Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 september 1946 - Materialprovning med ultraljud, av Josef Bick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J942
TEKNISK TIDSKRIFT
jämnas med ljudledande medium. En ojämn yta
utgör således icke något hinder för
undersökningen. Om man använder luftrikt vatten, så är
det viktigt att se till att inga luftblåsor fastna på
de av vattnet berörda kontaktytorna och på så
sätt framkalla störningar.
Principen för Röntgencentralens
ultraljudsapparat visas i fig. 9. De använda kvartserna äro
utskurna av brasiliansk kvarts och ha en diameter
av 40 mm samt förgyllda ytor. Då de äro
dämpade, kan man arbeta med 500 till 1 000 kp/s.
Fortsättningsvis är emellertid avsikten att använda
mindre kvartser för att kunna påvisa mindre fel.
För att i praktiken kunna utföra
undersökningarna på lämpligt sätt användes en speciell hållare,
som dels håller kvartserna mitt för varandra, dels
pressar dessa mot den mellanliggande plåten.
Hållarna för själva mottagare- och
sändarekvartserna äro försedda med hjul. så att de lätt kunna
föras över provföremålets ytor. Härigenom kan
man systematiskt undersöka och kartlägga
ganska stora plåtar. Vid de i laboratorieskala
utförda försöken användes ett avstämningsöga som
indikator.
De första orienterande undersökningarna
utfördes på följande två speciellt iordningställda
provbitar. Den första var en järnplåt med
dimensionerna 140 X 120 X 17 mm, vars ena hälft var
orörd, och vars andra hälft var uppkluven
parallellt med plåtens yta i enlighet med fig. 12.
Ytorna i den spalt, som härigenom bildades i
plåten, voro planslipade, och den utskurna och
slipade fjärdedelen av plåten löddes fast till det
ursprungliga provet. Lödningen gjordes endast
vid kanterna, och avsikten var. att den parallellt
med plåtytan liggande spalten skulle efterlikna
en dubbelvalsning. I det andra fallet användes
två provplåtar med dimensionerna 140 X 120 X
X 5, som voro planslipade på sin ena yta, och
lades tillsamman med de slipade ytorna vot
varandra. Möjligheter funnos att med hjälp av
skruvar i plåtarnas hörn ändra luftspalten mellan
plåtarna.
Vid försöken visade det sig att såväl vid den
med luftspalt försedda halvan av det första
provstycket som vid det andra provstycket ingen
genomgäng erhölls. Däremot erhölls bra genomgång
vid den homogena första halvan. Vid det andra
provstycket kunde bra genomgång uppnås, om
man före hoppressningen av de bägge plåtarna
anbringade några droppar olja mellan de
planslipade ytorna. Man fick därigenom i stället för
luftspalten ett ljudöverförande oljeskikt.
Den konstruerade apparaten var framför allt
avsedd för kontroll av större valsade plåtar med
avseende på förekomst av dubbelvalsningar.
Dubbelvalsningar uppkomma som bekant, om i
götet befintliga håligheter utvalsas och därvid ej
vällas igen. Dessa felställen utgöras mestadels
icke av en enda sammanhängande tunn spalt
parallellt med plåtytan utan bestå vanligen
omväxlande av partier fyllda med slagg eller oxider
och partier, som äro fullständigt eller delvis
hop-vällda.
Försök i halvstor skala ha utförts på två plåtar
med dimensionerna 1 250 X 800 X 30 mm. I den
första hade konstgjorda fel inlagts genom att nio
ungefär 50 mm breda spår voro utfrästa. I dessa
spår hade strimlor inlagts på så sätt, att tre
strimlor hade renhyvlade ytor, tre hade kvarsittande
valshud och vid de tre återstående strimlorna
hade slaggpartiklar inlagts i de urfrästa spåren.
Strimlorna lades i resp. spår och svetsades fast
vid kanterna. Därefter valsades hela plåten ner
från 39 till 30 mm.
Plåten hade en mycket ojämn yta, men trots
detta kunde ultraljudprovningen genomföras.
Denna visade vid en del strimlor ingen
genomgång och vid andra strimlor bra genomgång på
enstaka ställen. För att närmare studera detta
förhållande skuros av de nio strimlorna ut små
provbitar ett par cenlimeter i fyrkant. På båda
sidor av dessa provbitar fastsvetsades rundjärn,
och det bela svarvades ner till en provstav av
normal diameter. Likadana prover tillverkades
också av det friska materialet. Därefter utfördes
dragprov. Resultaten av dragproven förklarade,
varför man vid ultraljudundersökningen i en del
fall fick god genomgång och i en del dålig eller
ingen genomgång alls. Några strimlor hade
nämligen vid valsningen hopvällts, så att deras
draghållfasthet i det närmaste uppgick till det friska
materialets.
Den andra plåten utgjordes av en plåt med
naturliga dubbelvalsningar. Denna plåt
avprovades liksom den första med ultraljudapparaten.
Med ledning av resultaten, som erhållits vid de
tidigare undersökningarna, kunde slutsatser dras
om dubbelvalsningarnas utbredning, och bela
plåten kunde kartläggas med avseende på dessa fel.
Fig. 9. Provningsanordning enl. Tekniska
Röntgencentralen; a mottagarekvarts; b
sändarekvarts; c HF generator; d HF
förstärkare; e avstämningsöga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
