta längdmätningar. Även här lägges
passbiten på en normalyta och en interferensfigur
Fig. 18. Interferensbild av kolsyra, utströmmande från ett
munstycke, t.v. med låg hastighet, t.h. med hög hastighet.
Fig. 19. Interferensbild av prismor med sliror i glaset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
