- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
893

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Förekomstsätt och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm från Basttjärn, av Helge Löfquist - Metallic Corrosion Passivity and Protection, av E R—s - Wedaverken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 september 1946

893

Sammanställning av kända försök till
Mn-utvinnande ur malmen

En översikt av i detta och i andra arbeten gjorda
försök samt av vanliga, kända sätt för
utvinnande eller anrikande av Mn i denna malm må i
korthet sammanställas. Förutom redan nämnda
arbeten hänvisas därvid även till det av Bring2,3,
i en större undersökning rörande möjligheterna
att anrika Mn-haltiga "avfall", påvisade
förhållandet, att glödgad knebelit — här innehållande
70 % av malmens Mn — kan avskiljas på
stark-magnetiska separatorer eller i magnetiska
växelfält.

A. Magnetisk anrikning, givande 25 delar
mag-netitslig (med något silikat), hållande 60 % Fe
och 1 % Mn, samt 75 delar "avfall" med 30 % Fe,
4,5 % Mn, 25 % Si02 (Fe :Mn = 6,7).

B. Behandling enligt A, efterföljd av glödgning
(900°) av avfallet, vilket behandlas på
starkmagnetiska separatorer eller i magnetiska växelfält2,3,
så att knebelit avskiljes, hållande i ren form
37 % Fe, 11 % Mn, 31 % Si02 (Fe : Mn i= 3,2),
och motsvarande högst 23 % av malmvikten, ca
1/3 av avfallets vikt och högst 70 % av malmens
Mn-mängd.

C. Kemisk utlösning med HCl, varvid högst 70
% och i vid hög temperatur (1 000°) med CaO
rostad malm högst 75—80 % av malmens Mn
utlöses, medan samtidigt 80—90 % av Fe
utlöses (Fe : Mn i lösningen i= 10—15). Processen är
dyrbar och det är svårt att skilja Fe från Mn i
lösningen.

D. Oxiderande röstning vid 900—1 000° med
CaO (för silikatens sönderdelning), efterföljd av
partiell reduktion av malmens Fe,03 till FeaO/*11
och av möjligen bildad Mn30,t till MnO13,
varefter Bradley-processen tillämpas: utlösning av
endast MnO med H4NS04-lösning, utfällning av
Mn(OH)s med H3N, som får cirkulera i
processen. Lakningsrest kan ge Fe304-koncentrat vid
magnetisk anrikning. Processen är dock dyrbar
vid här föreliggande låga Mn-halter! Möjligheten
att i rostad malm Mn kan komma att ingå som
M1I3O4 i fast lösning i Fe304 bör här beaktas.

E. Direkt reducerande smältning av malmen
med kalktillsats, vilket kan ge legering med 6—8
% Mn, 8—12 % Si, 1 % C, resten Fe. En dylik
smältning av enbart "avfallet" vid A eller av
knebelitkoncentratet vid B skulle kunna ge
legering med något högre Mn- och Si-halter.
Mn-utbyten av 80—90 % torde därvid kunna
erhållas i likhet med resultaten av andra liknande
smältningar7.

F. Smältning enligt E och anrikning av den
erhållna legeringens Mn i sulfidoxidslagg enligt
förut beskriven metod8, eller enligt en senare för
Si02-rika malmer modifierad form av denna
metod, varefter högprocentig Mn-legering med Fe
utreduceras ur slaggen.

Roslnings- och lakningsprocesserna enligt D

måste givetvis bli svårare att genomföra vid
denna silikatiska malm än vid de oxidiska malmer,
som behandlas i de refererade undersökningarna.
Lättare att behandla enligt dylikt förfarande
synes den i Basttjärnsfältet förekommande
mull-malmen vara. I denna äro silikaten till stor del
redan sönderdelade under bildande av Fe203 och
en del högre Mn-oxider. Mn-halten är dessutom
där högre än i den silikatiska malmen, eller 8—9
% Mn. Den i fältet belägna Fäbobacksgruvans
mullmalm synes likaså vara lättare att behandla.

