Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Raketbränslen, av Per A Kylberg och L G Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
vid mätningar i en raketmotor. I bomben var
"blandningshastigheten" så mycket lägre än
reaktionshastigheten, att den förra helt bestämde
tryckstegringens hastighet. Därför äro resultaten
icke fullt jämförbara och sålunda av mindre
betydelse.
Försöken i förbränningskammare utfördes i en
anordning enligt fig. 1. Förbränningskammaren
var tillverkad av 18/8 rostfritt stål försedd med
utbytbart munstycke och hade en längd av 15 cm
och inre diametern 7 cm. Den var konstruerad
för att motstå ett tryck av 700 kp/cnr. Tre
in-sprutningsventiler voro inmonterade på
kammarens väggar, av vilka två sutto mitt emot varandra
och den tredje i 45° vinkel till en av dessa, vilket
gav större variationsmöjligheter vid försöken.
Ut-blåsningsmunstycket var fastsatt vid
förbränningskammaren med bultar, som voro beräknade
att brista då trycket översteg 140 kp/cnr. Denna
anordning skyddade mot söndersprängning av
förbränningskammaren. Apparaten var icke
försedd med några kylningsanordningar, då försöken
pågingo i mycket korta intervaller (max. 2 s).
Som exempel på erhållna försöksvärden kan
nämnas att med 800 ml 89,3-procentig H2Oj> och
25 ml Ga(Mn04);2 (42-procentig med avseende på
MnO^) erhölls ett maximitryck av 65 kp/cm" i
förbränningskammareii med en diameter på
ut-blåsningsmunstycket av 14 mm. För att mata in
bränslena i kammaren användes komprimerad
luft med ett tryck av 84 kp/cnr. De erhållna
tryckstegringarna registrerades medelst speciell
apparatur på filmremsor. För att åskådliggöra
nödvändigheten av att använda högkoncentrerad
H2Oo visas i fig. 2 tre upptagningar av försök
med varierande H202-koncentration. Några
värden ha icke utsatts i figuren, soin sålunda endast
visar den relativa skillnaden i de erhållna
trycken, som avläsas mellan den streckade linjen
(tidaxel) och tryckkurvan. Figuren visar den
normala typen för dessa kurvor — till att börja
med en oregelbunden mindre tryckökning följd
av en hastig stegring till max. trycket och därpå
en långsträckt horisontell kurvdel under
pågående insprutning och slutligen en gradvis avmatt-
Fig. 2. Tryckets variation med tiden för olika
koncentrationer på vätesuperoxid uppifrån och ned 90 %, 70 % resp.
50 %.
ning. Denna sista avmattningsperiod är i
allmänhet relativt skarpt markerad, ehuru aldrig lika
skarpt som den första tryckstegringen till max.
trycket. Detta har otvivelaktigt sin förklaring
i att vid den använda försökanordningen det
icke var möjligt att snabbt avbryta tillförseln av
vätesuperoxid utan små mängder härav
inkommo även efter den egentliga försöksperiodens slut.
Som ovan nämnts är det nödvändigt att med
komprimerad luft eller annan lämplig gas
åstadkomma tillräckligt insprutningstryck för
ifrågavarande bränslen. Att medföra tillräckliga
mängder av högkomprimerad gas i fält skulle erfordra
mycket tung utrustning i form av kompressorer
och förrådskärl, varför det syntes fördelaktigt att
söka någon annan lösning på problemet och det
låg då nära till hands att framställda det
erforderliga gastrycket medelst kontrollerad
sönderdelning av koncentrerad Hl202. Detta förslag
anvisade långsam sönderdelning av H202 i en
tryckbehållare, varvid man erhöll syrgas under tryck
och temperaturförhållanden vid vilka vattnet är
flytande. Syrgastrycket i behållaren kunde sedan
användas för insprutningen av H202 och
per-manganat.
Kombinationen H202 + Ga(Mn04)2 användes
under kriget av tyskarna för drift av
raketprojektilen HS 293, vilken konstruerats för anfall
från flygplan mot fartygsmål. Denna bomb kom
dock icke till större användning under kriget och
sin största betydelse fick systemet för drift av
katapulten till V 1-bomben liksom även för drift
av bränslematarpumparna i V 2-bomberna.
Ovannämnda amerikanska undersökningar av denna
reaktion syftade speciellt till att kunna uppnå
bästa resultat vid dess utnyttjande för
katapult-start av den amerikanska motsvarigheten till
V 1, den flygande bomben JB-2. Det kan vara
av intresse att nämna några siffror för denna
bomb för att åskådliggöra storleksordningen av de
erforderliga energimängderna. Bomben slungas
i väg från startbanan, fig. 3, med en hastighet
av 400 km/h och utsättes för en acceleration av
ca 18 g vid passerandet av den endast 47 m långa
startbanan, som tillryggalägges på ca 0,75 s.
Amerikanska beräkningar ånge den utvecklade
effekten vid startperiodens slut till 55 000 hk och
Fig. 1. Förbränningskammare för laboratorieförsök med
vätesuperoxid ocli kalciumpermanganat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
