Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 september 1946 - Normalkontoplanen — ett standardverk, av Harald Hörlin - Grafiska metoder inom arbetsstudietekniken, av Arne Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l ’i september 1946
869
Även i fråga om kostnadskontroll och kalkylunderlag
spelar dessa avstämningar en avgörande roll.
Inom självkostnadsbokföringen förekommer
parallellkoppling mellan klasserna 3 och 4, vilka är
kostnadsställenas debet- och kreditsidor, samt i vissa fall mellan
klasserna 5 och 6.
En redogörelse för en normalkontoplan blir givetvis i
första hand en teoretisk utredning, men då man vet, att
kontoplanen på en del håll har tillämpats ett eller annat
år, bland annat hos medlemmar av kommittén, skulle det
ha varit värdefullt, om vissa av problemen hade
illustrerats med exempel och erfarenheter från "levande livet".
En för praktiken värdefull anvisning i fråga om
självkostnadsbokföringen gör kommentaren, när den framhåller
betydelsen av s.k. tabellarisk bokföring. En sådan
bokföring bestående av tabellariska översikter ingår i
bokföringsbegreppet, även om debet- och kreditkolumnerna
ersättes med särskilda tabeller eller markeras med svarta
och röda eller positiva och negativa tal. Man vinner
härigenom större översikt än genom en massa konton, och
denna metod torde även ha den fördelen, att den ger
teknikerna och andra i bokföring ej särskilt bevandrade
personer en god blick över vad det gäller.
Självkostnadsbokföringen skall ju intressera alla och är ej avsedd att vara
någon exklusivt kameral uppgift.
Det betydelsefullaste resultatet av
självkostnadsbokföringen framkommer i det kortperiodiska bokslutet. Man kan
här göra indelningen i tolv månader, tretton
fyraveckors-perioder eller kvartal. En lämplig väg vid övergång till
självkostnadsbokföring är att börja med
kvartalsredovisning, som dels orsakar mindre arbete än de kortare
perioderna, dels lämnar mera tid för utarbetandet av
rapporter och tablåer. Sedan rutinen vunnits och det hela börjar
löpa friktionsfritt (något som man ej bör utlova redan
vid starten) kan man utan risk övergå till någon av de
tätare redovisningsperioderna. En annan lämplig lösning
är att av kvartalsboksluten göra mera genomarbetade
bokslut medan man för mellanliggande månader uppställer
exempelvis de tablåer, som kontrollerar kostnader och
pålägg, vilka ledningen har intresse av att följa med så korta
intervaller som möjligt, medan däremot
resultatredovisningen sparas till kvartalssammanställningarna.
Kommittén har strävat efter att göra kontoplanen till
ett så mångsidigt instrument som möjligt och har även
lyckats realisera denna uppgift. På denna punkt är den
otvivelaktigt överlägsen den tyska kontoplan, som
illustrerats som jämförelsematerial. Å andra sidan får man nog
säga, att den tyska kontoplanen ej visar alla sina
möjligheter i den bild, som medtagits. I den tidigare nämnda
boken av Seebauer & Co. finns tillämpningar på
kontoplanen (exempelvis bild 24), där självkostnadsbokföringen
sedd i stora drag väl överensstämmer med
normalkontoplanens exempel med självkostnadsbokföringen avslutad
i ett fristående kortperiodiskt bokslut.
Det är över huvud taget svårt att bedöma en kontoplan,
innan den har blivit slutgiltigt prövad i praktisk
tillämpning. Det man tycker ser lockande ut, kanske ej utfäller så
lyckat, medan det som man kritiserar ur teoretisk
synpunkt kan visa sig bra i praktiken. Så nog kommer
kontoplansdiskussionen att fortsätta några år framåt. Som
närmaste inlägg kommer en kortfattad bok om kontoplanen
och dess tillämpning av direktör Sven Sternberg3.
En ändamålsenlig normalkontoplan har stora och i öppen
dag liggande fördelar, men den bär även på riskmoment,
som ej får förbises. Det material en kontoplan ställer till
förfogande avser ju till en väsentlig del att tjänstgöra
som en kompass för företagets ledning.
Driftredovisningens siffror och tablåer skall ge upplysning om tendensen
hos utvecklingen inom företagets olika avdelningar och
vägleda affärspolitiken i rätt riktning.
