Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Förekomstsätt och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm från Basttjärn, av Helge Löfquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ i september 1946
885
Förekomstsätt
och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök
för mangan i silikatmalm från Basttjärn
Bergsingenjör Helge Löiquisl, Filipstad
Avsevärda manganmängder finnas i de
Mn-haltiga skarnrika Fe-malmerna inom norra
Västmanland, med Basttjärnsfältet nära Silverhöjdens
station som en av de nordligaste fyndigheterna.
Inom landet finns, enligt uppskattning6, 14 Mt
malm av denna typ (med mer än 1 % Mn).
Antas i medeltal så lågt som 2,5 % Mn motsvarar
detta 350 000 t Mn. Den vanliga
användningen av dessa malmer i masugnarnas
beskickning vid framställning av Mn-rikare tackjärn
innebär en stor Mn-förlust, då endast en ringa
del (enligt för tyska thornasverk gjord beräkning
endast 10 %8a) blir kvar i det färdiga stålet,
medan huvuddelen av Mn förslaggas. En stor del
av dessa malmer exporteras. I avsikt att söka
mera effektivt nyttiggöra denna mangan för den
inhemska stålindustrins behov gjordes redan
före kriget (1939) från Basttjärns
gruvförvalt-ning, genom disponent Axel L:son Alarik, ett
förslag att på malm från denna ganska stora
fyndighet pröva de kemiska utlakningsmetoder för
Mn, vilka med viss framgång utomlands prövats
för lågprocentiga Fe-Mn-malmer4’ 5> 12,13’8.
Härvid skulle även beaktas tänkbara metoder till
framställning av för tekniken viktiga Mn-salter,
t.ex. oxidationsmedlen Mn02 och KMn04.
Möjligheter till lämplig metallurgisk
anrikningsbehandling av Mn i denna Si02-rika malmtyp skulle
även granskas. Den erbjuder på grund av den
höga SiOl2-halten helt andra smältproblem än
Mn-förande Fe-malmer med låg Si02-halt, vilka
kunna effektivt behandlas i smältprocesser till att
ge ferromangan och tackjärn, enligt en speciell
metallurgisk anrikningsmetod, som förut
beskrivits8. I och med krigsutbrottet (1939) blev en
dylik undersökning än mera påkallad, då den
uteblivna Mn-importen nödvändiggjorde en ökning
av den inhemska Mn-utvinningen.
Resultaten av de i laboratoriet utförda
laknings-och rostningsförsöken ha givit ökad kunskap
om Mn:s förekomstsätt i Basttjäriismalmen och
DK 553.3 : 669.743
fastställt gränserna för det kemiska
Mn-utvin-nandet, som befunnits vara högst 75—80 % av
total Mn. Malmens silikatnatur och låga Mn-halt
(ca 4 %) göra det kemiska Mn-utvinnandet
dyrbart. En diskussion av smältprocesser med
jämförande exempel från utomlands genomförda
reduktioner av liknande malmer, slagger m.m.
anger vilka Mn-haltiga legeringar, som skulle kunna
utvinnas genom vanlig termisk reduktion,
eventuellt med smältanrikning.
Basttjärnsinalmens art
Det SSO om Silverhöjdens station i norra
Västmanland belägna Basttjärnsfältets nu brutna
malm är en manganhaltig järnmalm, uppbyggd
främst av magnetit och knebelit, inom vidsträckta
skarnbäddar, som innehålla biotit.
almandingra-nat, pyroxen (manganhedenbergit) och
hornblände, i en kalkskiktad leptitkomplex9. Knebeliten
och som fin "pudring" förekommande magnetit
synas vara primära mineral, och dessa ha vid
en senare skarnbildning delvis omvandlats till
större magnetitkorn och något griinerit. I mycket
underordnad mängd förekomma kalkspat och i
vissa delar kismineral. Huvuddelen av Fe finns
i magnetiten, medan Mn och en del Fe ansetts
ingå i skarnmineralen.
I fältets västra del över tväras malmen av en
brecciezon, och bortom denna har omvandling till
mullmalm ägt rum. Denna har undersökts men
ännu ej brutits.
Analyser på generalprov av under 1938
exporterad malm visade, för 1 :a malm: 47,8 % Fe.
3,6 % Mn, 18,3 % Si02, 0,34 % S, 0,008 % P,
och för "småmalm": 43,8 % Fe, 3,5 % Mn,
20,1 % SiCL, 0,38 % S, 0.007 % P.
Samma typ av Mn-haltiga skarn järnmalmer
bilda de i samma zon belägna viktiga Ställbergs-,
St. Krigstjärns-, Svartviks- och Sundsgruvefälten
inom Ljusnarsbergs socken i Västmanland.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
