Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 november 1946 - Blankettrationalisering, av Håkan Tångeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 november 1946
1227
och negativ konservatism bland sina egna
kolleger i företaget. Med travestering av ett modernt
slagord kunde man kanske säga, att det först och
främst gäller att göra vårt industrifolk "blankett
-sinnat", och jag vill till dem som inte redan har
eller räknar med att få ett arbete, där de direkt
kommer att handlägga centrala blankett- och
kontorsrationaliseringsfrågor, rikta uppmaningen
att i alla fall indirekt verka för underlättande av
blankettdetaljens arbete inom företaget genom att
bekämpa den nämnda negativismen.
Möjligheterna för ett företag att skaffa sig en
egen blankettavdelning är givetvis beroende av
företagets storlek, men jag tror att man
allmängiltigt kan säga att blankettarbetet inom ett
företag — antingen det är stort eller litet — bör
centraliseras och koncentreras till en person eller en
avdelning. Det är alltså inte meningen att varje
tjänsteman eller varje ingenjör skall bli sin egen
blankettspecialist.
När jag nyss talade om bristande blankettsinne
tänkte jag inte så mycket på den mera sällsynta
typ av ingenjörer som anser allt vad till
organisation hör som ett störande moment i arbetet. Det
berättas om en forskningsingenjör i ett av våra
storföretag, som behövde material för ett
experiment, att han skrev en beställning på materialet
på en eller annan blankett som han hade till hands
med den påföljd att den kom tillbaka med påskrift
att "det måste vara en gul order" (den riktiga
blanketten kallades så i dagligt tal). Han skrev då
rakt över den ursprungliga beställningen med stora
bokstäver: "Obs! denna order är gul!" och tyckte
att därmed allan rättfärdighet var uppfylld.
Men det hände nyligen i ett företag, där
blankettrevision pågår, att en blankett skulle
nytryckas som användes för att förteckna
måttskis-ser vilka skickades från en avdelning till en
annan. Blanketten hade texten "Härmed
översändes nedanstående bindande måttskisser" och
därunder en tabell. Däremot saknades adress,
uppgift om avsändare och datum. Detta föreföll
underligt, varför vederbörande blankettman
gjorde en förfrågan på det ritkontor som använde
blanketten, om man verkligen kunde avvara
ifrågavarande uppgifter på denna. Han fick
då svaret: "Det behövs inte. Vi skriver alltid ett
brev med." Det visade sig att man i åratal använt
metoden att låta förteckningen åtföljas av ett
brev med det lakoniska innehållet: "Härmed
översändes måttskisser enligt bifogade
förteckning", jämte datum och underskrift. Det tog en
god stund att övertyga vederbörande om att
nämnda brev kunde avvaras.
En annan gång hände det att blankettbyrån vid
undersökning på ort och ställe kunde konstatera
att baksidorna på en dubbelsidigt tryckt blankett
aldrig användes. Då förhållandet påpekades,
svarades att "vi använder aldrig baksidorna, men det
gör inget att det är tryck på dem också".
Ofta nog finner man exempel på att blanketter
på det sättet betraktas som något absolut och
oföränderligt, till vilket det blott gäller att på
bästa sätt anpassa sig. Att blanketterna i stället
bör anpassas efter behoven faller inte alla in. Det
kan t.ex. vara en kolumn som numera användes
för en annan än den från början avsedda
noteringen, men som lika fullt bibehålles med den
ursprungliga rubriken från upplaga till upplaga.
Jag har till och med helt nyligen varit med om
att revidera en blankett, vars användning under
årens lopp genom upprepade organisationsänd
ringar förbytts, så att praktiskt taget ingenting
på blanketten — inte ens rubriken — längre
svarade till det faktiska innehållet. Sådana
förhållanden gör det nödvändigt för
blankettmannen att studera ett på autentiskt sätt ifyllt
exemplar av blanketten, innan han tar ställning till om
några ändringar skall göras när blanketten
skickas till tryckeriet för omtryckning.
Den gamla goda metoden att åstadkomma en
blankett var ju att på ett papper slänga ner några
tämligen godtyckligt utplacerade textrader och
sedan hoppas på att tryckeriet skulle göra något
prydligt och bra av det hela. När sedan
korrekturet kom, såg man väl att resultatet inte blivit
det allra bästa. Man rättade till det nödvändigaste,
men hade bråttom och tröstade sig för övrigt med
att man ju kunde göra om blanketten i nästa
upplaga, när man även samlat erfarenheter. Men när
nästa upplaga blev aktuell hade man hunnit
vänja sig vid den nya blanketten och tyckte att
den inte kunde se ut på annat sätt än den gjorde,
varför ingen ändring då företogs och inte i senare
upplagor heller. Möjligen lade man till något som
man hade upptäckt fattades, men för att inte få
alltför mycket besvär med att konstruera om hela
blanketten plockade man in det saknade
någonstans där det kunde pressas in men där det
kanske inte alls hörde hemma. När sedan en
allmän blankettrevision startas och blankettmannen
yppar önskemål om att röra vid en sådan
gammal ärevördig blankett, som kanske tryckts om
oförändrad i 20 år eller mer, finns det ändå
nästan alltid någon som betraktar varje
reformförslag som intet mindre än ett helgerån.
Det är också mycket vanligt att det läggs snäva
ekonomiska synpunkter på blankettanskaffning.
Den utan konkurrens vanligaste replik som möter
blankettmannen, när en blankettrevision
påbörjas, är att "nu ska det väl sparas och nu ska väl
blanketterna bli billigare".
Naturligtvis kan man med lämpliga åtgärder i
vissa fall göra direkta anskaffningsbesparingar
genom blankettrationalisering. Särskilt kan man
genom val av lämpligare framställningsmetoder
och genom bättre upplageplanering nå en del
resultat. Det är också klart att den standardisering
som blir en följd av revisionen och som eliminerar
diskussion vid varje enskild beställning om pap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
