- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
871

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 september 1946 - Jura og Maaleteknik, et Indlæg for Brugen af den naturvidenskabelige Metode i Behandling af tekniske Retssager, av J Tandberg - Industrial Research 1946, av Bo Westerberg - AB Standard Radiofabrik - Kolbäcks Elektriska Verkstad - TNC: 19. Några ordpar, av J W

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l ’i september 1946

871

förbryllad. Även några patentmål refereras, vilka närmast
bekräftar den gamla satsen, att ett patentbrev är en
introduktionshandling till en domstol.

Vad än frågan gäller är Hartmanns
sakkunnigeutredningar intressanta att läsa, stundom spännande. Redan en
sådan rubrik som "Kadenacy Mysteriet" leder ju tanken
till en detektivhistoria och det har kanske även varit förf:s
avsikt. J Tandberg

Industrial Research 1946, redigerat av E N da C
Ändrade. Todd Publishing Co. Ltd. London 1946. 736 s. 22 kr.

Föreliggande referensbok, som i fortsättningen skall ut
komma årligen, anges ha till uppgift att i en lätt åtkomlig
form samla uppgifter om teknisk-vetenskaplig forskning
inom England och imperiet. Vid redigeringen har även
medverkat Mr. O F Brown, "liasion officer" inom det
centrala engelska statliga forskningsdepartementet,
Department of Scientific and Industrial Research, samt dr B J A
Bard, föreståndare för Federation of British Industries’
byrå för teknisk-vetenskaplig forskning.

Orsaken till behovet av ett dylikt verk torde vara en
ökad förståelse för den teknisk-vetenskapliga forskningens
betydelse för produktionen i sin helhet samt
nödvändigheten av ett bättre samarbete mellan statliga universitet
och forskningsinstitutioner samt olika industriella och
privata utövare av forskning, vilket torde vara en av de
viktigaste lärdomarna från krigsåren i England. För av
teknisk-vetenskaplig forskning intresserade personer i
England torde boken ha ett utomordentligt stort värde men
även för svenska industrier och institutioner, som har
intresse att följa utvecklingen på detta område, samt för
ingenjörer eller vetenskapsmän, som planerar studiebesök i
England, är verket synnerligen värdefullt, då det
innehåller en mängd uppgifter, som annars med stort arbete måste
uppsökas ur en rad olika publikationer, av vilka många
icke torde vara allmänt kända här i Sverige.
Boken inledes med en serie artiklar om
teknisk-vetenskaplig forskning i England författade av specialister på resp.
områden. Titlar som "Science in Industry", "Radar in War
and Peace", "Research ön Special Steels", "Research and
the Textile Fibres", "The Gas Turbine", "Income Tax and
Research" och "Industrial Standardisation" ger en
uppfattning om den bredd, varmed arbetet upplagts. Bland
artiklarna ingår även arbeten från Förenta Staterna, såsom
"Synthetic Rubber Production in U.S.A." och "Beyond the
Atomic Bomb", den senare ett sammandrag av
publikationen "Science — the Endless Frontier" (Tekn. T. 1945
s. 1435). Vissa av artiklarna är relativt populärt hållna,
medan andra torde ha intresse även för specialisten.

Efter en kort redogörelse för den historiska utvecklingen
av forskningen i England följer en sammanställning av
namnuppgifter och adresser på officiella
forskningsinstitutioner i Brittiska Imperiet, Förenta Staterna och Sverige.
1 ett annat avsnitt ges korta redogörelser för arbetet vid
de brittiska officiella forskningsinstitutionerna, varefter
följer liknande korta beskrivningar över personal och
arbete vid enskilda forskningsinstitut, sammanslutningar och
föreningar. Boken innehåller även sammanställningar över
namn och adresser på organisationer med intresse för
tek-nisk-vetenskaplig forskning, adresser och kortare uppgifter
angående verksamhet vid forskningslaboratorier inom
industrin och vid universiteten, en rådgivare för blivande
forskare angående lämplig utbildning etc. samt en lista
över böcker, periodiska tidskrifter och filmer, som
utkommit under kriget. Boken avslutas med "Vem är det?" inom
teknisk forskning och ett sakregister.
Föreliggande upplaga av Industrial Research innehåller
tyvärr icke några statistiska uppgifter, vilka ju är av stort
intresse i en publikation av denna typ. Orsaken anger
utgivarna vara de svårigheter, som under omställningstiden
föreligger att få fram dylika, och en rättelse i detta
avseende ställes i utsikt för kommande upplagor.

