Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Förekomstsätt och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm från Basttjärn, av Helge Löfquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 september 19 AG
889
de, manganhedenbergit (pyroxenart) och granat.
Små mängder av karbonat och sulfider
(tillsammans högst ca 2 %) finnas även. I Basttjärns
gruvor funna mineralen knebelit, grünerit,
manganhedenbergit, granat och hornblände äro
analyserade9 enligt tabell 6. Förekommande biotits
analys är tyvärr ej känd. En sammanställning i
mol-% av dessa mineral i avseende på de tre
oxidtyperna (Ca, Mg, Fe, Mn)0, (Al, Fe)20, och
SiOo är given i det ternära
koncentrationsdiagrammet i fig. 3.
Av malmens 36,32 % Fe förekommer 21,22 %
som 2-värdigt Fe, 15,10 % som 3-värdigt Fe och
36,32—31,01=5,32 % som en i stark kokande
HCl olöslig form. Av malmens 3,6 % Mn
förekommer 2,5 % som i stark HCl löslig och 1.1 %
som i stark HCl olöslig form. Relationen Fe : Mn
i den olösliga delen beräknas till 4,8 : 1. medan i
malmen denna relation är 10 : 1.
Enligt ovan nämnda, tidigare magnetiska
anrikningsförsök (Gröndahls patenter, Alarik) synes
malmen kunna uppdelas i 25—30 %
magnetit-koncentrat med 61 % Fe och 1 % Mn och 75—70
% "avfall", dvs. silikatmineral, hållande 32.7 %
Fe och 5,29 % Mn.
Närmast är av intresse vilket eller vilka Fe- och
Mn-haltiga mineral, som ej lösas i stark kokande
klorvätesyra. Relationen Fe : Mn är i denna
fraktion enligt ovan 4,8 : 1. Finkornig (< */2 mm)
malm kokades 4 h med klorvätesyra (sp.v. 1,12).
Resten tvättades med 20-procentig natronlut för
utlösande av bildad kolloidal kiselsyra. Dessa
behandlingar upprepades växelvis tre gånger.
Härvid utlöstes all löslig Fe och Mn. Det erhölls
en vid okulärt betraktande grågrön, kornig rest,
motsvarande ca 25 % av malmprovets vikt.
Under mikroskopet befanns den innehålla en färglös,
genomskinlig och en mörkgrön, genomskinlig
kornig substans. Såväl Fe- som Mn-reaktion
erhölls på resten. För erhållande av större korn
och om möjligt kristaller av den gröna
substansen kokades ett par utvalda, mindre malmstycken
i stark klorvätesyra under lång tid (10 dygn).
Enstaka, större, mörkgröna kristaller förblevo
härvid synbarligen oangripna av syran, medan
resten så småningom angreps och utlöstes till viss
grad. Det syntes närmast att anta dessa kristaller
bestå av hornblände eller manganhaltig pyroxen,
"manganhedenbergit". Dessa innehålla, enligt
analyser i tabell 6, Fe 25,2 resp. 12,7 %, och Mn 1,9
resp. 2,2 %, med relationen Fe : Mn 13,2 resp.
5.8 eller något högre än det för den olösta resten
erhållna värdet 4,8.
I ett annat liknande upplösningsförsök erhölls
en rest, vars mera fullständiga analys var
%
Si02 ...................*.... 65,65
AI2Ö3 ..............................................7,27
CaO ................................................6,67
MgO ..............................................4,20
Fe O ................................................9,29
MnO ..............................................2,54
95,62
Fe ......................... 7,23 (beräknat
som FeO)
Mn ......................... 1,6
Relationen Fe : Mn är 4,5 eller ungefär samma
som erhållits vid de ovan nämnda
lakningsför-söken (4,8). Si02-halten är i förhållande till
Fe-och Mn-halterna högre än i hornblände och
he-denbergit (tabell 6). Detta kan bero på
ofullständig borttvättning av den kolloidala kiselsyran
(bildad vid silikatens dekomponering) eller på
förekomst av fri kvarts. De olösta kornens och
kristallernas utseende och restens kemiska
sammansättning göra alltså troligt, att de mineral vari
Fe och Mn förekomma i olöslig form utgöras av
väsentligen hornblände och manganhedenbergit,
varvid dock en del Fe synes vara lösligt.
Antas att förutom de nämnda mineralen något
Tabell 6. Kända mineralanalyser från Basttjärn9
Analys i v i k t s - %
Ämne Knebelit (K, fig. 3) Grünerit Mangan- Granat heden- (G) bergit (He) [-Hornblände-] {+Horn- blände+} (Ho)
Si02 ..............31 48,72 50,30 37,84 36,22
Al-A ............— 0,22 1,30 18,52 10,54
Fe„03 ............— 1,15 0,33 3,38 6,70
CaO ..............— 1,04 21,56 21,22 9,72
MgO ..............6 3,40 6,87 0,02 1,29
FeO ..............48 37,99 16,03 8,68 26,42
MnO ..............15 5,35 2,79 7,62 2,45
Na20 + K20 — 0,19 0,61 1,28 3,75
100 98,06 99,79 98,56 97,09
Därjämte små halter av HaO, Ti02, F, Cl, C02
....... 3,2 7,3 5,8 1,5 13,2
A o,
Fig. 3. Sammansättning av några viktigare mineral i malm
från Basttjärn; äldre mineral: M magnetit, K knebelit;
senare mineral: Ho hornblände, He manganhedenbergit,
G granat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
