Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 juli 1946 - En segelbåt med dynamisk styvhet och aerodynamiskt utformat segelställ, av Erik Linderoth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
TEKNISK TIDSKRIFT
Det har emellertid visat sig svårt att få fram
ändskiveeffekten till följd av skrovets störning
av luftströmmen, särskilt då båten kränger. I lätt
vind har jag dock med klyvaren uppe och rätt
skotning lyckats få fram ändskiveeffekt ej blott
från däck och rufftak, utan även från vattenytan,
vilket kunnat konstateras genom sondering av
luftströmmens riktning invid vattenytan på
båtens läsida. Den luftmassa, som seglen i sådant
fall påverkar, är dubbelt så stor som med samma
segel fristående. I hård vind blir ändskiveeffekt
från vattenytan knappast möjlig till följd av
vågornas störning av luftströmmen närmast
vattenytan. Det segel, som möjliggjorde ändskiveeffekt
från vattenytan, var klyvaren, vilken, när den
anslöts till båtens starkt avrundade stäv, bringade
luftströmmen till anliggning på båtens läsida. Då
klyvaren för att gå ända ned till däck måste
skotas vid sidan om ruffen, kan den tyvärr ej skotas
för segling dikt bidevind.
Då det visat sig att ändskiveeffekten på såväl
fock som klyvare endast kan erhållas i lätt vind,
beslöt jag att rigga henne som lättvindsbåt, och
genom höjning av masten möjliggöra samma yta
22 ni2 på enbart fock och storsegel som förut på
tre segel. En bidragande orsak till detta beslut
var även att den duk som jag använder för dess
glatthets skull, nämligen gummitaft, är allt för
töjbar för hårdvindssegel. I hård vind påsar sig
seglen, så att man knappast kan kryssa med dem.
I lätt vind kan man däremot få dem att stå väl,
förutsatt de ej är utseglade.
För att ge en uppfattning om vilka fördelar, som
står att vinna med en glatt yta, visas på fig. 19
en undersökning, utförd i Göttingen, över
ytbe-skaffenhetens inverkan på flygplanvingar.
Diagrammet visar tvärkraften ca som funktion av
motståndet cw, dels på en vinge med slät yta, dels
300
Fig. 19. Ytbeskaffenhetens inflytande på motstånd cw och
tuärkraft ca.
med trycksidan skrovlig (I), med sugsidan
skrovlig (II), med båda sidor skrovliga (III), med
skrovlighet framtill å sugsidan (IV), med
skrovlighet å mitten av sugsidan (V), med skrovlighet
vid bakkanten av sugsidan (VI). Den fina
heldragna linjen är den teoretiska kurvan
(inducerade motståndet) gällande friktionsfri vinge vid
det givna sidoförhållandet 1 :4. Som synes är
sugsidan mest känslig för ytbeskaffenhetens in
verkan, och särskilt den del, som är närmast
framkanten. En skrovlig yta kan här medföra en
katastrofal försämring av profilegenskaperna.
Förklaringen till detta fenomen är att
friktionsgränsskiktet har benägenhet att strömma tillbaka
till lågtrycksområdet på sugsidans främre del.
Strömningen följer således ej fullständigt
sugsidan, och vid överskridandet av vissa
infallsvinklar blir ansamlingen av utbromsad luft så stor
att luftströmmen avlöses från sugsidan. Man
säger då att vingen är överstegrad. Är ytan på
sugsidan skrovlig, sker överstegringen redan vid
relativt små infallsvinklar med åtföljande försämring
av profilegenskaperna. Samma inverkan har den
luft. som på grund av segeldukens otäthet
tränger ut på sugsidan. Även om denna luftmängd är
obetydlig kan den ge upphov till strömavlösning.
Strömavlösningen påverkas i högsta grad av
formen hos framkanten av en vinge eller ett segel.
Den vanliga anordningen med en rund mast vid
framkanten av ett storsegel stör luftströmmen och
påskyndar dennas avlösning från sugsidan. Man
förstår därför betydelsen i detta fall av en fock,
som bringar luftströmmen till anliggning mot
storseglets sugsida. Min båt har en
strömlinjeformad mast, som vrider sig av vindtrycket så, att
en jämn anslutning erhålles till storseglets
sugsida.
Efter omriggning till lättvindsbåt seglas hon i
hård vind med enbart storseglet uppe på kryss,
men ligger då hårt på rodret. Anledningen till att
denna segelföring föredras framför fock och revat
storsegel är, att focken i hård vind påsar sig för
mycket för att kunna fördelaktigt samarbeta med
storseglet vid bidevind.
En duk med slät och absolut tät yta är dock
enligt min åsikt det enda riktiga för segel.
Svårigheten är emellertid att till följd av
impregne-ringens tyngd få fram en tillräckligt fast duk,
inom ramen av en vikt om 200 g/m2, som ej bör
överstigas, om seglen skall blåsa ut i lätt vind.
En praktisk fördel med gummitaften är
emellertid att seglen ej möglar, även om de lägges ihop
våta.
Trots nackdelarna med den töjbara gummitaften
i seglen, föredrar jag denna duk framför vanlig
segelduk, därför att den har givit båten
fenomenala egenskaper i lätt vind. Att komma fort fram
i lätt vind har varit ett större nöje än att vid
enstaka tillfällen uppnå racerbåtsfart i hård vind.
Att i lätt vind sköta de tre seglen så att de sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
