Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 augusti 1946 - Standardisering av transformatorstationer i bygdenät, av Sture Ekefalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 augusti 1946
741
Fig. 3. Kopplingsschema för tertiärstationer
utbyggnads-grad A, B och C.
för arbeten o.d., återstod knappast någonting
annat än att använda brytare. Brytaren borde
emellertid av såväl kostnads- som utrymmesskäl
vara så konstruerad, att man icke skulle behöva
ha en särskild frånskiljare i serie med densamma
för arbetsfrånskiljning. Den borde för
enkelhetens skull samt även ur kostnads- och
utrymmessynpunkt vara försedd med direkt påbyggda
driftströmreläer.
En marknadsundersökning, som utfördes,
visade, att någon dylik brytare icke fanns.
Vattenfallsstyrelsen lyckades emellertid animera Asea
att försöka sig på att konstruera en dylik. För att
brytaren skulle bli helt brandsäker och fordra så
liten tillsyn som möjligt, upptogs
konstruktionsarbetet på en brytare med självalstrande
tryckluft. De konstruktiva problem, som Asea hade
att lösa, voro mycket svåra, icke minst med
hänsyn till en del utländska patent. Resultatet blev
emellertid den s.k. frånskiljarbrytaren, vilken nu
ingår i Vattenfallsstyrelsens standardställverk för
inomhusmontage.
Denna brytare har en brytförmåga av ca 10 MVA
vid 3 kV och 19 MVA vid 6 kV. Den arbetar med
självalstrande tryckluft och är försedd med
påbyggda reläer med inverttidkarakteristik.
Dessutom äro reläerna utförda med en
momentankontakt, så att momentanutlösning kan erhållas vid
speciellt höga kortslutningseffekter.
I det ovanstående ha 600 kVA angivits som en
lämplig transformatorstorlek för en moderniserad
station och att en standardisering i det högre
belastningsområdet i regel icke är möjlig annat än
i fråga om vissa ställverksenheter, då de större
stationerna oftast erbjuda en mängd
specialproblem. som måste lösas från fall till fall. En
felslagen belastningsprognos kan dock resultera i
en tillväxt av stationens belastning, som
nödvändiggör en ytterligare ökning av
transformatoreffekten, utan att detta behöver medföra några
specialproblem i fråga om stationsutrustningen i
övrigt. I samband med en snabbt stegrad
belastning kan också förutses ett ökat behov av lokal
spänningsreglering.
För att även kunna möta en snabbare
utveckling än normalt, gjordes stationsschemat sådant
(fig. 3), att utomhusställverket till stationen blev
utvecklingsbart i tre olika utbyggnadsgrader, A, B
och C. Avsikten var att man successivt skulle
kunna gå över från det minsta ställverket, kallat
utbyggnadsgrad A, till ett större ställverk,
utbyggnadsgrad B, och därifrån till ytterligare
ännu ett större, utbyggnadsgrad C.
Utbyggnadsgrad A har plats för två
transformatorer om vardera 600 kVA (fig. 4). Det har
nämligen visat sig nödvändigt att bereda plats för en
reservtransformator, då avbrottstiden vid ett
transformatorfel i vissa fall blir för lång för att
kunna tolereras, om reservtransformatorerna för-
Fig. 4.
Tertiärstations-byggnad, kombinerad
med utbyggnadsgrad .1
Fig. 5.
Tertiärstations-byggnad, kombinerad
med utbyggnadsgrad B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
