Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - De tekniska högskolornas pedagogiska problem, av Jarl Salin - Diskussion, av G Wästlund, av H Faxén, R Philipsson, R Schlyter, H C Fischer samt Jarl Salin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1030
TEKNISK TIDSKRIFT
ge korta föreläsningsserier härom, utan att
behöva leda studiearbeten i större omfattning.
Vid en utbildning, som mera syftar till att ge
goda förutsättningar för framgångsrik
vidareutbildning på egen hand än till ett maximum av
nyttigt vetande vid avgångsexamen, är det vidare
naturligtvis högst nödvändigt att de studerande
själva är med i en dylik strävan. De måste till en
början i viss mån lägga band på sin önskan att
snabbt förvärva omedelbart användbara
kunskaper och i stället ägna sig åt förberedelser på
längre sikt.
Ett elevmaterial ined den härför erforderliga
inställningen, läggningen och begåvningen måste
naturligtvis framkomma genom ett ganska
strängt urval. Det kan dock ifrågasättas om
skol-ljus alltid bör välkomnas. Den kan vara av en
kunskapsabsorberande typ, som ej är inställd på
kritisk självverksamhet. Lyckligast vore om
urvalet i högre grad än nu skulle kunna ske genom
självprövning. Även något annat lockande
alternativ för teknisk utbildning borde erbjudas,
lämpligt för mindre självständiga men lättlärda
studerande, i skolor, som mera skulle lägga an
på att för olika, vanliga specialuppgifter utbilda
tekniskt och praktiskt kunniga, färdiga
ingenjörer, och ej blott mera allmänt användbara
råämnen till sådana. Sådana skolor borde ej anses
som avsevärt "lägre" än högskolorna. De
studerande som ej rår på det krävande studiearbetet
i högskolorna borde få möjlighet att fortsätta
med någon i dylik riktning modifierad utbildning.
En svår sak vid en på självverksamhet inriktad
undervisning är vidare bl. a. finnandet av
lämpliga övningsuppgifter och övningarnas ordnande
i övrigt. Uppgifterna bör tydligen vara sådana,
att de tvingar till eftertanke och en egen insats i
något avseende och ej blott utgör
tillämpningsexempel för givna beräknings- eller andra
arbetsscheman. Det är ganska svårt att komponera
dylika uppgifter av en lämplig svårighetsgrad och
med någon nyttig pedagogisk poäng. Alltför lätta
uppgifter motsvarar ej sitt ändamål och svårare
uppgifter ger en stark spridning mellan mera
begåvade eller intresserade studerande, som klarar
dem relativt snabbt, och eftersläntrare av en
mängd olika grader.
För att motverka denna spridning och samtidigt
underlätta den annars arbetsdryga uppgiften att
granska och kritisera prestationerna, kan det
tänkas att man utnyttjar de mera begåvade
studerandena som lärare för de mindre begåvade.
De är i många stycken bättre lärare än herrar
professorer. De är mera på samma plan som sina
elever och förstår bättre var svårigheterna för
dem ligger. Men man måste naturligtvis på något
sätt få dem medintresserade av de hjälpbe
hövandes framsteg. Ett sätt kan tänkas vara,
att man enligt ett lämpligt valsystem sammanför
de studerande i arbetsgrupper om t.ex. fyra i
varje, varefter medlemmarna av varje grupp i
lämplig form göres i någon mån medansvariga
för varandras prestationer.
Om en utveckling av högskoleundervisningen i
här antydd riktning anses önskvärd, finnes
åtskilliga detaljproblem att dryfta. Det är inte
endast de blivande ingenjörerna som behöver
impulser för sitt arbete. Också deras lärare behöver
impulser av varandra, ej minst av fackkolleger
från andra högskolor. Ehuru mera jämspelta och
självständiga, borde kanske också de bilda
arbetsgrupper om fyra och fyra.
Diskussion
Professor G Wästlund, Sverige: För mig ligger det
naturliga sättet att meddela kunskapsstoff däri att jag
samtidigt kritiserar detta stoff. Vid ett tillämpningsämne av
den art, som jag undervisar i, nämligen brobyggnad, blir
denna kritik i första hand riktad mot förutsättningarna
för olika teorier, beräkningsmetoder eller aktuella
byggnadsprojekt. En förutsättning för att jag skall kunna
bibehålla en kritisk inställning anser jag vara, att jag själv
har möjlighet att bedriva forskning.
Ett viktigt mål för de tekniska högskolorna ser jag däri,
att ingenjörerna, när de lämnar högskolan, skall vara
inställda på utveckling av sig själva och sitt kunskapsmått.
De skall ha klart för sig att vetandet icke är något på
förhand givet utan att det är ständigt växande. De skall
ha elasticitet, så att de kan tillgodogöra sig nya rön och
erfarenheter, samtidigt som de skall ha en viss skolning
i att kritiskt granska det nya.
Professor H FaxéN, Sverige: Inom de grundläggande
ämnena vid K. Tekniska Högskolan är det för närvarande
allt för många elever per lärare. Det är på grund härav
omöjligt för läraren att ge t.ex. några tillnärmelsevis
uttömmande förklaringar rörande allmänna och viktiga
grundbegrepp. Ytterligare en svårighet beträffande
begreppförklaringar ligger däri att oftast varken lärare eller
elever känner till logikens grunder. Bör icke ingenjörerna
kräva att logik och psykologi studeras vid läroverken?
Professor salin: Jag tror knappast att det är erforderlig!
med hela kurser i logik och psykologi vid våra läroverk.
Ett antal föredrag om de enklaste grunderna i dessa ämnen
skulle nog däremot vara till gagn.
Civilingenjör R Philipsson, Sverige: Det synes mig som
om kunskapsstoffet vid de tekniska högskolorna är allt för
omfattande för att ge tid för någon större
självverksamhet. Dessutom tror jag att det är för sent att försöka
få till stånd självverksamhet vid högskolorna.
Självverksamhet och, vad som torde vara minst lika viktigt,
samarbete borde grundläggas i gymnasierna eller ännu tidigare.
Dr-ingenjör R Schlyter, Sverige: Praktisk psykologi och
logik borde läras på gymnasiestadiet eller ännu tidigare.
Likaså borde de enklaste grunderna i arbetsledning kunna
meddelas på ett ganska lågt skolstadium.
Civilingenjör H C Fischer, Sverige: En ökad
självverksamhet hos de studerande tror jag erhölles, om
högskoleundervisningen kompletterades med en längre tids, t.ex. ett
års, praktisk verksamhet, förlagd förslagsvis mellan tredje
och fjärde årskursen. Troligen kunde värdefulla uppslag
erhållas om de av professor Salin framdragna problemen
kunde diskuteras direkt mellan lärare och elever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
