Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 augusti 1946 - Ljudisolerande väggar för flygplanskabiner, av Guy von Dardel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
783
Fig. i. Luftljudisolation för
dubbelfönster (enl. Renault)
mensioner, medan det elektriska problemet är
endimensionellt. Häri ligger bl.a. orsaken till att
den ljudisolerande väggen och det elektriska
filtret icke är fullständigt analoga. Vid låga
frekvenser, då väggens dimensioner är små i
förhållande till våglängden, kan det akustiska
problemet med god approximation betraktas som
endimensionellt. Vid högre frekvenser uppträder
svängningar i luftskiktet parallellt med väggens
plan. Dessa svängningar medför en extra
koppling mellan väggarna, som överför ljudenergi
från den ena till den andra, så att den
ljudisolerande förmågan försämras.
Användning av porösa material
De porösa ämnen som användes inom
akustiken motsvaras i den elektriska analogin av mer
eller mindre rena motstånd. Det analoga
elektriska filtret uppbygges inte längre av förlustfria
reaktanser. Denna förändring medför att
dämpningen i filtret ökar något i närheten av
gränsfrekvensen, där dämpingen vid ett förlustfritt
lågpassfilter teoretiskt är noll, men har i övrigt
föga inverkan på dämpningen. Vid de frekvenser,
där den elektroakustiska analogin gäller, skulle
således de porösa ämnena ha föga betydelse för
ljudisoleringsändamål. I allmänhet gäller också
att ett tätt material är förmånligare än ett poröst
material med samma vikt, eftersom porerna i
materialet utgör en extra akustisk koppling mellan
materialets båda sidor.
Emellertid har de porösa materialen en viktig
uppgift att fylla vid högre frekvenser, där de av den
elektroakustiska analogin dragna slutsatserna inte
längre gäller. Det porösa materialet kan där
användas för att dämpa de ljudsvängningar i väggens
plan, som enligt ovan medförde en skadlig
koppling mellan de båda väggarna. Det porösa
materialet bör inläggas mellan väggarna, men på
sådant sätt att det inte självt kommer att utgöra
en extra koppling mellan de båda väggarna. Det
bör under inga förhållanden belt utfylla
mellanrummet. Ofta räcker det med ett glest gallerverk
av remsor av poröst material som indelar
luftmellanrummet i rutor med dimensioner, som är
små i förhållande till våglängden hos det ljud
man vill dämpa.
Ljudabsorption
Vid konstruktion av kabinväggarna har såsom
nämndes i inledningen det huvudsakliga målet
varit att få en vägg med hög luftljudisolation.
Ljudabsorptionen hos väggen har fått komma i
andra hand, eftersom adsorberande ytor finns
relativt rikligt på andra ställen i kabinen. Men
det är klart, att det är önskvärt att även väggarna
är goda ljudabsorbenter.
Ljudet absorberas i de porösa material, som
ingår i väggen. För att vara verksamt bör det
porösa materialet placeras i punkter av ljudfältet,
där partikelhastigheten är hög. T den stående våg,
som utbildas innanför den relativt tunga
ytterplåten, har hastigheten en buk på en kvarts våglängds
avstånd från plåten. Om det porösa materialet
placeras på 7 cm avstånd från plåten befinner den
sig i en hastighetsbuk, då frekvensen är 1 200
p/s, och för denna frekvens blir ljudabsorptionen
hög. För lägre frekvenser kan absorptionen bli
otillfredsställande. Man kan öka ljudabsorptionen
vid de låga frekvenserna genom att utforma
väggarna som resonansabsorbenter. Vid en
dubbelvägg kan resonansabsorbentens svängande massa
utgöras av den inre väggen, som kan vara en
lädertapet e.d. Fjädringen åstadkommes av
luftkudden mellan väggarna. Systemet dämpas av
det porösa materialet, som bör placeras
omedelbart intill den svängande innerväggen.
Undersökningsresultat
Undersökningarna utfördes vid K. Tekniska
Högskolans akustiska laboratorium och avsåg
mätning av luftljudisolationen för särskilt
konstruerade provväggar enligt Meyers metod. På
grund av provrummens ringa storlek är de
upptagna värdena osäkra för låga frekvenser upp
till ca 300 p/s. Provväggen utgjordes av ett
gallerverk av trä med 50 cm rutor och 7 cm
tjocklek, som skulle motsvara nätverket av spant och
stringers i det färdiga flygplanet. På ena sidan
skruvades en 0,8 mm duralplåt, motsvarande
flygplanets yttervägg, på den andra provades
Fig. 5. Luftljudisolation för dubbelväggar (efter mätningar
vid KTH).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
