Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Felföreteelser vid icke-järnmetaller, av Herman Unckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1946
1125
Felföreteelser vid icke-järnmetaller
Dr-ingenjör Herman Unckel, Finspong
Materialfel och bristfälligheter, vilka uppkomma
vid framställning och vidare bearbetning av
metall-halvfabrikat vålla ofta stora bekymmer både
för framställaren och förbrukaren. Den senare
är ibland benägen att tro att han erhållit
felaktigt gods under det att halvfabrikatets
framställare inte alltid är övertygad om att godset
vidare behandlats på rätt sätt. De med materialfelen
sammanhängande problemen bilda en aldrig
sinande, intressant forskningskälla för
materialfackmannen, som försöker klarlägga och
avhjälpa dem. Litteraturen över felföreteelser är
stor, vi skola därför här inte försöka någon
uttömmande behandling utan endast ingå på ett
litet urval av mera allmänt intresse. Det bör
framhållas att felföreteelser på järn- och stålområdet
äro minst lika talrika; läsaren bör därför inte
skrämmas för alla sjukdomarna, en metall kan
vara behäftad med. Ju bättre man har lärt känna
dem desto lättare går det också att förhindra eller
avhjälpa dem.
Föroreningar
Små halter av föroreningar kunna ha en
förödande inverkan. Ett klassiskt exempel härpå
är koppar med en liten halt av vismut; redan
0,01 % av detta ämne gör kopparn varmskör ocn
halter av 0,05 % förstöra deformerbarheten vid
rumstemperatur. Vismut är nämligen så gott som
olöslig i fast koppar; den lägger sig i tunna hinnor
kring kopparkristallerna och då vismut vid
kopparns varmarbetningstemperatur är smält, samt
vid rumstemperatur spröd, så är dennas
inverkan på varm- och kallplasticiteten lätt att förstå.
Även andra metaller, vilka inte ingå fast lösning,
kunna verka försprödande. Bly t.ex. är olösligt
i fast koppar, men det bildar vid 950° ett
eutek-tikum. Vid förhöjd temperatur koagulera
bly-dropparna gärna till större samlingar och
strukturen består då av ett sammanhängande
kopparskelett med blyöar. Sammanhängande blyhinnor
bildas dock inte, varför den försprödande verkan
är mindre.
Handelskoppar innehåller något syre i form av
Cu:20, kopparoxidul, vilken är olöslig och
uppträder som eutektikum Cu-Cu20 i strukturen.
Inverkan på de mekaniska egenskaperna är upp
till 0,1 %, motsvarande ca 0,9 % Cu20, dock
obetydlig. Plasticiteten i kallt tillstånd blir emel-
DK 620.19 : 669.2/.8
lertid nedsatt, vilket man motarbetar genom
arseniktillsats. Syrehalten kan dock i samband med
vissa gaser leda till en total försprödning, varom
mera nedan.
Vid de nämnda exemplen nedsättas godsets
mekaniska egenskaper, speciellt formbarheten, då
tillsatsen, resp. dennas förening med
grundmetallen, föreligger som en särskild
strukturbeståndsdel. Om tillsatsen däremot bildar blandkristall
med grundmetallen, så påverkas de mekaniska
egenskaperna vid små halter i allmänhet endast
litet, men i stället minskas den elektriska
ledningsförmågan ofta avsevärt. Denna sistnämnda
egenskap kan på grund härav direkt utnyttjas för
att bedöma kopparns renhetsgrad. Orsaken till
denna kraftiga inverkan är att den lösta metallen
ändrar elektronfigurationen och elektricitets-, dvs.
elektrontransporten försvåras. Förekommer
tillsatsen däremot som en fas för sig så beräknar
sig ledningsförmågan av legeringen additivt ur
strukturbeståndsdelarnas. Små främmande halter
inverka då endast obetydligt.
Segringar och ojämn sammansättning
Sammansättningen hos en legering kan variera
inom ett och samma metallstycke trots att
smältan varit homogen. Som bekant stelna legeringar
i motsats till rena metaller inte vid en viss
bestämd temperatur utom inom en
temperaturintervall. Vid bronserna äro t.ex. de först bildade
kristallerna rikare på koppar och fattigare på
tenn än de sist stelnade. Denna kornsegring
utjämnas vid mellanglödgningarna under godsets
vidare bearbetning genom diffusion
(atomvandring). Då nu de yttre partierna, vilka stå i
direkt beröring med kokill- eller formväggen
stelna först, så skulle man vänta sig, att dessa
vore kopparrikare än de sist stelnade
kärnpar-tierna. Det vanliga är emellertid att
förhålllan-dena äro precis omkastade, så att vi finna just de
yttre partierna i ett göt anrikade på den sist
stelnande smältsammansättningen. Av de
framkomna förklaringarna synes den teorin ha mest
för sig, enligt vilken restsmältan dels genom
krymptrycket av det först stelnade skalet och dels
genom kapillärkrafterna pressas resp. suges in
i mellanrummen mellan de vinkelrätt mot den
kylande ytan anordnade stängelformiga kristallerna.
Vid vissa legeringar med ett lågsmält eutetikum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
