Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 september 1946 - Silikonerna inom elektrotekniken, av B G Rathsman - Jordan utnyttjas för bevattning och kraftproduktion, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 september 1946
865
temperatur hos omgivningen än nu, samt att uppnå en
ökad livslängd hos sådana maskiner, vilkas dimensioner,
vikt och temperaturförhållanden bibehålles oförändrade.
Vad som i detta hänseende kan vinnas belyses av nedan
refererade undersökningar, som är gjorda i USA. Försök
lär pågå även hos europeiska firmor, men uppgifter härom
är ännu ej publicerade.
Ett prov utfördes på fyra härvgrupper i
armaturlind-ningen på en likströmsgenerator. Ledarmaterialet
utgjordes av 2,2 X 4,4 mm profilkoppar och ledarisolationen
bestod av impregnerad glasfiber. Härvorna inom grupp 1
och 3 var isolerade med asbestband och härvorna inom
grupp 2 och 4 med glasfiber. Härvorna 1, 2 och 3 var
impregnerade med syntetisk fernissa av organiska ämnen,
medan grupp 4 impregnerats med silikonfernissa.
Spår-isolationen utgjordes för grupperna 1 och 3 av glimmer och
för 2 och 4 av glimmerimpregnerad glasfiber. Lindningen
utsattes sedan samtidigt för häftiga vibrationer och kraftig
uppvärmning. Försöket pågick 16 h om dagen i 36 dagar,
varvid lindningstemperaturen hölls mellan 209 och 230°C.
Vid provets slut var bandageringen av asbest och glas i
härvgrupperna 1, 2 och 3 allvarligt skadad. Den
silikon-impregnerade glasfiberisolationen i grupp 4 var däremot
mjuk och smidig. Ledarisolationen var i gott stånd både
i grupperna 2 och 4 men dock bättre i den
silikonimpreg-nerade härvan än i den andra.
Flera försök gjordes på en trefasmotor för 7,5 kW, 440 V,
60 p/s, 1 690 r/m, isolerad med bästa kända material av
klass B, glasfiber och glimmer, alltsammans impregnerat
med silikonfernissa. Fullständiga försök gjordes vid
fulllast och vid maximieffekt (motsvarande 100°
temperaturstegring). Dessutom gjordes följande prov: motorn
överbelastades så att den efter ll/2 h uppnådde en temperatur
av 416°C; belastningen minskades därefter så att
temperaturen stabiliserades vid 300°C; slutligen överbelastades
motorn kraftigt under 45 min.
Efter dessa prov reviderades motorn, varefter den
underkastades ett långtidsprov med en sådan belastning, att
temperaturstegringen blev 210°C, vilket torde ha
motsvarat en lindningstemperatur av 250°C, vilken upprätthölls
1 3 376 h. Under denna tid undersöktes motorn med
jämna mellanrum, varvid den även utsattes för stark fukt.
Efter 920 h var silikonfernissan fortfarande i gott skick.
Lindningen bestod utan anmärkning prov med hög
spänning (2 000 V) och hög frekvens, likaså nytt spänningsprov
och isolationsmotståndsmätning, sedan den exponerats för
fukt. Efter 2 250 h hade fernissan en del defekter men del
oaktat fortsattes försöket, tills det måste avbrytas efter
3 376 h på grund av lagerfel. När lindningen plockades
sönder visade det sig visserligen, att isolationen hade en
del svagheter, men dessa kunde delvis tillskrivas klass
B-isoIationen.
Ett annat prov gjordes på en medelstor trefasgenerator.
Statorlindningen var alltigenom isolerad med glasfiber och
glimmer och det hela impregnerat med silikonharts.
Spårkilarna var utförda av ett asbestmaterial. Först begöts
lindningen med vatten för kontroll av fuktbeständigheten.
Isolationsmotståndet sjönk från 28 000 till 2 600 Mohm
efter 48 h behandling med vatten. Under det därpå
följande värmeprovet drevs generatorn med normalt
varvtal med statorlindningen kortsluten och
magnetiserings-strömmen inreglerad för 21/s gånger normalströmmen i
statorn, motsvarande en lindningstemperatur av 210°C.