Litteratur

1. Bring, G: Höganrikning av svenska järnmalmer. Jcrnkont. Ann.
114 (1930), Tekn. disk.-mötet, s. 112.

2. Bring, G: Om manganhaltiga anrikningsavfall och försök all
ur desamma utvinna manganrikare produkter. Jernkont. Ann. 127
(1943) s. 129.

3. Bring, G: Värmebehandlings inverkan på järn- och
manganhaltiga minerals magnetiska egenskaper. Jernkont. Ann. 127 (1943)
s. 447.

4. Dean, B S: Electrolytic Manganese and its Potential
Melallur-gical Uses. Mining Metallurgy 22 (1941) s. 5.

5. Dean, B S: US Bur. Mines Bep. Inv. 3547, Washington 1941.

C. Geijer, P & Magnusson, N: De mellansvenska järnmalmernas
geologi. Sveriges Geolog. Undersökn. Ser. Ca nr 35 1944.

7. Klugh, G: Silicon-Manganese from Electric Furnaces. Iron Age
1919 Vol. 104 s. 438; referat i Ståhl u. -Eisen 40 (1920) s. 1180.

8 a. Löfquist, H: Manganbehovet inom stålindustrien och en ny
metallurgisk anrikningsmetod. Jernkont. Ann. 125 (1941) s. 147; 8 b.
Metod för metallurgisk mangananrikning och nickeljärnframställning.
Värml. Bergsmanna-Fören. Ann. 1940/1941 s. 67.

9. Magnusson, N: Ljusnarsbergs malmtrakt. Sveriges Geolog.
Undersökn. Ser. Ca nr 30 1940.

10. Mason, B: Mineralogical aspects of the system
FeO-FeiOs-MnO-MnsOs. Geolog. Fören. Stockholm Förhandl. 65 (1943) s. 97.

11. Tigerschiöld, M: Metallurgiska metoder för höjning av
järn-utbytet vid förädling av fattiga malmer. Jernkont. Ann. 128 (1944)
s. 423.

12. Weld, C M m.fl.: Manganese. US Bur. Mines Bull. 173,
Washington 1920.

13. Zappfe, C: Leaching Manganese from the Siliceous Iron Öres
of Minnesota. Engng Mining J. 127 (1929) s. 1039, 128 (1929) s. 14.

Metallic Corrosion Passivity and Protection, av Ulkic
Evans, 2:a uppl. Edward Arnold & Co., London 1946.
863 + 34 s„ 144 fig. 50 sh.

Evans första upplaga, som utkom 1937 och omtrycktes
1938, var mycket känd även här i landet bland dem som
sysslat med rostskydd. Den utgjorde i stort sett en
sammanställning av vad man vid den tidpunkten kände till om
korrosion och korrosionsskydd. Trots den oerhörda mängd
av detaljuppgifter, som meddelades, var boken dock
översiktligt uppställd.

I denna nya upplaga har de centrala delarna av boken
helt omarbetats, trots att vissa kapiteldelar är oförändrade.
Materialet har vuxit oerhört och trots alla avkortningar
har antalet ord ökats från 400 000 till 460 000. I den första
upplagan hade omnämnts 1 710 författarenamn, vilket i
denna stigit med ytterligare 1 155.

Dessutom har tillkommit ett särskilt kapitel rörande
optiska metoder för bestämning av tjockleken hos filmer
på metallytor grundade på polarisations- och
interferensfenomen, författat av A B YVinterbottom.

Då trots alla förbättringar verket fortfarande säljes til!
ett måttligt pris är det självklart att denna nya upplaga
kommer att finna en stor spridning i Sverige. E R—s.

Wedaverken, Södertälje. Två föredrag från Wedaverkens
lättmetalldag 1945: E öhman: Lättmetallgjutgods som
konstruktionsmaterial (20 s.) och S Alexanderson: Något om
våra tillverkningar och utvecklingen på lättmetallernas
område (8 s.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0905.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free