Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Kraftöverföring med högspänd likström, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
970
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Högspända jonventiler med bågen passerande
genom isolationsrör; a. konventionellt utförande, b. en
spänningsfördelande halvledarkropp 8 insatt i anodröret,
c. flera spänningsfördelarelektroder 13 insatta i anodröret,
anslutna till en yttre spänningsdelare 14. 1 anod, 2
isolationsrör, 3 ventilkärl, 4 katod, 5 tändare, 6 hållanod, 7
styrgaller, 8 spänningsfördelare med uttag 9 och 10, 11 och 12
motstånd, 13 spänningsfördelarelektroder, 14
spännings-delarmotstånd.
Jonventiler
Fig. 2 visar i princip några utföringsformer för
högspända jonventiler. I konventionella
jonventiler användas genomföringar för anoderna, som
alltså befinna sig inuti själva stålkärlet. Vid
mycket hög spänning är det fördelaktigt att i
stället placera anoden i toppen av ett långt
isolationsrör, inuti vilket bågen får brinna från anoden
och ned i det anslutna kärlet och till katoden i
bottnen av detta. Själva kärlet bildar
kondensa-tionsyta för kvicksilverångan och innehåller
också tänd- och hållanoder osv.
Problemet att kunna spärra och blockera för
de höga spänningar, som uppträda i jonventiler
för högspänning, är mycket olikartat andra
iso-lationsproblem inom krafttekniken. Man kan
sålunda i en jonventil icke utan vidare höja
spänningshållfastheten genom att öka avstånden
mellan spänningsförande metalldelar, och man kan
icke heller som vid överslagssträckor i luft tala
om en bestämd överslagsspänning, icke ens för
en viss jonventil under noga definierade
driftförhållanden. Baktändning och genomtändning
äro sålunda slumpfenomen, vilka inträffa med
en viss sannolikhet eller en viss frekvens, större
ju högre spänningen är, och därjämte starkt
beroende av många driftvariabler samt av
konstruktion och materialrenhet.
Under jonventilens spärrintervall koncentrerar
sig hela spänningen mellan anod och katod till
ett tunt skikt intill anodens yta, markerat med
+ tecken i fig. 2 a. Under detta skikt är kanalen
praktiskt taget fri från elektriskt fält. Positiva
joner, som falla genom skiktet mot anodytan,
accelereras av hela spänningen och falla praktiskt
taget ohindrade mot ytan ocli träffa denna med
hela den hastighet, som motsvarar
spärrspänningen. De snabba jonerna slå lätt loss elektroner
ur anodytan och kunna på så sätt åstadkomma
en fotpunkt för en ljusbåge, dvs. en baktändning.
Vi ha vid Asea sedan 1930 arbetat på ett
särskilt konstgrepp för att minska risken för en
sådan händelse. Som fig. 2 b visar, insättes i
anodröret en långsträckt kropp av halvledande
material, vars övre ända anslutes till anoden och undre
till katoden. På så sätt motverkas
koncentrationen av spänningen mot anoden och spänningen
fördelas jämnt över en längre sträcka. En positiv
jon, som vandrar från katodrummet in i
anodröret, accelereras visserligen fortfarande av hela
spärrspänningen, men den får nu flera tillfällen
att bromsas upp genom kollisioner med atomer
på vägen och även att fångas upp av
spännings-fördelaren själv. Man har på detta sätt i själva
verket fått en möjlighet att öka
spänningshållfastheten genom att öka en längddimension.
Anordningen prövades experimentiellt första
gången 1933, och resultatet tycktes bekräfta, att
principen var riktig. Materialsvårigheterna voro
emellertid stora, och en lång serie andra
utföringsformer provades. År 1938 beslöto vi oss för att
Fig. 3. Jonventil med spänningsfördelning; närmast den
kåpa, som omger kärlet och dess hjälpapparater, ovanför
denna och runt anodporslinet två av de fyra
strålnings-element, som tjäna till varmhållning av anodporslinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
