- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
1015

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Undersökningar över slagböjhållfastheten hos konsthartsmaterial, av Halvard Liander, Cyrill Schaub och Arthur Asplund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 oktober 1946

1015

Fig. 4. Slagf äst het stålet som funktion av antalet slag.

med ett resp. flera slag. Ett mera ingående
studium härav syntes oss därför motiverat.

Fullständiga utmattningskurvor har sålunda
upptagits för ovannämnda material med
provstavar av 105 mm längd, 15 mm bredd och
3,5—10 mm tjocklek. Stödavståndet var 90 mm.
För varje material och provstavsdimension
fastställdes med olika vikter och fallhöjder i
fallhammaren det antal slag, som i varje särskilt fall
erfordrades för avslagning av provstaven.
Provningen avbröts dock om antalet slag översteg 200.
Resultaten återges grafiskt i fig. 4.

Utmattningskurvan har samma förlopp för alla
provade material, och utmattningsgränsen ligger
väsentligt lägre än det värde på slagfasthetstalet.
som nätt och jämnt motsvarar brott efter ett slag.
Samtidigt framgår emellertid av diagrammet, att
inverkan av utmattningen lätt kan hållas inom
rimliga gränser genom användning av lämpligt
inkrement vid ökningen av slagenergin. Felet
överstiger ej 5 % om avslagningen sker på sätt
som ovan angivits.

Man skulle kanske också kunna vänta en viss
inverkan av fallhastigheten på resultatet, då det
är tänkbart att formförändringsarbetet kan vara
beroende av den tid det tar att slå av provstaven.
Callendar anger också, såsom redan nämnts, en
minimihastighet av 244 cm/s hos fallvikten. En
serie försök, som vi utfört med trämjölsbakelit,
bekräftar ej helt detta resultat. För provningen
användes provstavsdimensionen 120 X 15 X 10
mm med ett stödavstånd av 90 mm, vikter av
166—1 000 g och fallhöjder från 11 till 74 cm.
Resultatet återges grafiskt i fig. 5, som ger
vid handen, att fallhastigheter mellan 150 och
400 cm/s ej har nämnvärd inverkan på
slagfasthetstalet.

För undersökning av provstavsdimensionens
inflytande på slagböjgränsen varierades längd,
bredd och tjocklek samt stödavstånd inom myc-

ket vida gränser. Resultaten har sammanställts i
diagrammet, fig. 6, där slagböjgränsen avsatts
som funktion av slankhetstalet

A = ^12
h

(för rektangulär tvärsnittsform).

Man finner av fig. 6 att slagböjgränsen är helt
oberoende av provstavsdimensionerna under
förutsättning, att slankhetstalet är större än ca 30
(för normal provstavstjocklek av 10 mm
motsvarar detta ett stödavstånd av ca 90 mm). Detta
gäller samtliga provade material.

För jämförelse har de av Marks14 redovisade
försöksresultaten med allylhartser omräknats på
motsvarande sätt med resultat enligt fig. 7. Ehuru
spridningen här är mera markerad, beroende på
att varje punkt representerar ett enda
försöksvärde, är överensstämmelsen med våra
resultat god.

Korrektion för skjuvning

och kontaktpunktsdeformation

Att slagböjgränsen och slagfasthetstalet ökar
starkt för X < 30 beror på att skjuvspänningarna
gör sig märkbara vid nedböjning av korta stavar.
Är stavarna mycket korta inverkar även
kontaktpunkternas elastiska inträngning i provstaven på
resultatet.

Om det visar sig behövligt att bestämma
slagböjgränsen på korta stavar kan, såsom också
antytts av Marks, korrektioner införas med
hänsyn till skjuvning och kontaktpunktsdeformation.
Den fullständiga formeln för balkens nedböjning
skrives

där A är tvärsnittsarean, G elasticitetsmodulen
för skjuvning, /t en faktor beroende av
tvärsnittsformen och ß’ en konstant.

För rektangulärt tvärsnitt kan jjl sättas till 1,2 och
förhållandet E/G kan antas till ca 3. Man får då

12 ^ §’ T/*= Y eller 8enerel,t

10

Fig. 5. Slagfasthetstalet som funktion av fallhastigheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/1027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free