Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 6 juli 1946 - Puls-tidmodulering och dess tillämpning för flerkanalöverföring, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
667
För ej alltför stora störningar av pulstyp gäller
vid FM att den i mottagaren åstadkomna
förbättringen i signal-störningsförhållandet är
S (
F
f
\nK
(-)
\Nlu
= 2
(1)
där F i= maximal frekvenssvinget,
/ ;= högsta överförda frekvens.
Överföringsmediets och mottagarens bandbredd
måste därvid vara ± F, mot ± / vid AM;
förbättringen är sålunda proportionell mot ökningen i
bandbredd.
Vid TM råder ett mycket analogt förhållande.
Den modulationsbärande faktorn är här tiden för
pulsens början, och denna kan modifieras av en
störning. En förbättring erhålles först när man
gör den av modulationen betingade
tidsförskjutningen stor i förhållande till de rubbningar i
infallstiden, som störningarna kunna medföra.
Under förutsättning att man får göra några
förenklande antaganden kan man lätt få fram en
relation mellan förbättringen i
signal-störningsförhållande, pulsernas branthet och den
maximala modulationsförskjutningen.
Det förutsättes sålunda, att störpulsens amplitud
är relativt liten, dvs. högst hälften av
signalpulsens. Båda pulserna antas ha samma rent
triangulära form och samma längd vid basen.
Detta antagande har för övrigt ett visst praktiskt
berättigande, eftersom den slutliga pulsformen i
verkligheten i hög grad bestämmes av
mottagarens bandbredd. Vidare förutsättes mottagaren
vara försedd med en amplitudtröskel, som endast
släpper igenom den del av den resulterande
pulsen, som överstiger störningens
amplitud-värde. Om man grafiskt adderar störpuls och
signalpuls och undersöker hur mycket den förra
inverkar på den modulationsbärande faktorn,
nämligen den resulterande pulsens
begynnelseögonblick (i tröskelnivån) finner man, som
naturligt är, att pulsernas inbördes läge har stor
betydelse för resultatet. Man kan därvid först och
främst helt bortse från de störpulser, som ej till
någon del sammanfalla med signalfrekvensen,
eftersom de med de givna antagandena helt
skäras bort. Ogynnsammaste läget, dvs. det som ger
Fig. A. Schematisk framställning au signalpuls Si och
stör-puls Ni; t pulsernas uppbyggnadstid; d den av störpulsen
orsakade förskjutningen (i tröskelnivån).
minsta signal-störningsförhållande, svarar mot
att störpulsens amplitud sammanfaller med
signalpulsens begynnelseögonblick.
I fig. 4 har den av störpulsen orsakade
ändringen i den begränsade signalpulsens
begynnelseögonblick betecknats med d, där
• d = Nin • tg cp = Nin •
O in
Är den tidkänsliga detektorn linjär blir
signalstörningsförhållandet i mottagarens utgång
tydligen ~ , om D är den maximala
modulationsförskjutningen.
ut d t ■ Nin
(S] |
UJ ut D
(1) 1 in t
(2)
Under de givna förutsättningarna blir sålunda
den i mottagaren åstadkomna förbättringen av
signal-störningsförhållandet lika med
modulationsförskjutningen D dividerad med
signalpulsens branthet, uttryckt i uppbyggnadstiden t.
I verkligheten ha givetvis störpulserna så
oregelbunden form och frekvens, att man med viss rätt
kan ifrågasätta ovanstående enkla
överslagsberäknings giltighet. Det har emellertid visat sig, att
god överensstämmelse med experimentella
resultat erhålles om man vid beräkning av
inkommande signal-störningsförhållanden sätter N,„ lika
med kvadratiska medelvärdet av
störningsampli-tuderna.
För att ernå höga värden på
signal-störningsför-hållandet i mottagarens utgång bör man alltså
göra modulationsförskjutningen D stor, och
pulsens uppbyggnadstid t liten.
Modulationsförskjutningen begränsas av det
tidsutrymme som finnes mellan två successiva
pulser. Om den högsta frekvens som skall
överföras är /, bör som tidigare nämnts
pulserings-frekvensen ej understiga 2 /—3 /, och
tidsutrymmet T mellan tvenne pulser kan därför sättas
till ca ——. Ej ens vid enkanalöverföring kan
2,5 / J °
kan man emellertid utnyttja hela detta område
för modulationsförskjutningen, utan måste av
praktiska skäl begränsa sig till ca 25 %.
Härav erhålles
Dr,
1
2,5/
1
10/
Pulsens uppbyggnadstid t är begränsad nedåt
av sändarens, överföringsmediets och
mottagagarens bandbredd, som här kan betecknas ± F.
En undersökning baserad exempelvis på
Fourier-analys av den triangulära pulsen, visar, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
