Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Rekryteringsproblem i en textilindustri, av S-O Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
843
Rekryteringsproblem
i en textilindustri
DK 658.311
Vid Holmens Bruks & Fabriks AB, Textilavdelningen,
Norrköping, sysselsattes för närvarande ca 1 800 arbetare
och 275 månadsavlönade förmän och tjänstemän.
Tillverkningen omfattar såväl bomulls- som yllevaror och är
komplett, dvs. samtliga procedurer från råullen resp.
bomullen till färdig vävnad utföres vid egna anläggningar.
De olika fabriksavdelningarna ligger spridda på ett flertal
olika ställen i staden, vilket ur såväl tillverknings- som
personalrekryteringssynpunkt medför vissa svårigheter.
För att på ett effektivt sätt kunna övervaka och
effektivisera rekrytering och registrering av arbetarpersonalen har
det därför helt naturligt visat sig nödvändigt att
centralisera alla hithörande problem till en särskild avdelning,
"Anställningskontoret". Förfaringssättet är nödvändigt
bland annat för att förhindra att en person vid
arbetsbrist avskedas så länge arbete kan beredas på annan
avdelning, för att möjliggöra kontroll av att personal, som
av en eller annan anledning avskedats, ej utan vidare
åter-anställes på annan avdelning osv. Ett centralt
anställningskontor, som sköter anställningen och registreringen och
som lämnar alla personaluppgifter såväl som all intern
och extern personalstatistik, är sålunda absolut nödvändigt
för ett rationellt handhavande av personalfunktionen.
Rekryteringsmedlen är i huvudsak Arbetsförmedlingen
och annonsering i ortspressen. Själva
anställningsförfarandet sker på så sätt att den platssökande har att ifylla en
platsansökan, eller som vi brukar kalla den "konfidentiell
personrapport", som upptar alla önskade uppgifter.
Erhålles anställning ej omedelbart sorteras denna ansökan
in per yrke och avdelning. Vid anställning hänvisas den
sökande till sin blivande avdelningschef och får en
passer-sedel för passage genom fabriksområdet. Avdelningschefen
har sedan ensam att avgöra, huruvida den arbetssökande
skall anställas eller ej, dvs. han har full rätt att välja sin
personal, och någon nackdel av ett centralt
anställningskontor, som urskiljningslöst skulle kunna påtvinga de
olika avdelningscheferna personal, uppstår ej. Blir
sökanden antagen antecknar avdelningschefen på passersedeln
tid och plats för arbetets början och remitterar den
sökande till läkare. Som bekant söker en hel del
personer plats men infinner sig sedan aldrig för att börja
arbeta. Någon som helst registrering eller utskrivning av
personalkort sker därför icke förrän den anställde
verkligen börjat arbeta, och passersedeln genom förmannens
försorg återsänts till Anställningskontoret. Under tiden
användes den ursprungliga platsansökan som registerkort.
Personalkortet ulskrives i tre exemplar, ett huvudkort och
två hjälpkort. Det förra förvaras på Anställningskontoret,
de två senare på avdelningarna, ett uppsorterat per
kostnadsställe och ett i alfabetisk ordning. Vid avflyttning
arkiveras huvudkortet, kompletterat med alla uppgifter,
som kan vara av intresse för företaget att känna till vid
en eventuell återanställning. De två övriga korten
makuleras, sedan det ena först använts för statistiken över
personalomsättningen.
Att förebygga att de anställda slutar, dvs. att nedbringa
personalomsättningen är minst lika viktigt som att ordna
rekryteringen på ett vettigt sätt. En nödvändig
förutsättning härför är tillgång till en överskådlig statistik,
utvisande flyttningsfrekvensen, inom företagets olika avdel-
Anförande i Svenska Teknologföreningen den 22 februari 1946.
ningar. Statistiken måste föras så, att den blir
lättillgänglig i lika hög grad för företagsledningen som för den
person eller avdelning, som handhar personalfrågorna. Hos
oss uppgöres denna personalstatistik periodvis eller tio
gånger om året helt enkelt genom uppsortering och
hopräkning av en av de nyss nämnda personalkortskopiorna.
