Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Kraftöverföring med högspänd likström, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
972
TEKNISK TIDSKRIFT
pensatorer skola uppställas intill
växelriktarstationen eller på annan plats, kan avgöras enligt
samma teknisk-ekonomiska principer, som bruka
tillämpas vid andra faskompenserings- och
spän-ningsregleringsfall. I regel torde man dock
komma till att faskompensator anordnas i direkt
anslutning till växelriktarstationen.
Reglering
Fig. 5 visar alla de olika reglerorgan. som
kunna förekomma i en enkel ogrenad överföring.
Den överförda likströmmen och därmed effekten
bestämmes av spänningsskillnaden Dl—Dv. Med
gallerstyrningarna Gl och G v kan likriktarens
respektive växelriktarens spänningsomsättning
varieras; samtidigt varieras deras effektfaktor.
Enklast är kanske att se växelriktaren som en
apparat, som injicerar i växelströmsnätet en viss
ström vid en viss effektfaktör. Med gallerstyrning
varierar man denna effektfaktor.
Med två av de tre reglerorganen i
mottagningsstationen kan man nu reglera den inmatade
effekten i mottagningsnätet och växelspänningen
var för sig, dvs. växelriktarstationen erbjuder
alldeles samma möjligheter till samarbete med
andra kraftkällor i nätet som en vanlig
kraftstation i och för belastningsfördelning och kon
stanthållning av frekvens och spänning.
Det är nu fördelaktigt att icke begagna sig av
gallerstyrningen i normal drift utan låta
likriktaren arbeta helt uppstyrd och växelriktaren
i ett visst optimalt stvrläge. Om man anser det
vara onödigt att ha lindningskopplare i båda
ändstationerna och man slopar t.ex. Tv, så återstår
för driftregleringen organen Tl och Mv. Vi
anta då, att Kl och Ml äro bundna av hänsyn till
säridarnätets egen växelströmsbelastning Sl. Vi
reglera alltså effekten i överföringen med Tl,
eventuellt genom fjärrmanövrering från
mottagningsstationen, och spänningen i mottagarenätet
med Mv Om däremot avsändningsnätet saknar
direkta växelströmsförbrukare, kan även Tl
slopas och Ml överta dess regleringsfunktion.
Gallerstyrningen bör dock icke vara helt
inaktiv för anläggningens reglering. På grund av sin
f ig. 5. Reglerorgan; L likriktarstation, V växelriktarstation,
Kl turbinregulator, Ml reglering av
kraftstationsgeneratorernas magnetisering, sl direkt växelströmsbelastning på
sändarnätet, Tl likriktartransformator med
lindningskopplare, g l gallerstijrning av likriktare, Dl likspänning i
sän-dar stationen, D v likspänning i mottagarstationen, G v
gallerstyrning av växelriktare, Tv växelriktartransformator med
lindningskopplare, s V växelströmsbelastning i
mottagarnä-tet och M V reglering av magnetiseringen för
synkronkom-pensatorer.
stora snabbhet kan gallerstyrningen bli el t
värdefullt medel att möta häftiga förändringar i
nättillstånden, särskilt vid störningar.
Gallerregulatorerna bli alltså ett slags primära regulatorer,
som vid snabba ändringar genast ingripa.
Maskiner och lindningskopplare komma långsammare
efter och återställa normala styrfaktorer.
Skydd mot störningar
Såsom tidigare nämnts, kan man på teknikens
nuvarande stadium icke räkna med fullständig
säkerhet mot baktändning vid likriktarna och
missning — exempelvis som följd av
genomtänd-ning eller störning i det mottagande nätet — vid
växelriktarna. Dessa äro de två huvudsakliga
primära störningsorsakerna i fråga om
överföringsanläggningen själv, och det kan därför vara
motiverat att nämna något om de åtgärder man kan
vidta för att miska verkningarna av dem.
Ett gammat känt medel mot baktändning är att
direkt seriekoppla två eller flera jonventiler i
samma fas. Eftersom baktändningen är ett
slumpfenomen, räknar man då med
osannolikheten, att båda eller alla de seriekopplade
ventilerna skulle samtidigt drabbas av
baktändnings-orsak, trots att, när en av dem baktänder, de
andra få ta upp även dennas spärrspänning.
Räknemässigt blir det en ofantlig minskning av
sannolikheten för total baktändning; en del
praktiska frågor, som jag här icke hinner gå in på,
gör det dock för tidigt att ännu ta definitiv
ställning till detta arrangemang.
Ett annat skydd mot inträdda baktändningar är
likaledes välkänt, nämligen gallerblockering av
likriktaren. Man trycker negativ spänning på
samtliga styrgaller, varvid alla ventiler hindras
att nytända, och kortslutningsströmmen till den
baktändande ventilen upphör att flyta, när den
sista av de övriga ventilerna har blivit strömlös
under sin negativa spänningshalvvåg.
Galler-blockeringen behöver blott vara under 1j4—1 s,
för att baktändningsorsaken skall försvinna,
varefter driften åter kan tas upp för fullt. Finnas
i stationen flera seriekopplade likriktare, såsom
förut har beskrivits, kan man nu begränsa
störningen till endast den likriktare, som drabbats av
baktändningen, genom att mellan likriktarens
pius- och minuspol anordna en förbigångsventil.
Under det korta ögonblick, då blockeringen varar,
ledes strömmen förbi likriktaren i
förbigångsven-tilen, medan de övriga likriktarna fortsätta att ge
full spänning. Överföringseffekten sjunker tiil
71–- av den normala, om n är antalet seriekopp-
n
lade likriktare i stationen. För att strömmen
icke skall sjunka, förser man nämligen
växelriktaren i andra ändan av linjen ined automatisk
strömreglering, så verkande att växelriktarens
likspänning styres ned just så mycket, att
strömmen uppehälles vid det ursprungliga värdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