Man skulle kunna jämföra detta material med pianistens
noter. För den ordinära pianisten är noterna ett tillför-
litligt medel att framföra sitt stycke tillfredsställande,
medan den geniale pianisten bäst kommer till sin rätt, om
han får tolka musiken fritt. En företagsledare kan finna
det på lång sikt fördelaktigt att under en viss period låta
företaget dras med en underbudgetering eller avsiktligt ta
exportförluster på den ena eller andra marknaden. Med
den "gamla" bokföringen hade han i stort sett fria händer
att sköta företagspolitiken, enär bokslutet kom endast en
gång om året och som regel ej gav så detaljerade besked.
Det nya redovisningssystemet skulle däremot redan någon
månad efter omläggningen visa kalkylförluster både här
och där och kanske skrämma upp styrelsemedlemmar och
aktieägare. Inför detta perspektiv kanske företagschefen
lägger sin politik i traditionella banor och blir en ordinär
musiker.
En annan risk är, att man tror allt för blint på siffrorna
Den som tidigare kanske just inte har haft något
siffermaterial alls mellan boksluten kan lätt bli överväldigad,
när omfattande månadsrapporter dimper ned på hans
bord. Det gäller då för företagsledaren att lägga band på
sin lust efter nya uppgifter och sovra i det material han
erhåller. Och framför allt att möta siffrorna med kritik.
Noggrant uträknade, väl uppställda siffror har en otäck
förmåga att verka "absolut riktiga". Men bakom siffrorna
döljer sig en mångfald faktorer, som de ofta ej kan ge
en bild av.
Med andra ord, företagsledarens problem löses ej av
någon som helst kontoplan, men denna kan,
ändamålsenligt tillämpad, vara ett bland andra medel att leda före
lagspolitiken in på rätt spår. Möjligheten för
normalkontoplanen att hålla sig "neutral" i alla möjliga
avseenden på det ekonomiska området är, att den betraktar
produktionsproblemet från teknisk-ekonomisk synpunkt. Dess
uppgift är att belysa driftingenjörens strävan att med
minsta kostnad framställa en viss produkt. Den registrerar
kostnadssänkningar eller kostnadshöjningar inom
tillverkningen och den håller sig till nuet. Den spekulativa sidan
av produktionsproblemet, som siktar till att på marknaden
ta ut vad tas kan, bör redovisas utanför
självkostnadsbokföringen. När man där sätter in standardvärden eller
förkalkylerade värden, så avser dessa vanligen att redovisa
"full kostnadstäckning" eller något annat idealiserat värde,
som likväl ej får inkludera någon företagarevinst.
Denna regel torde vara så generell, att, när man av en
eller annan anledning i självkostnadsbokföringen tillämpar
en prissättning inkluderande företagarevinst, detta torde
för varje gång behöva särskilt anmärkas.
En värdefull utveckling, som normalkontoplanen
säkerligen kommer att stimulera, är det allt intimare
samarbetet mellan företagens tekniska och kamerala personal.
Ingen kontoplan värd namnet kan snickras ihop enbart
på kamrerarekontoret eller enbart ute i fabriken. Vid
genomförandet av kontoplanen i praktiken har kanske på
ett och annat håll ett visst startmotstånd uppträtt, men
sedan detta övervunnits, har ett för alla parter
fruktbärande samarbete kunnat etableras. Bland kontoplanens fäder
finns det ju både tekniker och kameralister och båda
parterna kan lyckönskas vid framläggandet av detta gedigna
och vägande standardverk på den industriella
redovisningens område. Harald Hörlin
Litteratur
1. Merten, K: Der Ausbau der Buchführung zur Betriebsrechnung.
Halle 1939.
2. Fischer, Hess & Seebauer: Buchführung und Kostenrechnung,
Leipzig 1941.
3. Sternberg, S: Praktisk handledning i Mekanförbundets
normalkontoplan (utkommer 1946).
Grafiska metoder inom arbetsstudietekniken, av
Harald Ag er och Ingemar Ander. Generalstabens
Litografiska Anstalt, Stockholm 1946. 91 s., 78 fig. 6 kr.
Det är på uppdrag av IVA:s avdelning för produktions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