Av statistiken framgår bland annat brutto- och
nettoantalet arbetare, totala antalet nyanställd personal, antalet
avflyttade och anledningen till avflyttningen. När det gällde
att analysera vilken personal som slutade och anledningen
därtill visade det sig önskvärt att kontrollera hur lång
tid den avflyttade personalen hade varit anställd. Denna
uppdelas därför i tre grupper: sådana med en
anställningstid understigande ett år, sådana med en anställningstid
mellan ett och fem år samt slutligen de som varit
anställda mer än fem år. Rapporten ger vissa möjligheter
att undanröja sådana missförhållanden, som har
förorsakat avflyttningen. Den säsongmässiga variationen, särskilt
av kvinnlig arbetskraft under sommarhalvåret, kan
dessutom lättare beräknas, ett ur planeringssynpunkt
betydelsefullt förhållande.
Omsättningsprocenten, dvs. totala antalet avflyttade i
förhållande till totala antalet närvarande var hos oss förra
året 40,5 %. Som "närvarande" räknas då genomsnittliga
antalet utbetalade avlöningar vid varje avlöningstillfälle.
Om den personal som slutar har en mycket kort
anställningstid kan emellertid omsättningssiffran stiga, även om
den fasta personalen utgör en mycket stor del av det
totala antalet anställda. Omsättningsprocenten måste
därför jämföras med procentsatsen fast anställd personal. Vi
har förslagsvis ansett en person med en anställningstid
av tre år eller mer som fast. Utgår man härifrån utgjorde
de fast anställda hos oss föregående år 61,4 %. Räknas
två år som gräns blir procentsatsen 65,5 %.
Textilindustrin har tidigare betraktats och betraktas väl
fortfarande med viss rätt som en industri med
övervägande kvinnlig arbetskraft. Att detta har varit riktigt
är odiskutabelt, men åtminstone hos oss går utvecklingen
mot användandet av allt mer manlig arbetskraft. På grund
av bristen på kvinnor användes män för närvarande i stor
utsträckning i sysselsättningar, som av hävd betraktats
som rent kvinnliga. Detta framgår tydligt av att
procentsatsen kvinnor 1935 utgjorde 63 % av totala antalet
anställda mot 43 % under 1945. Detta beror i stor
utsträckning på den skärpta konkurrensen med övriga industrier,
inte minst metallindustrin, om just den kvinnliga
arbetskraften. Eftersom den manliga arbetskraften ännu så
länge är dyrare än den kvinnliga måste naturligtvis allt
göras för att neutralisera de ökade kostnaderna. Detta
har framtvingat en fortgående rationellare
arbetsfördelning, dvs. en uppspaltning av arbetsuppgifterna dels i mer
krävande yrkesarbete, dels i arbete av mer
hantlangar-betonad karaktär. I samband med en förbättrad planering
har härigenom produktionen per arbetare lyckligtvis
kunnat avsevärt ökas. Ett annat medel att öka effektiviteten
och därmed möjligheten att öka lönerna har varit att
höja yrkesskickligheten genom utbildning.
I samarbete med Norrköpings stads Skolor för
Yrkesundervisning har därför under ett antal år lärlings- och
yrkesutbildning av textilarbetare bedrivits. Resultatet är
lovande, och rekryteringen till kurserna har gått bättre år
från år. För närvarande går ett 40-tal elever i första
årskursen, och även om dessa i och för sig utgör en ringa
procent av den totala arbetsstyrkan, kommer de dock så
småningom att bilda en kärna av väl utbildat folk på de
olika avdelningarna.
Det har emellertid visat sig nödvändigt att allt göres
för att hejda eller åtminstone minska en fortsatt nedgång
av antalet kvinnor. Även om en del yngre kvinnor icke
behöver bära ansvaret för hemmet, ställs dock en mycket
stor del av den kvinnliga arbetskraften inför svårlösta
problem. En utredning visade, att 1944 var männen hos
oss frånvarande från arbetet ca 8 dagar, medan kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
