Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Ekonomiska synpunkter vid val av ledardiametrarna i kablarna i en nätgrupp, av Yngve Rapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
TEKNISK TIDSKRIFT
att de sammanlagda kostnaderna för
abonnentledningar och trunkledningar bli så små som möjligt.
Det har redan förut omnämnts att medan
refe-rensekvivalenten mellan tvenne telefonapparater
får uppgå till 4,6 N, referensekvivalenten mellan
en telefonapparat och interurbanstationen icke får
överstiga 1,95 N vid sändning och 1,45 N vid
mottagning. Referensekvivalenten mellan tvenne
telefonapparater i en nätgrupp skulle därför icke
kunna överstiga 1,95 + 1,45^3,4 N om
samtliga ledare i nätgruppen dimensionerades efter
CCIF:s rekommendationer för interurbantrafik.
Referensekvivalenten mellan tvenne
lokalabonnenter skulle därmed med minst 1,2 N understiga
den enligt CCIF:s bestämmelse maximalt tillåtna.
Nu är det, åtminstone i alla registerstyrda
automatsystem, möjligt att leda den interurbana och
den urbana trafiken över helt skilda ledningar.
Ledardimensionerna i trunkledningarna för
lokaltrafik kunna därför väljas helt oberoende av
ledardimensionerna i trunkledningarna för
in-terurbantrafik. Genom att välja mindre
ledardi-mensioner för lokalledningarna än för
interurban-ledningarna kan referensekvivalenten för ett
lokalsamtal uppökas. På detta sätt kunna
ytterligare betydande kostnadsbesparingar uppnås,
särskilt i nätgrupper med stor lokaltrafik och
jämförelsevis liten interurbantrafik.
Det måste redan från början framhållas, att det
naturligtvis icke kan bli tal om att föreslå att helt
utnyttja ovannämnda 1,2 N vid dimensioneringen
av trunkledningarna för lokaltrafik. Detta är
uppenbart redan av den anledningen att
urbansamtal vanligen föres vid en betydligt högre yttre
störningsnivå än ett interurbansamtal och att man
därför måste ställa högre krav på
talöverföringens kvalitet. Dessutom anses numera allmänt att
talöverföringen vid en total referensekvivalent av
4,6 N är så pass otillfredsställande att man i allt
större utsträckning söker hålla en bättre nivå.
Enligt nyare undersöknigar ligger den för en
talöverföring gynnsammaste nivån mellan 1—2,8 N.
En dimensionering av ledardiametrarna i en
nätgrupp skulle emellertid med en dylik
transmissionsnivå i många fall leda till alltför höga
kostnader. Referensekvivalenten måste därför fast-
Fig. 4. Dimensionering av ledarna i nätgruppen, fig. 2,
under förutsättning att lokal- och interurbantrafiken ledas
över skilda knippen med olika ledardiametrar.
ställas med tanke på att söka uppnå acceptabel
talöverföring till en rimlig kostnad.
Med tanke på alla dessa omständigheter torde
det knappast vara möjligt att framlägga något
förslag till referensekvivalent för lokaltrafiken.
Frågan om huruvida lokal- och interurbantrafiken
skola ledas över trunkförbindelser av olika
dimensioner måste avgöras från fall till fall.
Tydligen lönar det sig icke införa en dylik
uppdelning vid alltför små stationer utan
trunkkabel-knippet måste alltid ha en viss storleksordning
för att en sådan uppdelning skall vara ekonomiskt
lönande. Vid större knippen uppnås emellertid
betydande kostnadsbesparingar redan vid en
skillnad på några tiondels N i
referensekvivalenten mellan interurban- och lokaltrafik.
Besparingarna ökas ytterligare om interurbanstationen
ej är belägna i samma byggnad som nätgruppens
huvudstation utan på något avstånd därifrån.
I fig. 4 visas schematiskt anordnandet av
trunk-kabelförbindelserna mellan tre stationer vid en
uppdelning av trunkkablarna i två knippen med
olika ledardiametrar, ett för lokal- och ett för
interurbantrafiken. De interurbana ledningarna
antas införda till interurbanstationen i särskilda
knippen från varje telefoncentral.
De åtta ledardiametrarna xu x2, x3 i näten, x12,
x23 i trunkkablar för lokaltrafik och Xu, x22,
i trunkkablar för interurbantrafik skola sålunda
bestämmas på så sätt att de sammanlagda
kostnaderna för nät och trunkkablar bli så små som
möjligt allt under det att referensekvivalenten för
lokal- och interurbantrafik icke överstiger
respektive fastställda värden. Beräkningarna utföras
efter precis samma principer som anfördes i
exemplet i anslutning till fig. 2. Vid mera
komplicerade nätkonfigurationer bli emellertid
beräkningarna, ehuru principiellt möjliga, mycket
komplicerade med hänsyn till det stora antalet
variabler. Det är därför önskvärt att införa en för
praktiskt bruk lämplig förenkling av
beräkningarna. Denna uppnås genom att analogt med
rekommendationerna för interurbantrafik, enligt
vilken referensekvivalenten räknas från
telefonapparaten till den internationella ledningens
klämmor, räkna med en motsvarande
referensekvivalent för lokaltrafik, som räknas från
telefonapparaten till nätgruppens centrum eller
huvudstation. Genom en sådan definition av
referensekvivalenten för lokaltrafik underlättas
beräkningarna av de ekonomiska
ledardimensionerna högst väsentligt i det att nätgruppen oftast kan
uppdelas i ett antal relativt enkla nätbilder. Att
märka är att man genom en dylik definition
nästan alltid kommer till en sammanlagd
referensekvivalent för lokaltrafik som understiger
summan av referensekvivalenten för sändning och
mottagning. Om t.ex. referensekvivalenten för
lokaltrafik för sändning och mottagning
fastställes till resp. l,95 + 0,2i=2,15 N och 1,45 +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
