Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - Fjärruppvärmning av Reykjavik från varma källor, av Helgi Sigurdsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1946
1045
som för huvudledningen, att vattnet måste ha en
viss hastighet för att inte avkylas för mycket. För
att uppnå denna hastighet är det inskjutet en
pumpstation på dubbelledningen från behållarna
och ned till staden, som, när det är nödvändigt,
kan öka trycket med upp till 20 m. Här äro liksom
i huvudpumpstationen tre elektriskt drivna
pumpar, var och en med en kapacitet av 250 1/s. Dessa
pumpar äro automatiskt fjärrmanövrerade från
manometer inne i staden på så vis, att de hålla
trycket inom vissa gränser på en bestämd punkt
av stadsnätet. Denna punkt är väld så, att
tryckvariationen vid varierande belastning är
densamma som på den farligaste punkten, endast att
trycket där är något högre. Att man inte har valt den
farligaste punkten är därför, att denna är i den
yttersta ändan av en trång sidoledning, som icke
utnyttjas fullständigt, och där en tillfällig
variation i förbrukningen hos enskilda hus har större
inflytande på trycket än på den andra punkten,
som är väld på huvudledningen.
De tre pumparna äro var för sig försedda med en
motor på 75 hk. När vattenförbrukningen i
staden är uppe i 280 à 300 1/s har trycket fallit så
pass mycket, att en av motorerna startar
automatiskt på lägsta steget. Vid ytterligare ökning av
vattenförbrukningen fortsätter trycket att falla,
medan motorernas hastighet ökas automatiskt,
tills den har nått maximum, varefter den andra
pumpen startar på lägsta hastighet, och denna
pumps hastighet ökas även på samma sätt som
den första, tills även den har nått maximum, och
staden får då 500 l/s varmt vatten med ett tryck,
som är 20 m högre än annars. Det tredje
pumpaggregatet står som reserv.
Stadsnätet
Stadsnätet har en sammanlagd längd av ca
36 km, förutom stickledningarna. Diametern av
ledningarna varierar från 1 till 18".
Dimensionerna på de enskilda gatuledningarna äro
avpassade så noga som möjligt efter värmebehovet,
eftersom för stora ledningar skulle betyda
onödigt stor avkylning, men dock har man tagit
vederbörlig hänsyn till ökning av bebyggelsen.
Av samma skäl är stadsnätet ej cirkelkopplat mer
än som är absolut nödvändigt, utan vattnet ledes
den kortast möjliga vägen till den enskilde
förbrukaren. Av driftskäl äro dock uppsatta några
förhållandevis stora tvärledningar mellan de tre
huvudledningarna, som ligga längs efter staden.
Av hänsyn till reparationer är stadsnätet försett
med sammanlagt 438 ventiler eller i medeltal en
ventil för varje 83 m ledning. Dessa ventiler samt
kompensatorer m.m. anbringas i betongbrunnar
och om möjligt vid gatukorsningar. Gatuledningar
läggas, som senare omtalas, i betongkanaler med
fall till brunnarna, och dessa ha sedan avlopp till
kloakledningen. Det är ständig tillsyn av
brunnarna, och man kan därför strax se, om det upp-
står läckning på kanal eller rör. I centrum av
staden, där brunnarna ligga mycket lågt, kunna
dessa ej förses med avlopp, men de länsas då med
pump, om det kommer vatten i dem.
Eftersom staden är byggd i en mycket kuperad
terräng, är trycket i gatuledningarna mycket
olika. Dessutom varierar det givetvis efter
förbrukningen. Vid maximiförbrukning ligger
trycket över gatunivån mellan 15 och 45 m v.p. Inne
i husen reduceras detta tryck ned till lagom
storlek, vilket beröres senare.
Från gatuledningarna leda stickledningar till de
enskilda husen eller egendomarna. Dimensionen
är vid de flesta tillfällen 3/4" eller l" men vid
enskilda tillfällen större, ända upp till
21/*Stickledningarna utvändigt husen äro sammanlagt
22 km långa. Inne i husen ledes vattnet direkt in
på värmesystemet, och stickledningen anslutes
antingen till själva pannan eller till ledningen strax
ovanför denna. På anslutningsledningen är det
för säkerhets skull anbragt en ventil strax
innanför källarmuren och dessutom uppsättes i
närheten av pannan inställningsventil att använda
för husägaren samt en plomberad kontrollventil,
som inställes av värmeleverantören en gång för
alla således att tryck och vattenmängd bli
lagom. Dessutom finnas vattenmätare och
back-slagsventil.
På liknande sätt tas avloppsledning från
systemet från nedersta delen av pannan eller från
returledningen strax intill denna.
Avloppsledningen var ursprungligen tänkt att leda upp över det
översta värmelementet till en behållare för varmt
förbrukningsvatten, och från denna skulle
vattnet tas till badning och tvättning, medan
överflödsvattnet skulle ledas ned i kloakledningen. I
praxis blev detta ogenomförbart på grund av
bristen på facklärda rörarbetare, och man fick
nöja sig med att tills vidare leda avloppsvattnet
ned till kloaken, och ledningarna för varmt
förbrukningsvatten blevo direktkopplade till
tillopps-ledningen innanför mätaren.
Själva uppvärmningen tillgår alltså på så sätt,
att man genom inställningsventilen släpper in
passande vattenmängd av det varma källvattnet
i värmesystemet. Samma vattenmängd rinner ut
ur systemet efter det den är avkyld. Det är
däremot vid de flesta tillfällen större vattenmängd
som cirkulerar i systemet, eftersom en del av
returvattnet blandas med tilloppsvattnet. På detta
sätt blir temperaturen hos värmeelementen olika
och kan inställas efter värmebehovet, även om
temperaturen på tilloppsvattnet alltid är
praktiskt taget densamma. Denna uppblandning sker
automatiskt, och man behöver således endast
öppna mera eller mindre för inställningsventilen, allt
eftersom vädret är kallt eller varmt. I
verkligheten är detta något mera invecklat än som här
har beskrivits, men det skulle leda för långt att
gå närmare in på det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
