Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Studiemetoder vid fortbildningsarbetet inom industrin, av Tore Porsander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1946
829
för praktiskt taget alla ämnen men alldeles
speciellt för sådana, som kunna ge anledning till
meningsutbyte mellan deltagarna;
lärarcirkeln lämpar sig för praktiskt taget alla
slag av elever; diskussionen lägges blott på olika
sätt;
tillgång till lokal, där man kan ordna så, att
deltagarna sitta i ring, helst omkring ett bord.
Placering som i en vanlig skolklass ger utan
tvivel sämre resultat;
liksom vid all muntlig undervisning erfordras
att deltagarna kunna samlas och alltså inte bo
alltför långt bort från varandra.
Korrespondensundervisning
Korrespondensmetodens värde är numera
erkänt på alla håll såväl inom privata som statliga
företag. För fortbildningsarbetet inom en industri
erbjuder denna metod synnerligen stora
fördelar och ibland är korrespondensundervisning den
enda tänkbara studiemetoden, särskilt i sådana
fall, då man med ett visst ämne vill nå alla de
anställda, oberoende av om de äro placerade i
Skåne eller i Lappland, och oberoende av deras
kanske olika arbetstider.
Korrespondensundervisningen utgör en individuell studiemetod. Varje
elev studerar sin kurs fullständigt oberoende av
alla andra elever.
En korrespondenskurs är som bekant uppdelad
i ett visst antal lärobrev, vart och ett omfattande
i medeltal 20 sidor. Det ligger ett oerhört arbete
bakom framställningen av en god
korrespondenskurs. Det är inte nog med att rätt ämne valts
och fastställts till sin omfattning och att kursen
sedan skrivits ut av en skicklig fackman. Det
svåra ligger däri, att lärobreven skola ersätta inte
blott en lärobok utan även läraren själv. Det
måste därför råda en grundskillnad mellan
lärobokens och korrespondenskursens
framställningssätt av ämnet. Kursen skall visserligen
innehålla samma stoff som en lärobok i ämnet men
den skall dessutom i koncentrerad form ge de
förklaringar och kommentarer, som en skicklig
lärare ger vid muntlig undervisning. Ett
kompendium eller en lärobok är oftast endast en
sammanfattning av det viktigaste i ämnet. Det
är därför synnerligen vanligt, att en lärobok
uppvisar stora luckor i den logiska tankeföljden, för
att nu inte tala om att många läroböcker
egentligen endast utgöra en stor exempelsamling till
ämnet. Vid muntlig undervisning spelar detta
ingen roll, eftersom läraren kommenterar
läroboken och ger utförligare förklaringar. I en
korrespondenskurs finns ingen lärare till hands,
utan kursen måste således själv ersätta läraren i
alla punkter. Denna kurs får därför under inga
förhållanden uppvisa några logiska luckor;
framställningen av ämnet måste ske lugnt och
sakligt, utan språng. Inte minst viktigt är också, att
ämnet framställes på ett friskt och personligt
medryckande sätt. Eleven skall liksom känna,
att lärobrevet är skrivet just för honom.
Kursförfattaren måste hela tiden tänka på, att han
skriver för en person, som kanske inte har möjlighet
att komplettera lärobrevet med något annat
studiematerial i samma ämne. Allt måste därför
vara uttryckt klart och rakt på sak.
Dessa synpunkter på en god korrespondenskurs
medföra naturligtvis att det kan ta ganska lång
tid att få kursen utarbetad. För att inte
igångsättningen av studierna skall behöva dröja länge
kan det därför ibland vara lämpligt att som ett
provisorium iordningsställa en kommentariekurs
i ämnet. Man utnyttjar då någon lämplig artikel,
som redan finns inom företaget, delar upp denna
i ett lämpligt antal avsnitt och utarbetar till varje
sådant avsnitt kommentarer och närmare
förklaringar till de olika punkterna i artikeln. Hur
mänga kommentarer som behövas blir därvid
beroende på hur noggrant artikeln är utarbetad.
Varje sådant avsnitt tillsammans med
tillhörande kommentarer betraktas sedan som ett lärobrev
och distribueras på vanligt sätt. Är artikeln
mycket välskriven, så att antalet kommentarer blir
litet, behöver en sådan kommentariekurs ej ens
få karaktären av provisorium.
Till varje lärobrev höra även svarsuppgifter,
som eleven bör besvara på bästa sätt och sända
in till institutet för rättning. Det brukar i regel
i öra sig om mellan 5 och 8 uppgifter, allt efter
svårighetsgraden. Vikten av att dessa
frågeuppgifter äro avfattade på rätt sätt kan inte nog
kraftigt understrykas. Det är ju genom svaren på
dessa uppgifter, som institutet eller företaget
skall avge sitt utlåtande om hur eleven klarar
kursen och sätta betyg. Frågorna måste därför
med nödvändighet vara uppställda så, att de icke
kunna besvaras om eleven icke har läst och lärt
och framför allt förstått hela lärobrevets
innehåll. Det får däremot icke förekomma att dessa
uppgifter kunna besvaras helt enkelt därigenom,
att eleven slår upp någon sida i lärobrevet och
skriver av några rader direkt. Eleven kommer
naturligtvis snart underfund med denna
möjlighet. Så snart han fått ett nytt lärobrev läser han
därvid först som hastigast igenom detta och
kastar sig sedan direkt över svarsuppgifterna,
bläddrar fram och tillbaka i lärobrevet tills han funnit
det avsnitt, som passar till den uppgift han håller
på med, skriver av några rader ur lärobrevet och
går till nästa fråga. På det sättet är det ingen
konst att avverka ett par lärobrev per kväll. På
det sättet är det heller ingen konst för honom
att kunna få ett mycket högt betyg i kursen, ett
betyg, som på intet sätt motsvarar hans
kunskaper i ämnet. Det kan därför utan överdrift sägas,
att brevets svarsuppgifter äro minst lika viktiga
som brevet självt. Å andra sidan få
svarsuppgifterna ej vara svårare än att de helt kunna
besvaras enbart med den kunskap som eleven fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
