- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
994

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Utvecklingen på konsthartsområdet i USA och i Tyskland, av Bo Särnö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

994

TEKNISK TIDSKRIFT

kloriden värmdes på ett valsverk till 165°C, kalandrerades
till ett folium i en kalander vid 165—170°C, upphettades
några få sekunder till 260° och sträcktes i längdriktningen
vid 120°C. Foliet var, när det lämnade kalandern, 50 /u,
och genom sträckningen reducerades tjockleken till 30 +
± 5 fi. Luvitherm-folier användes till förpackningar och
för elektriska specialändamål men var icke lämpliga som
högspänningsisolering.

IG Farben gjorde mjukgjorda
polyvinylkloridblandning-ar, som såldes under namn av Mipolam ined efterföljande
kvalitetsbeteckning. Polyvlnylkloridhartset blandades med
mjukningsmedel och gelatinerades på valsverk vid 140—
170°C. En del kvaliteter filtrerades i en "strainer" av
hydraulisk typ. Icke endast polyvinylklorid utan även dess
blandpolymerisat användes till Mipolam.

Formgivningen skedde hos olika tillverkare av
färdigfabrikat genom kalandrering, sprutpressning eller
formpressning. Kalandrerade plattor användes till skosulor,
packningar m.m., tunna folier till regnkappor,
bäddunderlägg och en mångfald andra artiklar. I sprutmaskiner
pålades isolering och mantlar för elektriska ledningar samt
formades slangar och profiler, som användes på likartat
sätt som motsvarande gummiprodukter. Genom
formpressning framställdes cykeldäck och en mångfald mindre
detaljer. Många tillverkare av färdigfabrikat mjukgjorde
själva polyvinylkloriden i stället för att köpa
halvfabrikatet Mipolam.

Polyvinylklorid bearbetades även i form av pastor, som
framställdes genom att hartset blandades i kallt tillstånd
med mjukningsmedel, i vilka de icke var lösliga. Pastorna
användes för gjutning, impregnering eller doppning och
gelatinerades under eller efter formgivningen vid 160—
200°C, varvid gummiliknande produkter erhölls. Av
poly-vinylkloridpastor gjordes bl.a. plattor till skosulor,
tryckerivalsar, handskar och impregnerade fibrösa material.
Bearbetning av pastor är en tvsk metod, som först på
senare tid kommit till användning i Förenta Staterna.

Av klorerad polyvinylklorid, Igelit PC, framställdes 1943
i Tyskland 4 500 t. I Amerika har denna produkt aldrig
framställts. Tyskarna utgick från polyvinylklorid med
56 % klorhalt. Den klorerades i en 10 % lösning i
tetra-kloretan under 24 h vid 90°C. Klorhalten steg under
klo-reringen till ca 64 %. Igelit PC hade större löslighet i
aceton men högre mjukningstemperatur än Igelit PCU.
Ur acetonlösningar spanns fibrer, som var beständiga mot
kemikalier och svampangrepp. Fibrerna användes mest
till industri- och filterduk samt rep, tältbottnar och andra
militära textilier. Textilråvaran gick under namn av
Pece-Faser. Andra produkter av Igelit PC var borst och tunna,
gjutna folier, Vinifol, som användes till emballage och
elektrisk isolering.

Blandpolymerisatet Igelit MP-A användes utan
mjukningsmedel för tillverkning av hårda, polerade,
genomskinliga plattor, Astralon, varav stansades skyltar, rit
-verktyg, skalor m.m. Mjukgjord Igelit MP-K användes till
kabelmantlar. För tandproteser var de lämpligaste
kvaliteterna Igelit MP-D och MP-K, från vilka emulgatorn
tvättats bort. Igelit MP-AK gick till batterikärl, MP-400
till lackindustrin.

