Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 oktober 1946 - Bestämning av vattentemperaturen i älvar, av Gunnar Nybrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1946
1075
Fig. 3. Behållare som fylles mycket snabbt (t.v.) resp.
långsamt (t.h.).
Är sålunda ai=0°,l, vilket är ett tämligen
vanligt värde, blir t0 < 12,6 s, dvs.
temperaturvariationens period måste vara mindre än i runt tal
13 s, för att termometern tillräckligt noggrant
skall återge vattnets medeltemperatur.
Dessa behållare kunna konstrueras efter tre
olika principer.-
Behållaren kan sålunda förses med stora hål,
genom vilka vattnet så snabbt kan inströmma, att
den är fylld efter blott ett fåtal sekunder (fig. 3
t.v.). Den är då användbar antingen för mätning
av yttemperaturer eller för mätning av
temperaturer i en så snabbt framrinnande älv, att
blandningen av vattenmassan blir fullständig.
Ett annat alternativ är att behållaren förses med
en inströmningsregulator, fig. 3 t.h., varvid röret
A och inströmningsöppningen B kunna
dimensioneras så, att inströmningstiden kan erhålla en
viss bestämd storlek. En lämplig storlek har visat
sig vara IV2—2 min. Det värdefulla med en
inströmningsanordning av ovannämnda slag är, att
behållarens väggar hinna med att avge en stor
del av sitt värme till det omgivande vattnet, innan
behållaren blivit så fylld, att det i behållaren
inneslutna vattnet börjar uppta väggarnas värme i
ungefär lika hög grad som det omgivande vattnet.
Härigenom kommer det inneslutna vattnets
temperatur att skilja sig från det omgivande vattnets
med ett avsevärt mindre belopp än vid mycket
snabb inströmning. Detta är av stor betydelse av
den orsaken, att den sekundära anpassningen av
det i behållaren inneslutna vattnets temperatur
till det yttre vattnets tar en tämligen lång tid i
anspråk. Anpassningstiden är omvänt
proportionell mot den ursprungliga temperaturdifferen-
sen och minskas sålunda lika snabbt som denna.
I de fall, då sammanblandningen av vattnet i
en älv icke är fullständig, och då älven är djup,
är det fördelaktigt att begagna den konstruktion,
som åskådliggjorts på fig. 5. Behållaren är
försedd med en rörlig ventil, som kan öppnas med
en kedja fäst i ventilstångens övre ända.
Ventilproppen är i regel nedpressad i ventilhålet genom
en spiralfjäder. Behållaren sänkes sluten ned till
den punkt i vattnet, vars temperatur skall
bestämmas. Genom att hålla behållaren sluten kan
differensen mellan den omgivande vätskans
temperatur och termometerns temperatur, sedan
behållaren blivit helt fylld, pressas ned till ett
tämligen litet belopp. Innan behållaren hissas upp,
stänges ventilen åter. Eljest kan vatten med en
annan temperatur tränga in i behållaren och
påverka dess temperatur. Vid denna konstruktion
måste ventilen vara tämligen tät.
Anpassningstiden är i regel lång.
I ovannämnda arbete3 visade jag, att
anpassningen av en termometer med behållare kan
matematiskt beräknas. Det funna generella
uttrycket för differensen <5 mellan det omgivande
vattnets temperatur och termometerns kan skrivas
<$ = A, • e- ’ + ’ A/ (e-k*r - e-k1 r) =
ki —k2
= öb + öt (2)
där beteckningarna ha följande betydelse
Aj — skillnaden mellan den omgivande vätskans
och den i behållaren inneslutna vätskans
temperatur i det ögonblick behållaren blivit
fylld,
A21= differensen mellan den omgivande vätskans
temperatur och termometerns
begynnelsetemperatur,
Fig. 4. Behållare
försedd med stångbar
ventil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
