Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Erfarenheter från jorddammsbyggnader, av G Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 november 1946
1193
Gustafsson. Dessutom har civilingenjör K G
Magnusson åskådliggjort strömningsförloppet genom
försök med en modell av plåt med elmotstånd
omvänt proportionellt mot genomgångstalet.
Denna plåtmodell, fig. 15, inkopplas i en
strömkrets, varvid ena polen förlägges i dammens övre
gränsvattenyta och den andra i ett
genomsläppligt skikt i nivå med nedströmsvattenytan. Genom
att mäta potentialen i olika punkter och
sammanbinda punkter med samma potential erhållas
nivålinjer enligt fig. 16. Avståndet mellan
nivålinjerna åskådliggör grundvattenytans lutning,
nivålinjernas längd åskådliggör arean av
grundvattenströmmen, och då dessa båda faktorer äro
kända, kan framrinnande grundvattenmängden
för en viss bredd beräknas för ett visst
genomgångstal (k-värde).
Fig. 17 visar, huru den framrinnande
grundvattenmängden påverkas av en till olika djup
nedslagen spånt. Beträffande detta förhållande
och under förutsättning av fri vattensida på
ömse sidor spånten ha beräkningar utförts av
forskarna Dachler och Muskat. De av Magnusson
i modell uppmätta punkterna äro markerade på
bilden och visa god överensstämmelse med de
härledda kurvorna. Man ser av kurvformen, att
spånten, om den nedslås till ca 1/3 av avståndet
till tät botten, har god avstängande effekt.
Ytterligare nedslagning åstadkommer i betydligt
mindre grad ytterligare avstängning.
Dammbyggnadsplatsen vid Hölleforsen har
helt nyligen omslutits av en jordfångdamm med
spånt, och inom det indämda området utföres nu
schaktning till bottennivån för det tätande
partiet. Genom pumpning hålles schaktet läns till
12 m under övre vattenytan, dvs. till den nivå,
som erfordras för nuvarande byggnadsskede.
Den pumpade vattenmängden mätes, och man
får därigenom stoff för kontrollberäkning av
jordmaterialets vattengenomgångstal, vilket
tidigare endast kunnat beräknas med utgång från
det jordmaterial, som upptagits ur provborrhål.
Härigenom kan läckvattenmängden för dammen,
i händelse man väljer ett byggnadssätt, där
tät-ningsskiktet ej dras ned till berggrunden,
tämligen exakt bestämmas.
Emellertid har avsänkningen av vattnet inom
schaktet hitintills förlöpt gynnsammare än vad
man antagit, och följden härav har blivit, att man
nu gör försök att öka avsänkningen eventuellt så
djupt, att tätkärnan nedföres till berget, även där
bergnivån ligger lägst. Detta skulle innebära en
avsänkning av 24 m under övre vattenytan.
Det tillströmmande vattnet går fram genom de
schaktet omgivande jordmassorna och kommer
till synes i schaktets slänter såväl i form av
källsprång som i mera jämnt fördelad tillströmning.
Jordarten ställer därvid in sig i en
doseringsvinkel av 1 : 2,5 à 1 : 3. Jordmaterialet förhåller
sig trots genomströmningen stabilt, sedan jord-
Fig. Ii. Modell för undersökning av grundvattenströmmar.
slänten en gång intagit sitt läge. Läckvattnet är
tämligen klart.
Det upptagna schaktet kan sägas fungera som
en försöksmodell i full skala, medelst vilken man
kan studera såväl genomströmningstal som
släntlutningar för det beträffande jordmaterialet.
Slutord
De jorddammar, som Vattenfallsstyrelsen hittills
utfört, äro — som av det anförda framgått —
försedda med en tätkärna av fast material.
Denna konstruktion har valts för att hålla ned
dammkroppens dimensioner och på grund av att an-
Fig. 15. Modell av plåt för bestämning av
grundvattenströmmens kapacitet genom bestämning av potentialen i
en elströmkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
