Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Pulvermetaller för kontakter, av P O B - Precisionsgjutning av turbinskovlar för gasturbiner, av P O B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1946
1019
Fig. 1. Brinellhårdhet hos Ag—W-sintermetaller som
funktion av ledningsförmågan.
Exponenten n beror ej så mycket på materialet som på
dess tillstånd och kontaktens byggnad.
Gränsströmstyrkan för sintrade metaller ligger inom de
gränser, som gäller för de rena metallerna, av vilka den
är uppbyggd. Fig. 2 visar gränsströmstyrkan för sintrade
volfram—silverlegeringar (jämför den första tabellen).
Ingen ljusbåge kommer att uppstå även vid strömstyrkor,
för vilka den enligt tabellen skulle ha bildats mellan rena
silverkontakter.
Temperaturstegringen i sintrade kontakter följer samma
lagar som för rena metaller. J Hepian anger följande
approximativa formel för temperaturstegringen Tx i
kontakter, vilka är små i förhållande till tilledarna
Tx =
V2
(10)
33,5 x Q ■ A
där V = spänningsfall över kontakterna,
Q — elektriskt ledningsmotstånd,
A •= termisk ledningsförmåga.
Temperaturstegringen är alltså omvänt proportionell mot
specifika elektriska ledningsmotståndet och
värmeledningsförmågan hos ett material. Jämför man ekv. (10) med
ekv. (1) och (3) finner man, att temperaturstegringen är
en funktion av de fysikaliska egenskaperna för
elektronerna.
Upphettning, motståndskraft mot oxidation (bränning),
materialtransport i gnistan, materialets hårdhet är alla
faktorer, som bestämmer livslängden för en kontakt. Fig. 3
jämför livslängden för volfram—kopparkontakter och
kontakter av ren koppar. Ordinatan anger antalet
brytningar och abskissan effekten (belastningen) genom
kontakten. Livslängden för volfram-kopparkontakten är ca
4 gånger kopparns. Slutligen anges här några egenskaper
hos olika sintrade material:
Mo—Ag W—Ag
W—Cu
specifik vikt
g/cm3 10 13,2 15,2 16,4 17,2
elektrisk
ledningsförmåga % av Cu 50 59 38 25 20
brinellhårdhet
kp/cm2 125—135 110 180 190—205 245—300
Det är alltså för närvarande möjligt att producera
kontaktmaterial med specifika vikter från 9,5 till 17,2 g/cm3,
med hårdheter mellan 60 och 300 Brinell samt med en
ledningsförmåga av upp till 75 % av kopparns (Engineering
febr. 1946). P O B
Precisionsgjutning av turbinskovlar för gasturbiner.
I de nya gasturbinerna för flygplan utsättes
turbinskovlarna för avgaser, vilka har en temperatur på 800—900°C och
som innehåller kromider, blysalter och svavelföreningar.
Påkänningarna är höga, då rotationshastigheten är 20 000
r/m. Skovlarna måste tillverkas med största möjliga
noggrannhet och är t.ex. i en viss turbin endast ca 12 mm breda
och 40 mm långa. Den legering, som befunnits bäst hålla
för påfrestningarna i gasturbinerna, är Stellite, som består
av kobolt, krom, volfram och molybden med kobolt som
grundmetall. Denna legering kan knappast bearbetas på
annat sätt än genom slipning och då det under kriget
erfordrades flera tiotal miljoner skövlar har i USA
utarbetats en precisionsgjutningsmetod, som möjliggör
massproduktion av skövlar med noggranna mättoleransen
Från en grundmodell med sex skövlar tillverkas ett
verktyg av en tenn-vismutlegering, som ger skarpa avtryck av
modellen. Verktyget, som är inneslutet i en stålbox, liknar
en kärnlåda. I verktyget insprutas ett speciellt vax under
Fig. 2. Gränsströmstijrka hos
Ag—W-sintermetaller som
funktion av ledningsförmågan.
Fig. 3. Livslängd hos a
Cu-kon-takter och b Ag—W-kontakter
som funktion av bryteffekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
