Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Erfarenheter från jorddammsbyggnader. Diskussion, av Gösta Alm, G Westerberg, Ström, P Wittrock, P Alenius - En internationell ingenjörskongress, av P Salmon - Apparater för hophäftning av papper, av L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1200
TEKNISK TIDSKRIFT
större kostnader att packa jorden väl. Min uppfattning är.
att jorden och dess bearbetning bör ägnas samma
uppmärksamhet ocli kontroll som betongen.
Överingenjör Westerberg: Min erfarenhet är, att det ofta
är mycket dvrt med packning, t.ex. i Norrland, där vi
ofta arbetar med sprängsten och pinnmo med stora stenar.
Vid sådana "jordarter" blir givetvis tätspånten nödvändig.
Vi kommer på Vattenfallsstyrelsen i fortsättningen att
liksom vid järnvägar o.d. att söka "balansera"
massorna mellan damm och kraftstation: dammen blir
kraftstationens "tipp". Packning av dylika sprängningsmassor kan
ju knappast tänkas och man får inrätta sig efter att ta
de sättningar som uppstår.
Civilingenjör Ström, Sverige: Vid Ljusnan är
förhållandena annorlunda än dem överingenjör Westerberg nämnde.
Berg finns ej på uppnåeligt djup, däremot täta jordarter.
Man tänker här begagna torv som tätande material. Vid
kompression blir torven tillräckligt tät för ändamålet.
Torven skall placeras i ett skikt parallellt med dammens
uppströmssida. Torven uttorkas, lägges ut, belastas med
jord, dvs. komprimeras, och det bela täckes med ett
erosionsskydd av något slag. Denna konstruktion är
visserligen ej lämplig mot bomber men blir mycket billig.
Torv är mycket lättare att handskas med än lera. Kanske
är detta någonting för Norrland, där det finns gott om
torv!
Byrådirektör P Wittrock, Sverige: Torv är använd i
Norge på stenfyllningsdammar med gott resultat!
överingenjör Westerberg: En erfarenhet som vi gjort
är, att man genom att tippa stenmassor kan få en god
fångdamm med måttlig läckvattenmängd. Man skulle
kanske kunna göra permanenta dammar som vanliga
sten-tippar och tolerera vissa läckvattenmängder, särskilt när
det gäller enklare dammar vid smärre regleringssjöar?
Civilingenjör Alm: Stenmassor är givetvis förhållandevis
dyra att packa. Ur stenig pinnmo och morän kan man dock
bortförskaffa de stora stenarna med traktorplogar med
tandade blad ganska billigt. Lera som jorddammsmaterial
är ej bra. Den är svår att packa, sätter sig relativt mycket
och kan vålla farliga glidytor. Som tätkärna är det därför
bättre att ha pinnmo med så liten Ierhalt som möjligt.
Även jag har gjort försök med torv och funnit att den
vid komprimering blir ganska tät.
Diplomingenjör P Alexius, Finland: I Finland har vi
med framgång prövat komprimering av jord för ökande
av dennas stabilitet. Komprimeringen har skett genom
neddrivning med hastiga slag av pålar eller koniska
kroppar. Efter uppdragning av de senare har tomrummen fyllts
med mager betong eller grus.
En internationell ingenjörskongress har ägt rum i
Paris den 16—21 september 1946 med omkring 1 200
deltagare, varav 600 utlänningar från 21 länder i alla delar
av världen.
Kongressens främsta uppgift var att återknyta de
tekniska förbindelserna mellan ingenjörer från alla de
länder, som sedan 1939 har varit utan kontakt med varandra
och som alltså har saknat möjligheter att utbyta
uppslag och erfarenheter.
Organisationen var uppdelad på fvra sektioner.
Sektion A behandlade problem rörande återuppbyggandet
och väg- och vattenbyggnadskonsten.
