Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Erfarenheter från jorddammsbyggnader, av Gösta Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 november 1946
1195
synta, ehuru man någon gång finner uppgifter
om sådana i pressen.
Rena friktions jordarter, såsom grus, sand och
mo, äro lätta att packa till hög packningsgrad, om
man bevattnar dem rikligt. De lämpligaste
packningsmaskinerna äro fårfotsvältar, som numera
finnas i många olika storlekar, hoppande
packningsmaskiner och stora vibratorer.
Jordarter med lerkaraktår, kohesionsjordar, äro
däremot svåra att packa. De konsolideras bäst
under påverkan av stora tryck, och lämpligaste
maskiner äro förutnämnda hoppande
packningsmaskiner, släta vältar och s.k. gummihjulsvältar,
som nu börja marknadsföras i Amerika. De
sistnämnda vinna allt större popularitet genom den
goda packningseffekten på leriga fyllningar.
Erfarenheten har visat, att man kan packa
dammar så, att sättningarna bli mycket obetydliga.
Ett bland de mest påtagliga exemplen härpå är
den ca 65 m höga Bouque Canyon Dam i
Amerika, som till stor del är utförd av relativt
svår-packad jord med liten vattengenomsläpplighet
(k = 10 ’9 m/s). Den packades i 15 cm skikt med
fårfotsvältar, som passerade 16—20 ggr över
samma stråk av fyllningen. Dammen var färdig
i februari 1934 och i juni 1938 hade
vertikalsättningen hos krönet inte blivit mer än 11 cm och
sidoförskjutningen inte mer än 7 cm.
Diagrammet, fig. 1, visar sättningsförloppet.
Om man vill göra en jorddamm säker med
hänsyn till rasrisken skall den enligt Casagrande
packas till minst kritisk packningsgrad.
Med kritisk packningsgrad avses den
packningsgrad i en jordfyllning av friktionsjord, som ger en
volymökning i brottzonen, just då ett skärbrott
inträffar. En lägre packningsgrad än den kritiska
medför en volymminskning i brottzonen.
Skärhållfastheten är i förra fallet avsevärt större än
i det senare. Många anse, att ett flertal av
inträffade dammras förorsakats just av den
anledningen, att packningsgraden varit lägre än den
kritiska, och motiveringen härför är i princip
följande.
Om vattenmättad jord i en damm utsättes för
brottpåkänningar, uppstår vid dålig packning en
hastig kornomlagring i brottytan, varigenom man
där erhåller ett överskott på porvatten.
Spänningarna i jorden komma då i högre eller lägre
grad att överföras genom detta vattenskikt,
varigenom skärhållfastheten och
glidningsmotståndet i brottytan minskas och brottet utbildas
mycket snabbt. Om packningsgraden däremot är
högre än den kritiska, kan någon kornomlagring
icke äga rum. Materialet i brottytan måste därför
expandera för att kunna glida men detta
förhindras genom att porvatten ej finns tillgängligt för
att fylla den ökade porvolymen i glidzonen.
Porvattnet i brottzonen erhåller ett undertryck,
varvid tryckkrafterna mellan kornen öka i
motsvarande grad och höja skärhållfastheten och glid-
Fig. 1. Sättningar vid Bouquet Canyon Dam.
ningsmotståndet. På grund av undertrycket i
brottytan strömmar vatten till från sidorna, men
denna strömning går långsamt på grund av
jordens vanligen obetydliga vattengenomsläpplighet,
varigenom den medger en endast långsam
volymökning. Brottet kan därför icke utbildas, förrän
tillräckligt med vatten strömmat till, och då är
vanligen brottorsaken — exempelvis en vibration
av något slag — redan överstånden.
Det är således önskvärt, att man på förhand
söker fastställa kritiska packningsgraden för
jordarterna till en dammbyggnad genom provning
och sedan kontrollerar, att man uppnått
tillfredsställande packningsgrad vid utförandet, framför
allt om dammen är av större mått.
På Vattenbyggnadsbyrån ha vi eftersträvat att
få dammarna så bra packade som möjligt. Vi ha
därför utarbetat jordprovningsbestämmelser i stil
med betongbestämmelserna och söka alltjämt
följa utförandet, så att vi under hand få ökade
erfarenheter beträffande packningsmetoder,
sättningar och genomsippring. Det skulle givetvis
även vara av stort värde att i större utsträckning
än hittills få tillfälle att utforska
spänningsfördelningar och liknande problem, men tills vidare får
man nog anse gängse mätningsmetoder och
mätinstrument otillräckligt utexperimenterade för att
användbara resultat skola kunna ernås. Det är
dock uppenbart, att man borde göra mera på
detta ännu tämligen outforskade men mycket
intressanta område, så att bättre klarhet vinnes.
En hög packningsgrad synes mig mycket
eftersträvansvärd även ur försvarssynpunkt. Det har
under kriget varit praxis att förse jorddammar
med sprängmantlar av sten över krönet för att
skydda dem mot bomber, men ett sådant skydd
torde vara ganska ändamålslöst i de fall, då
dammen i sig själv icke är tillräckligt packad för att
kunna motstå vibrationspåkänningar vid
krevader.
Vid Kegums kraftverk i Lettland utförde
Svenska Entreprenad AB år 1938—1939 en jorddamm
enligt förslag av Vattenbyggnadsbyrån, fig. 2.
Denna damm utfördes med central tätkärna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