I Förenta Staterna har man lärt sig uppskatta
polyvinylklorid och dess blandpolymerisat som isolering för
elektriska ledningar och i form av vattenbeständiga, oftast
obrännbara eller svårbrännbara produkter med
gummikaraktär t.ex. folier, plattor, konstläder, slangar,
packningar m.m. Mest användes polyvinylklorid och dess
bland-polymeriserat med vinylacetat eller vinylidenklorid. De har
bearbetats dels i fast, dels i flytande tillstånd. Av
bland-polymerisaten har framställts lösningar i organiska
lösningsmedel, vattendispersioner har fått en relativt
vidsträckt användning och även pastor har på senare tid
börjat utnyttjas. Dispersionerna utgöres av den vid
emul-sionspolymeriseringen erhållna polyvinylesterlatexen, som

kan modifieras i önskad riktning genom inblandning av
mjukningsmedelsemulsioner. Efter utstrykning på papper,
väv o.d. måste dispersionen torkas och i allmänhet
gelatineras.

Poly vinylidenklorid

Man uppskattar produktionen av polyvinylidenklorid år
1943 till ca 450 t i Tyskland och över 900 t i Förenta
Staterna.

Tyskarna tillverkade även blandpolymerisat, innehållande
10, 15 resp. 20 % vinylklorid. Ett annat blandpolymerisat,
Dichlorid eller Diorid, bestod av 84 % vinylidenklorid,
15 % vinylklorid och 1 ’% akrylsyrenitril. Igelit PC 120,
som var avsett att ersätta Igelit PC, var ett
blandpolymerisat av vinylidenklorid och vinylklorid.

Tyskarna använde vinylidenhartserna för framställning
av syntetisk borst, inen tillverkningssvårigheterna var
avsevärda.

I Amerika har man framställt vinylidenklorid genom
katalytisk krackning av trikloretan, vilken framställes av
etylen och klor. Under kriget har man tillverkat stora
kvantiteter insektsnät av vinylidenpolymerisat. Före kriget
hade man upptagit tillverkningen av slitstarka och
lätt-tvättade vinylidentyger, men tillverkningen måste
nedläggas under kriget och har först på senaste tiden kunnat
återupptas. För den kemiska industrin har rör och
rördelar av vinylidenharts haft en viss betydelse.
Kabelmantlar och emballagefolier har framställts den torra vägen.
Nyligen har även polyvinylidenkloridlatex börjat bearbetas,
och anmärkningsvärt är, att denna under vissa
förhållanden har tillräcklig filmbildande förmåga för att
värmebehandling skall vara överflödig.

Polyvinyletrar

Polyvinyletrarna är en speciellt tysk utvecklingslinje, och
man anger produktionen till 4 500 t i Tyskland år 1943.

Tabell 2. Tyska polyvinyletrar
Benäriining Sammansättning

Igevin

M 40 Polyvinylmetyleter

A 50 Polyvinyletyleter mol.-v.

A 25 Polyvinyletyleter .................. < A 50

J 60 Polyvinylisobutyleter

J 30 Polyvinylisobutyleter .............. < J 60

J 20 Polyvinylisobutyleter .............. < J 30

Z Polyvinylbetadekaloleter

AZ 28 Blandpolymerisat av %

Vinyletyleter ........................ 20

Vinyldekaloleter .................... 80

ZJR Blandpolymerisat av

Vinylisobutyleter .................... 20

Vinyldekaloleter .................... 80

ZJ Blandpolymerisat av

Vinylisobutyleter .................... 40

Vinyldekaloleter .................... 60

I G Wachs

V Polyvinyloktadecyleter
Densodrin

V Vinyleter av hydrerad spermolja
H Densodrin V + 30 % kolofonium
W Blandpolymerisat av

Vinyleter av hydrerad spermolja ..... 80

Vinyleter av kokosolja .............. 20

Binde mittel

Li 10 Blandpolymerisat av

Vinylmetyleter ...................... 66

Divinyldiglykoleter .................. 5,5

Vinyltalloleter ...................... 28,5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/1006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free