Återuppbyggnadsarbetet är i själva verket ett av de viktigaste intressena i
alla de länder, som har lidit av kriget och som har blivit
utsatta för omfattande förstörelse. Den mångfald problem,
som ett snabbt och ekonomiskt rekonstruktionsarbete för
med sig och som erbjuder allmänheten en bostadsstandard
som motsvarar teknikens nuvarande ståndpunkt,
förutsätter ett omfattande forskningsarbete och studium av
råmaterialen, av byggnadsmetoderna och av arbetets
organisation — studier av oerhörd omfattning med tanke på
de väldiga mängder av folk som väntar på bostäder.
A andra sidan har denna sektion mottagit ytterst
intressanta rapporter om vissa i gång varande arbeten, såsom
t.ex. de stora dammbyggnaderna, ett spörsmål som är av
alldeles särskild betydelse i nuvarande tider.
Sektion Ii hade som arbetsuppgift de tekniska
vetenskaperna och i all synnerhet studiet av atomkraften. Man
behöver ju knappast understryka betydelsen av denna
fråga, om vars aktualitet man ständigt erinras på det
politiska och diplomatiska lika väl som på det rent
vetenskapliga planet.
Sektion C behandlade tekniska arbeten, som berörde
ingenjörernas olika uppgifter. Särskilt kan framhållas
standardiseringens problem, som är av så mycket större
betydelse som man för närvarande arbetar på att skapa
en internationell organisation för standardiseringsarbetet
i hela världen.
Likaså intar för närvarande den vetenskapliga organisa
tionen av arbetet en mycket framträdande plats i
industriföretagens planer.
En annan kongress, som behandlade organisationsfrågor
i allmänhet, ägde för övrigt samtidigt rum i Paris och det
saknar inte sitt intresse att påpeka att de båda
kongressernas slutsatser var fullt överensstämmande.
Sektion I) slutligen hade på sin lott de arbetsupppgifter
som hänför sig till ingenjörens yrke och till den sociala
och etiska roll som denna yrkeskår spelar i hela världen
samt de framtidsmål som speciellt ingenjörerna arbetar för.
Det svårlösta problemet om rekryteringen på
ingenjörsbanan har också behandlats, och mycket intressanta
förslag har framlagts i detta avseende.
Stämningen på kongressen har varit utmärkt. I fråga om
kongressens arbete förefaller det som om deltagarna skulle
ha varit lyckliga över att ha fått tillfälle att utbyta
synpunkter och att ha lyckats uppnå en gemensam
ståndpunkt i form av resolutioner, som fastslog de uppnådda
resultaten.
Under sina besök vid olika industriföretag och
laboratorier har kongressdeltagarna kunnat övertyga sig om, hur
näringslivet åter har kommit i gång i Frankrike sedan
befrielsen, trots den väldiga förödelse, som kriget och den
tyska ockupationen har åstadkommit.
Vi anser följaktligen att den internationella
ingenjörskongressen i Paris har varit en mycket värdefull och
mycket lyckad manifestation, som det finns all anledning att
upprepa. P Salmon
Apparater för hophäftning av papper. Det finns många
sätt att för kontorsbruk mer eller mindre varaktigt fästa
samman papper. I de flesta fall ingår därvid främmande
material i form av stift, klämmer eller något
klister-ämne. Det finns dock ett par hophäftningsapparater, som
arbetar helt utan sådana hjälpmedel.
Den första apparaten åstadkommer räfflor eller annat
mönster som pressas in i papperen med tandhjul,
varigenom ända upp till 12 papper kunna häftas samman.
Tandhäftaren kan användas icke endast för häftning av
papper utefter en kant utan även för tillslutning av
exempelvis lönekuvert och påsar. Tandningen kan anordnas så
att den samtidigt framträder som ett firmanamn eller en
reklamtext. Om så önskas kan ett veck göras utefter
kanten, som underlättar bläddrande i det häftade materialet.
Den andra häftningsapparaten stansar ut en tunga, som
vikes in i en samtidigt gjord skåra, så att materialet häftas.
Stanshäftaren är en liten billig apparat. Den är
konstruerad så, att det skärande verktyget kan bytas ut. Särskilt
då man använder frankeringsmaskin, vilken kan skadas
av metallklammer, är denna lilla apparat fördelaktig. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
