Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 november 1946 - Valg av produkt ved industriell produksjon, av Knud Sömme - Diskussion, av T Christiansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 november 1946
1091
ter sammenlagt, blir problemet i prinsippet det
samme som innen den enkelte bedrift. Om selve
samarbeidet medförer en nedsettelse av de fäste
tidskostnader, f.eks. avvikling av en del av
funksjonærstaben, över dette forhold ingen
inn-flytelse på problemet "valg av produkt" for de
to bedrifter. Etterat samarbeidet er etablert,
ut-gjör de fäste tidskostnader i begge bedrifter
sammenlagt en fast sum pr. tidsperiode, og man
vel-ger etter de samme prinsipper som innen den
enkelte bedrift det produksjonsprogram som for
begge bedrifter sammenlagt gir den höyest mulige
avanse i en tidsperiode.
Oppstår problemet om ytterligere besparelser i
fäste tidskostnader, forårsaket av et bestemt valg
av produkt, blir problemet nöyaktig det samme
som jeg nettopp har beskrevet for den enkelte
bedrift.
Det skulle ikke være de prinsipielle
vanskelig-heter ved kostnadsregningen som vanskeliggjör
et samarbeide mellom bedriftene. Delingen av
fordelene ved samarbeidet tör være en långt
vanskeligere sak å bli enig om. Her danner en
perfekt kostnadsregning i bedriftene det beste,
for ikke å si eneste, grunnlag for å kunne
disku-tere tillidsfullt og saklig.
Kostnadsregningens ökonomiske konsekvenser
En ganske vesentlig side ved spörsmålet om
ökonomiske beregningsmetoder er deres
konsekvenser for såvel bedriftens öyeblikkelige ökonomiske
forhold som for forholdene på lang sikt,
konsekvenser for markedsforholdene samt de mer
so-sialökonomiske konsekvenser. Det er vanskelig
å komme inn på alle disse problemer i et kort
foredrag, og jeg vil derför bare peke på et par
ting.
Virkningen av de beregningsmetoder jeg har
anfört på öyeblikkets ökonomiske forhold i
bedriftene er helt klare og entydige. Kostnadsregningen
viser hvilke disposisjoner som er mest
fördelaktige på kort sikt. Når det gjelder salgspolitikken
på lang sikt er det som jeg innledningsvis pekte
på en rekke hensyn å ta, som ofte kan gå mere
eller mindre på tvers av kostnadsregningens
resultater. Her byr imidlertid de viste metoder på
den fordel at de tydelig viser hva det koster å ta
långsiktige salgspolitiske hensyn, slik at man kan
holde kostnadene for disse innenfor grensene av
hva man anser dem for verd.
Når det gjelder hensynet til markedsforhåldene
vil månge kanskje si at metodene vil medföre en
tendens til salg til priser som ikke dekker
selv-kost. Naturligvis er faren for misbruk alltid
til-stede, uansett beregningsmetoder, hvis de som
företar disposisjoner ikke er fullt klar over
forut-setningene for de beregninger de bygger på. Det
er ledeisens direktiver som her skal stikke ut
kursen, og det må gjöres under hensyntagen til
beregningsmetodene.
Gjelder det de sosialökonomiske konsekvenser,
vil jeg peke på et par av disse. Er
salgsmulig-hetene minimumsfaktoren for en bedrifts
pro-duksjon, dvs. er produksjonskapasiteten större
enn salgsmulighetene, viser kostnadsregningen
hvilke produkter som er de fordelaktigste for
bedriften å produsere. Dermed ser man hvor
pris-innrömmelser kan gjöres med de minst mulige
öfre. Prisnedsettelsen vil igjen virke til fremme av
et större salg til fordel for såvel produsent som
forbruker.
Er råvaretilgangen minimumsfaktoren, vil
be-regningsmetoden tendere mot en preferanse av de
produkter som er de mest råstoffbesparende —
også i alminnelighet en riktig konsekvens
sam-funnsmessig sett.
Er tiden i det tränge tverrsnitt
minimumsfaktoren, blir tendensen automatisk å preferere de
varer som gir det beste utbytte av tiden, er
til-gangen på arbeidskraft minimumsfaktoren, går
tendensen i retning av de produkter som krever
minst arbeidskraft osv. Kort sagt, metoden förer
til en preferanse av den produksjon som best
utnytter minimumsfaktoren.
Jeg har sökt å vise at selvkostberegninger har
til oppgave å löse visse problemer innen
kostnadsregningen, men at de ikke egner sig for
lösningen av problemet "valg av produkt". Hertil er
minimumskostberegningen mest skikket. Den
motstånd mot bruk av minimumskost-begrepet
i kostnadsregning som går som en röd tråd
gjen-nom literatur og undervisning bunner, såvidt jeg
forstår, i frykten for at slike beregninger skal
kunne misbrukes til undersalg og dumping på
markedet. Imidlertid tror jeg man undervurderer
det praktiske livs menn når man tror å kunne
holde dem på uskyldsstadiet ved å gjöre
minimumskost-begrepet til tabu. De som har bruk for
dumping o. lign. som kampmiddel på markedet,
finner nok frem til brukbare beregningsmetoder
for dette öyemed. En frykt for slike företeelser
må ikke före til at man krampaktig og ensidig
dyrker selvkostberegningene og unnlater å bruke
minimumskost-beregningene til å löse de
problemer som selvkostberegningene ikke kan löse
tilfredsstillende. Skal man komme videre må man
erkjenne de forskjellige problemers sanne natur
og söke å finne frem til de riktige
beregningsmetoder for lösning av hvert enkelt av dem.
Diskussion
Direktörsassistent T Christiansen, Sverige: Föredraget
bekräftade de tankegångar vi varit inne på i Sandviken.
Benämningen avans var en nyhet. Avansberäkningar är
emellertid besvärliga att göra. Man har den vanliga
kalkylmetoden fastlagd. Med hänsyn till Priskontrollnämnden och
skattemyndigheterna vågar man inte släppa den linje man
har. i ett enskilt fall är det besvärligt att i en stor
bokföring plocka ut de kostnader, som är fasta och rörliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
