Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 24 augusti 1946 - Stockholms kommunala verk under kriget. Gasverket, av Sten Qvarfort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
805
Fig. 1. Nya vattengasverket; manöverplanet.
ransoneringsfria genom vedavgasning, men där
koloxidhalten ofta går upp till 20 %. Före kriget
var stockholmsgasens koloxidhalt blott 5 % eller
bland de lägsta av Europas stadsgaser under
fredstid.
Koks
Koksen har givetvis blivit mest lidande på den
dåliga kolkvaliteten. Genom en tidvis nödvändig,
mycket hög inblandning av polska kol
producerades en synnerligen dålig och stybbrik koks och
verkets egen stybbproduktion uppgick tidvis
till 50 %.
Vad en sådan koksförsämring betytt för
Gasverkets koksrenommé, som före kriget var den
bästa, är lätt att inse, säskilt i jämförelse med den
av kolhandlarna ävenledes saluförda
importkoksen. Denna var av en annan och bättre
beskaffenhet, helt naturligt, då den tillverkades av
exportländernas prima kol.
Den enda större nyanläggning vid Gasverket,
som tillkom under kriget, var en ny utlämnings-
Fig. 3. Transportband och behållare för spillkoks.
ficka för koks med tillhörande
transportanordningar, vilken blev färdig hösten 1944. Denna,
som är belägen mellan verket och
ingenjörsbostäderna i anslutning till lagerplatsen, är utförd
efter principen kombinerad volym- och
viktsut-lämning. Säckarna fyllas med ca 1 hl och
lassets totalvikt kontrolleras. Särskilda
minimivik-ter per säck ha för varje kokssort fastställts av
Bränslekommissionen. Anläggningen, som från
olika håll ger gasverket en ny, karakteristisk
silhuett, framgår av fig. 2, 3 och 4.
Ersättningsbränslen
Kolknappheten tvingade tidigt Gasverket att
vidta åtgärder för utnyttjande av inländska
bränslen. Ved var för Stockholms Gasverk
uteslutet ur transport- och hanteringssynpunkt,
varför man fick inrikta sig på torv. Torven som
sådan var dock utesluten på grund av sin höga
vattenhalt, minimum 30 %.
Redan 1940 börjades försök att genom en
särskild process förkola torv till torvkol. Genom
konstruktionen av Pilo-ugnen, utförd av
Gasverkets överingenjör C-W Pilo, löstes problemet om
framställning av ett kol, som vid avgasning vid
den normala ugnstemperaturen vid gasverken,
ca 1 000—1 200°, gav användbar gas och koks
och biprodukter av samma slag som stenkol,
vilket utprovades i verkets nyss iordningställda
provgasverk, fig. 5. Ett särskilt bolag, Södra
Sveriges Torvkols AB, bildades av de tre största
svenska gasverken. Produktionen kom i gång i
slutet av 1945 och torvkolet måste bli den
produkt, som skall rädda Gasverket ur den
nuvarande kolnöden.
Ytterligare ersättningsbränslen ha prövats med
framgång. Bäst har varit trätjärbeck, varav
hittills avgasats 5 400 t med gott gasutbyte och
förbättring av koksen som följd, och trätjäror av
olika slag, även dessa verkande i samma riktning.
Härav har avgasats 3 400 t. Den resterande
trätjäran ligger för närvarande som sista reserv hos
Fig. 2. Nya [-koksutläm-ningsfickan.-]
{+koksutläm-
ningsfickan.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
