Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - Fjärruppvärmning av Reykjavik från varma källor, av Helgi Sigurdsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 oktober 1946
1047
bringas både i brunnarna och ute i kanalerna. De
kunna bli utsatta för rätt stora krafter, t.ex. vid
påfyllning eller vid reparation. De bestå av
profiljärn, som äro fastsvetsade till rören och gjutna
in i brunnen eller kanalen, eller av järnkilar,
fastsvetsade till rören och gjutna in i armerade
betongklossar, som fylla ut i kanalen.
Stickledningarnas förbindning till
gatuledning-arna sker på två sätt. Om stickledningen ligger
under körbana och således lägges i betongkanal,
fastspännes stickledningen i den ända av kanalen,
som ligger längst bort från gatuledningen och den
andra ändan pendlar fritt i kanalen och följer
gatuledningens alla rörelser. Alla andra
stickledningar förbindas till gatuledningarna med böjliga
tombakslangar, korta eller långa, beroende på om
rörelsen är liten eller stor. Dessa tombakslangar
anbringas i gatukanalerna tillsammans med
avstängningsventil. För att underlätta slangens
rörelser fylles kanalen här inte med slagg, utan det
uppsättes träväggar på bägge sidor, och den
mellanliggande delen av röret samt ventil och
tom-bakslang isoleras med glasull. Kanalen övertäcks
här med löst betonglock, som vilar på asfalterad
mellanlägg längs kanterna. Detta lock ligger ca
20 cm under gångbanan och kan vid behov fort
grävas upp och lyftas av kanalen.
Eftersom stickledningarna vid de flesta tillfällen
gjutas fast där de gå genom källarmuren, måste
man se till, att det finns en viss rörlighet mellan
de tvenne fasta ändpunkterna (kanalvägg eller
kanalända och husvägg). Detta göres enklast
genom att ledningen ledes i sicksack på ett sådant
sätt, att längdutvidgningen på en rak sträcka
aldrig kan överstiga hoptryckningsgraden hos
glasullsisoleringen. På detta sätt säkrar man sig
emot, att bitumenöverdraget går sönder, vilket
skulle betyda, att vatten kunde intränga i
isoleringen och ödelägga denna och röret. På
samlings-ledningarna användas vågkompensatorer vid
mindre dimensioner, medan
stoppbussningskompen-satorer användas på de grövre ledningarna.
Fig. 5. Vattenförbrukningens dygnsvariation.
Fig. 6. Vattenförbrukningens årsvariation.
Driftresultat
Denna anläggning har endast varit i drift i något
över två år. Första huset anslöts den 1 december
1943. Hela året 1944 höll man på att ansluta fler
och fler hus, och först i början av 1945 hade man
något så när anslutit alla hus inom
försörjningsområdet och sådana som voro försedda med
centralvärme. Antalet av de anslutna husen är nu
nästan 3 000, och ett maximalt värmebehov är nu
77 X 106 kcal/h.
Eftersom anläggningen således endast har varit
i regelbunden drift under en relativt kort tid, skall
jag här icke närmare gå in på driften. Fig. 5 vi
sar variationen av förbrukningen under ett dygn.
och formen av denna dygnkurva är alltid
densamma: toppen endast växer både i höjd och
bredd, när vädret blir kallare eller det blåser
mycket, för att sedan ändras på motsatt håll, när
det är varmt och gott väder. Den största
vattenmängd, som hittills har pumpats till staden på ett
dygn, är 25 000 m3 och den största förbrukningen
per timme i staden har svarat mot 427 1/s (fig. 6).
År 1945 såldes varmt vatten för sammanlagt
5,75 Mikr., driftkostnaderna voro omkring 1,5
Mikr.; till räntor, avskrivningar och utvidgningar
m.m. fanns således något över 4 Mikr.
Anläggningskostnaderna gingo på 30 Mikr., förutom
stickledningar på ca 4 Mikr., som blevo betalda av
de enskilda husägarna. Inkomsterna ge således god
ränta på det nedlagda kapitalet, förutom de
bekvämligheter, den minskade brandfara och de
hygieniska fördelar, som anläggningen för med
sig.
Det skulle ta för lång tid att skildra
anläggningens historia, som annars på många vis är både
intressant och lärorik. Det ursprungliga
projektet utfördes av isländska ingenjörer, medan
detaljprojekteringen till största delen utfördes av en
dansk ingenjörsfirma, som också åtog sig
byggande av anläggningen och delvis finansieringen.
Detta ingenjörsarbete är således ett stolt
minnesmärke över samarbete mellan isländska och dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>