Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 juli 1946 - Intensifiering av våra utlandsförbindelser inom teknisk och vetenskaplig forskning. Diskussion, av W Fellenius, W Borgquist, E Wigelius, E C Jahn, G Wästlund, S Mörtsell, Arne Tiselius, C Palm, G Hössjer, Edy Velander, E Forslind, T Tallroth, R Mölgaardhansen - Byggnadsreglering, materialtillgång och arbetskraft, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
727
Professor Tiselius: Detta tillvägagångssätt har med
framgång tillämpats både i Amerika och Schweiz; på
många håll tycks det till och med vara regel och
publicering i sammandrag sker i facktidskrifter med stor
spridning. Jag hade tänkt mig sättet något annorlunda,
nämligen att rapporten skulle publiceras i etapper i tid
skrifter, allt efter som vederbörande uppnår resultat. Från
många håll har invänts, att det är mycket svårt att
publicera kort. I Amerika har man varit inne på denna väg
och allt material har magasinerats på lämpligt sätt i en
central, varifrån man kan beställa tabeller, kurvor m.m.,
med vilka man kan behöva komplettera en kortare rapport.
Docent C Palm: Uppdelning av avhandlingar i kortare
meddelanden har tillämpats även i Sverige. För några år
sedan publicerades en avhandling under medverkan av
Telegrafstyrelsen och LM Ericsson, där bela primärmaterialet
samlades i stencilskrift och i en kortare rapport, som
publicerades, angavs att forskare, som ville begagna sig
av den fullständiga rapporten, kunde erhålla den. Från
flera håll har jag fått höra om liknande försök på andra
områden. I sådana sammandrag, som jag själv har tagit
del av, saknades emellertid uppgift om primärmaterialet.
Dessa uppgifter bör dock noga anges.
Professor G hössjer: Doktorsavhandlingarna har stor
betydelse som kriterium på en forskares förmåga att göra
en avhandling på egen hand, men därför får de
naturligtvis inte urarta till tegelstensromaner. Det torde väl vara
möjligt att reformera dem redan nu, om vederbörande
finge tillgodoräkna sig resultat, som publiceras successivt
och sedan sammanfattas i någon form.
Professor VELANDER: Jag vill bemöta den skepsis
professor Tiselius uttalat beträffande tekniska attachéer. Vi har
haft den stora fördelen att UD med berömvärd vidsynthet
ställt dessa under IVA:s ledning och därigenom har vi
kunnat föra en mycket livlig korrespondens med våra attachéer
och har fått svar på förfrågningar mycket snabbt.
Däremot är jag villig att gå med på Tiselius synpunkt, att
en sådan attaché, som ju inte kan vara specialist på
många områden, ibland kan ha svårt att bedöma olika
publikationers värde, då de går utanför hans
specialområde. Dessa attachéer måste därför kompletteras med
specialister inom olika områden, vilka skickas ut tid efter
annan. Men just genom att kunna förbereda andra
forskares resor gör attachéerna stor nytta och bidrar till att
de medel, som står till förfogande för studieresor,
utnyttjas mycket bättre än vad som annars skulle vara fallet.
Det är mycket förbluffande, att de medel, som står till
förfogande för resestipendier, är lägre nu än i "den gamla
goda tiden" och det är mycket viktigt, att
Forskningsrådet vakar över detta och försöker få en ändring till
stånd.
Liksom professor Wigelius anser jag att det är mycket
bra, att även yngre forskare kommer ut och att det är
mycket nyttigt när de kommer med synpunkter vid
diskussioner. Men det måste tillses, att icke alltför unga och
oerfarna forskare sändes ut.
Beträffande doktorsavhandlingar vill jag meddela att
American Documentation Institute i Washington, D.C., har
ett arkiv för opublicerade avhandlingar av mera speciell
art, t.ex. inom matematik och organisk kemi som har
liten läsekrets, och därifrån kan man få fotokopior.
Professor Tiselius: Jag är inte i stånd att bedöma värdet
av att ha tekniska attachéer utomlands och det är därför
som jag har framställt en del frågor om dessa. Då de
besöker olika institutioner kanske de inte blir så välkomna
som statliga representanter som vad en specialist skulle bli.