För att lindningstemperaturen skulle variera, kördes
generatorn kortsluten endast varannan dag. De övriga dagarna
drevs den i tomgång men övermagnetiserad till 140 % av
normalspänningen. Maskinen drevs efter detta schema i
2 966 h med lindningstemperaturer på upp till 250°C.
Därefter underkastades maskinen ett fuktprov, varvid
isolationsmotståndet på 19 dygn föll från 4 900 Mohm till 380
Mohm. Omedelbart därefter spänningsprovades den med
1,4 ggr normalspänningen, övermagnetiserades till samma
spänning vid normalt varvtal och drevs därefter i två
minuter kortsluten med normal tomgångsmagnetisering.
Efter denna behandling uppmättes isolationsmotståndet
till 10 200 Mohm och förlustfaktorn till 3,2 %. Vid följande
spänningsprov höll lindningen för 1 000 V men fick
genomslag för 1 600 V efter 12 s.
En serie normala fläktkylda motorer, som försetts med
silikonpreparerade lindningar, underkastades långtidsprov
med hög temperatur. Nedan lämnas några exempel på
lindningstemperaturerna och den drifttid, som
förekommit fram till tidpunkten för uppgifternas publicering.
Motoreffekt [-Lindningstemperatur-] {+Lindnings- temperatur+} Kontinuerlig drifttid
kW °C h
1,5 170 3 486
3 160 3 996
4,5 285 4 500
5,5 320 1 907
7,5 200 5 200
7,5 250 3 400
11 185 3 506
18 240 3 300
Ingen av motorerna hade då uppvisat några felaktigheter.
Smörjmedel
Prov har visat, att de organiska smörjmedlen icke kan
användas över 90°C. Liknande undersökningar på lager
smorda med silikoner har visat, att dessa tål ca 50° högre
temperatur. De nya smörjmedlen torde därför bli av värde
för sådana elektriska maskiner, där man för lindningarna
utnyttjar silikonisolationens högre värmebeständighet.
Slutsatser
Av det ovanstående framgår, att silikonerna ger stora
möjligheter att utveckla isolationstekniken. Fördelarna
hos det nya materialet är så stora, att de åtminstone för
närvarande rätt höga priserna på 30—70 kr/kg ej
kommer att utgöra något avgörande hinder för deras
användning. Materialet kommer dessutom sannolikt att snabbt
förbättras, så att en del kvarstående svagheter blir
avhjälpta. En svårighet vid utnyttjning av silikonerna ligger
i den erforderliga värmebehandlingen. Det kommer att
fordras ugnar för åtminstone 200°C. För närvarande är
möjligheterna att få leveranser av silikoner mycket
begränsade. Utsikterna lär dock snabbt förbättras och det
räknas med leveranser i större skala redan under 1946.
Det bör då kunna igångsättas praktiska försök även i
Europa. B G Rathsman
Jordan utnyttjas för bevattning och kraftproduktion.
Amerikanska ingenjörer har utarbetat ett stort projekt för
utnyttjande av Jordan för irrigation och
vattenkraftproduktion. Man avser att avleda vattnet i Jordans övre lopp
ovanför Galileiska Sjön och föra det i en öppen kanal i
sydvästlig riktning ut till kustområdet vid Medelhavet, där det skall
användas för bevattning. Tillflödet regleras genom flera
dammanläggningar, bl.a. en vid Nasaret. Liknande kanaler
skall byggas från Galileiska Sjön söderut för bevattning av
områdena kring Jordan på hela sträckan ned till Döda
Havet. Det naturliga tillflödet till sistnämnda sjö, som ligger
390 muh, kommer härigenom att till stor del bortfalla men
skall ersättas med vatten från Medelhavet. För ändamålet
planeras en pumpstation med 42 m uppfordringshöjd vid
Haifa. Härifrån skall vattnet ledas in i en kanal till
Jordans dalgång, där fallhöjden skall utnyttjas i två efter
varandra liggande, större kraftstationer, den första med
270 m och den andra med 90 m fallhöjd.
Produktionsförmågan uppges till 560 000 MWh/år. Projektet, som även
inrymmer ett flertal mindre damm- och
kraftstationsanläggningar, beräknas kosta 250 M$. Bevattningen
kommer att öka den odlingsbara arealen med 300 000 ha och
ge utkomstmöjligheter för 2 miljoner kolonister (Time 1946
h. 14). B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>