Bo Westerberg

AR Standard Radiofabrik, Ulvsunda. Katalog 205 över
elektronrör, tillverkade vid fabriken i Ulvsunda.

Kolbäcks Elektriska Verkstad, Kolbäck. Tilläggskatalog
nr 15 över gjutjärnskapslad elmateriel, såsom
fördelningslådor för kabelnät, porslinsrör och ampéremetrar för
genomgång, motorkontakter m.m.

TNC

19. Några ordpar

Klocka — ur. Ordet klocka anses ursprungligen vara en
ljudhärmande benämning, särskilt på kyrkklocka, och får
anses berättigat för ringklockor av alla slag. Så
småningom blev ordet använt även för ur med slagverk, senare
för ur i allmänhet. Bildligt har klocka dessutom kommit
att brukas om föremål av kyrkklocksform eller åtminstone
kupform, t.ex. blåklocka, gasklocka, dykarklocka, eller
också om föremål liknande ett fickur, t.ex. mätklocka,
indikatorklocka. Ibland ser man i sistnämnda fall även
benämningen "ur". Detta ord betyder från början tid,
timme. Det måste anses synnerligen önskvärt att reservera
ordet ur för betydelsen tidmätare, medan man i övriga
ifrågakommande fall kan använda ordet klocka, som ju
kommit att betyda litet av varje, ur inbegripet.

Kedja — kätting. Dessa ord är nära släkt med varandra;
på tyska motsvaras de båda av Kette. De har emellertid
kommit att få något olika betydelse. En kätting, t.ex.
ankarkätting, har grova länkar som inte är styrda
sinsemellan. Är länkarna finare, som i urkedja, eller styrda
sinsemellan, som i cykelkedja, användes enbart termen
kedja. Denna skillnad bör upprätthållas. Man bör alltså
säga Galls kedja, Ewarts kedja, eftersom länkarna styr
varandra, inte "kätting".

Linda — veckla. Verbet linda kommer av det substantiv
linda som betyder bindel, band, gördel, och som antas
vara av samma rot som trädnamnet lind, varför
grundbetydelsen skulle vara bastflätning. Ordet veckla
sammanhänger med det tyska VVickel med grundbetydelsen lintott,
rulle, och skulle alltså egentligen betyda: ge form av en
tott. I Sverige användes inom tekniken allmänt verbet
linda, och inte veckla, i fråga om att vira papper e.d. i
flera varv för tillverkning av rör, att kröka tråd eller rör
till spiralform, att forma ledare till härvor eller spolar för
elektriska maskiner m.m. I tyskan användes härför verbet
wickeln och substantivet Wicklung, men att i svenskan
i dessa fall säga "veckla", "veckling", stämplas av de allra
flesta som en ful germanism och bör undvikas. — Som
en intressant omständighet kan nämnas att verbet veckla
i svenskan så gott som alltid förekommer sammansatt
med rörelseadverb: hopveckla, veckla ihop, veckla in,
veckla ut, ofta bildligt: utvecklingslära, invecklade
förhållanden, att avveckla ett företag.

Lettra — räffla. Verbet lettra är upptaget i Svenska
Akademiens stora ordbok och anges vara avlett från
substantivet letter, förr använt inom tryckerifacket i betydelsen
bokstav, typ, och kommande från latinets littera. Lettring
innebar ursprungligen intryckning av bokstäver i kanten
på mynt. När detta bruk övergavs för nu använd räffling
behölls dock ordet lettra. Härav kommer det sig att lettra
numera betyder trycka in räfflor i kanten på runda före
mål, såsom runda muttrar eller skruvskallar, axlar osv.
Även verbet "kordongera" ses använt i denna betydelse,
men inom svensk standardisering har man gett företräde
åt lettra, dock av någon anledning stavat med ä, vilkei
språkmännen ej kan tillstyrka. Att räffla betyder allmänt
att på ett eller annat sätt förse (en yta) med ränder i form
av fördjupningar. Även i detta fall har tvekan rått om
stavningen, mod e eller ä, men TNC får tillstyrka det inom
standardiseringen använda stavsättet räffla, som också
föredras av Svenska Akademien. J W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0883.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free