Doktorsavhandlingarna spelar stor roll för vår prestige
utomlands. Det bör naturligtvis tillses, att de presteras i
sådan form, att de blir lästa.
Civilingenjör E Forslind: Som värd för besökare vid
Cement- och Betonginstitutet kan jag vitsorda vilken
glädje det är att ta emot besökare, som verkligen
intresserar sig för arbetet, men jag har många gånger
blivit besviken över det alltför ytliga intresse, som många
besökare visar, och hur mycket dyrbar tid som härvid
går förlorad. Det är naturligtvis inte så, att besökare inte
är välkomna till institutet, men den som ordentligt har
satt sig in i vad det är fråga om är dubbelt välkommen.
Det vi måste visa andra, när vi kommer utomlands, bör vi
naturligtvis också visa varandra.
Sekreterare T Tallroth: Tekniska attachéer är säkert
mycket värdefulla som kontaktpersoner för ett mera
gediget studieutbyte. Då de vistas en längre tid på en
plats, måste de givetvis få en hel del förbindelser även
utanför den egna vetenskapsgrenen. Sin största betydelse
tror jag att de har vid uppgörande av program för
studieresor.
Utlandsresor måste förberedas ordentligt icke endast
inom det egna verksamhetsområdet utan även något vid
sidan av detta. Särskilt yngre forskare blir ofta utfrågade
också om sådant, som går utanför deras specialfack.
Tekniker och även andra studerande måste mera
uppmärksamma denna propagandamässiga sida av
utlandsbesök.
Det kan finnas goda skäl att sända ut och väl ta emot
sådana "specialturister", som önskar ha en överblick över
hela kulturområden. Även de bör kunna göra anspråk på
kvalificerad hjälp. Man bör för sådana besökare ha
översikter, broschyrer och populärvetenskapliga skrifter
tillgängliga. Denna mera reklammässiga del kan även ha
betydelse för hemmamarknaden och kan kanske bl.a. leda
till ökade medel för studieresor.
I fråga om studieresor står vi för övrigt långt efter
utlandet. Jämför man Sverige med t.ex. Danmark, blir man
riktigt beklämd. Danska finansministeriet har ställt medel
till förfogande för att danska universitetslärare skall få
tillfälle att resa utomlands och återknyta kontakter, som
brutits under kriget.
Riktiga krafttag behövs för att förbättra språkbruket i
tidskrifter och doktorsavhandlingar. Om översättningar ej
blir korrekt utförda, hindrar detta utlänningar att ta del
av våra publikationer och blir orsak till att de ser ner på
vad som görs i Sverige. Det föreligger stort intresse i
Amerika för svensk vetenskaplig litteratur.
Det vore lyckligt om gemensam nordisk tidskrift kunde
komma till stånd men det är viktigt att Sverige medverkar
i internationella tidskrifter. Det är förvånansvärt att
svenska förlag inte har observerat de förtjänstmöjligheter som
finns genom tryckning av läroböcker i främmande språk
på svenska.
Specialbesökares besök måste göras så givande som
möjligt. Lämpligen borde ett kontaktsystem uppbyggas, genom
vilket vederbörande besökare hänvisas till lämpliga
personer. Även denna sak ligger i viss mån inom det
propagandamässiga området. IVA borde medverka för att få till
stånd översikter inom olika områden av teknisk forskning.
Civilingenjör R Mölgaardhan&en: Ett gemensamt
tekniskt organ för Norden skulle vara mycket betydelsefullt
för en mera varaktig och effektiv kontakt.
Byggnadsreglering, materialtillgång och arbetskraft.
I sitt svar på en interpellation i andra kammaren den 9
april 1946 lämnade statsrådet John Ericsson bl.a. följande
upplysningar om den nuvarande tillgången på arbetskraft
och material för byggnadsproduktionen.
I tillgången på armeringsjärn kan man räkna med en
viss förbättring under innevarande halvår jämfört med
situationen under föregående halvår. Man räknar med att
65 000 t armeringsjärn skall stå till den inhemska kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
