Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 augusti 1946 - Amerikanska flytdockor, av Pontus Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Flytdocka, typ ABSD, av 10 sektioner med en
sammanlagd lyftförmåga av 100 000 t.
kanalen, vars slussar endast är 33,5 m, gick man till
verket med äkta amerikansk frejdighet. På den ena
sido-vallen monterades ett antal pontoner, vilka delvis
vatten-fylldes på sådant sätt, att dockan krängdes 85° under
fullständig kontroll, varefter den kunde föras genom
slussarna, fig. 3.
Den intressantaste av de under kriget konstruerade
typerna är en docka, som kan sammansättas av ett flertal
standardsektioner (fig. 4). Dessa sektioner, som bär be
teckningen Advance Base Docks (ABD), kan användas
separat eller ett par tillsammans för dockning av smärre
fartyg. Varje sektion består av en ponton med
fartygslik-nande undervattenskropp, som gör den lätt att bogsera,
samt två vallar, vilka är ledbart fästade till pontondäcket.
Då pontonen skall bogseras läggs vallarna ned på däcket,
varigenom de erbjuder mindre vindfång. Dessa 32 m långa
och 17 m höga vallar resas med hydrauliska domkrafter,
som kan ses på fig. 5.
Genom att koppla ihop ett flertal sektioner, som var och
en har en lyftförmåga av 10 000 t, kan man erhålla en
docka av vilken längd och lyftförmåga som helst upp till
ca 350 m och 100 000 t med en invändig bredd av 43 m.
Härvid förenas vallarna sinsemellan genom svetsning
medan pontonerna endast är bultade till vallarna, vilket
medger självdockning av de delar, som normalt aldrig kommer
över vatten.
En sådan docka av typ Advance Base Sectional Dock
(ABSD) (fig. 6) kan etableras var som helst i närheten av
de aktuella stridszonerna och kan torrsätta de största
passagerarfartyg eller slagskepp med god marginal, såväl
i fråga om utrymme inuti dockan som i reservlyftkraft.
Varje sektion utgör en självförsörjande enhet med två
350 kW dieselgeneratorer, vilka lämnar ström till
pumpmotorer, kompressorer och övriga strömförbrukare. Till
dockan hör också två lyftkranar, vilka går på spår på
vallarnas översta däck, samt en ankringsutrustning,
bestående av 32 ankare på 15 t.
Ytterligare ett flertal olika typer framställdes, av vilka
kan nämnas Auxiliary Floating Docks (AFD), vilka hade
en lyftförmåga av 1 000 à 2 000 t. De byggdes odelade och
utformades med ändskepp, som gjorde dem lämpliga för
bogsering. 1 000 t dockan hade en längd av 61 m,
utvändiga bredden var 19,5 m och invändiga bredden ca 15 m.
På grund av materialbristen blev man tvungen att bygga
dockan även av trä med en lyftkraft av mellan 1 000 och
20 000 t, varvid de större byggdes i sektioner (Compr. Air
Mag. dec. 1945; Shipb. & Shipp. Rec. 27 dec. 1945; Milit.
Eng. febr. 1946). Pontus Melin
Fig. 3. Mittsektion av flytdocka, typ YFD, krängd 85° för
slussning genom Panamakanalen.
Fig. i. Två standardsektioner, typ ABD, om vardera 10 000 t
lyftförmåga.
Fig. 5. En lyftkran flyttas från pontondäcket på en sektion
till översta däck på vallarna av en delvis nedsänkt sektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
