Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 oktober 1946 - Föränderliga system, av Oktavius F Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 oktober 1946
1083
Hos järnet visar sig ett dylikt kvantum i
sträckgränsen, som härrör från en plötslig
systemändring orsakad av en utlösning av
initialspänningarna i kraftriktningen. Om det verksamma
tvärsnittet plötsligt reduceras till hälften, förstår man,
att förlängningen lika plötsligt måste ökas till det
dubbla.
Materialets fasta form beror till en stor del av
initialspänningarna. Materialets utmattning är en
blivande utlösning av initialspänningar. Då
arbetslinjens avvikelse från den räta linjen betyder
ett brott i den inre strukturen, kan man förstå,
att utmattningen för järn börjar vid
proportiona-litetsgränsen, men då denna ändras vid
upprepade belastningar, ändras utmattningsvärdet
motsvarande. Upprepade belastningar sträva hos
material med krokig arbetslinje att göra denna
rätlinjig, varvid en proportionalitetsgräns bildas,
som bestämmer utmattningsvärdet (för trä och
betong är utmattningsvärdet omkring hälften av
det naturliga brottvärdet).
Man kan visa, att en vinkeländring påverkar
kornens omkrets. Erhåller omkretsen brott,
sjunker styrkan till kornens utmattningsvärde,
adhesionen, som för järn är ~ Är proportionali-
tetsgränsen hälften av den naturliga styrkan, blir
sålunda utmattningsvärdet i detta fall °b =
Å ’ 0,0
= — Ob, dvs. en sjundedel av den ursprungliga
styrkan*.
Frågar man till sist, om allt detta kan anses för
en förklaring av dessa naturfenomen, kan man
svara: en förklaring som vilar på Hookes lag
är en förklaring enligt Hookes mening.
Ut tensio sic vis
Det finns två former av föränderlighet. Den
geometriska föränderligheten, som härrör från
den av deformationen orsakade geometriska änd-
visar sig i en spektrallinje och härrör från elektronens
svängningar.
I fig. 2 är ob verkan i ett system (ett stationärt tillstånd) och cd
verkan i ett annat system (ett annat stationärt tillstånd) medan den
plötsliga utlösningen av energiskillnaden mellan dessa två system
(representerad av bc) sätter initialkraften i C (kärnelementet) i
svängningar. Man ser, att atomens ljusverkan i Hookes
atomkonstruktion härrör från elektrostatiska svängningar i kärnan.
Man kan nu förklara Plancks lag (svängningar av ett rymligt
kraftsystem), Moseleys lag (de olika A2?C-systemen förenas, så att de
tvingas samarbeta), atomens olika energinivåer (de olika
ABC-syste-men äro ordnade i grupper, varför de utlösas i grupper) och
atomens olika energilagringar (de olika former av initialspänningar).
Då föränderliga system arbeta med rena förnuftsslutledningar är
det utan betydelse, vilken form av kraft som behandlas.
* I Tekn. T. 1943 s. V 38—42 har S O Asplund behandlat ett
"oförklarligt" brott i kablarna för två amerikanska hängbroar. Brottet
kan förklaras av den genom den speciella fabrikationen orsakade
skörheten av korngränserna. Av järnets teoretiska konstruktion kan
man förutse möjligheten av en dylik händelse. Om man tar i
betraktande det konstruktions-, gransknings- och laboratoriearbete,
som är utfört, innan dessa stora arbeten påbörjades, och
resultatet, att bärförmågan endast är 1/7 av den beräknade, så visar detta,
att byggnadsteorin icke alltid håller vad den lovat.
ringen av det verksamma systemet. Denna
föränderlighet f\nns alltid. Ett oföränderligt system
är enbart av denna orsak en teoretisk omöjlighet.
Det finns endast föränderliga system, men för
vanliga bärande konstruktioner är (bortsett från
knäckproblemen) den geometriska
föränderligheten utan betydelse.
Den statiska föränderligheten beror på att vissa
konstruktionsdelar eller krafter vid belastningens
ändring sättas i eller ur funktion.
Som visat har föränderliga system kunnat
åstadkomma en ny konstruktion, bågen med
snedställda hängstag, som har visat sig såväl tekniskt
som ekonomiskt tillfredsställande. Det finns
andra föränderliga system, som kunna
tillrättaläggas för praktiskt utförande. Vid ett statiskt
föränderligt system kan en stor belastningsvariation
upptas av den statiska föränderligheten och
utspelas med liten geometrisk föränderlighet, vilket
betyder små dimensioner.
Det är visat, att statiskt obestämda system med
fördel kunna beräknas som föränderliga system,
varvid det blir enklare att bestämma
föränderlighetens betydelse. Man kan härvid uppnå en
minskning av säkerhetsmarginalen för sådana
konstruktioner, för vilka föränderligheten endast
är liten, och öka säkerheten för konstruktioner,
för vilka föränderligheten är stor.
För mikrokonstruktionerna kunna de
föränderliga systemen förklara de resultat, som äro funna
på experimentell väg, och teorin kan förutse nya
erfarenheter. Då teorin vilar på Hookes lag, kan
den godtas i den byggnad, i vilken Hookes
vetenskap arbetar.
Byggnadsindustrin i dess olika former är
världens största industri, och denna industri styres
av byggnadsteorin. På denna teori kan man
därför ställa de allra största fordringar.
Den kritik, som man kan rikta mot
byggnads-teorin, beror på, att teorin icke alltid använder
Hookes lag på rätt sätt. Mot Hookes lag kan ingen
invändning göras, och lagen visar, med vilken
klarhet Hooke tänkte och formulerade sina
meningar. Då Hookes lag i verkligheten är en
formulering av orsakslagen, äro alla de erfarenheter,
som man kommer till med denna lag, gällande för
alla samband mellan den i en energi ingående
kraften och kraftens verkan. Hookes lag är
gällande, så länge man har samma verksamma
system, och deformationens ändring visar
systemets ändring.
Litteratur
1. Neilsen, O F: Föränderlige System med Aiwendelse paa Buer
med skraatstillede Hængestænge. Diss., Köpenhamn 1930.
2. Nielsen, O F: Bogenträger mit schräggestellten Hängenstangen.
Internat. Ver. Brückenbau u. Hochbau, Zürich 1932, 1936.
3. Nielsen, O F: Det föränderliga jordtrycket. Tekn. T. 69 (1939) s.
4. Nielsen, O F: Det föränderlige Kraftsystem i et Materiale. Bygn.
stat. Medd. 1943 h. 9.
5. Nielsen, O F: Föränderliga system. Tekn. Skr. nr 131 (1946).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
