Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 november 1946 - Klassificering och registrering av handlingar, av Bo Nettelbladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 november 1946
1249
I regel äro de system, som använda sig av
siffror, indelade efter decimalmetoden (10
huvudgrupper underindelas var och en i 10
undergrupper, dessa i sin tur i 10 delundergrupper osv.).
Ibland måste, som tidigare nämnts, en grupp
indelas i mer än 10 undergrupper. Man tillgriper
då centalmetoden, dvs. man indelar i 100
undergrupper.
Ibland utvecklar man decinialmetoden
ytterligare och får då den s.k. koordinatmetoden, dvs.
en uppställning, där siffrornas position i numret
bestämmer deras betydelse. Nordiska
Armatur-fabrikerna ha sålunda en försäljningskatalog, där
produkterna indelas i ett 70-tal tvåsiffriga
klasser. Varje klass underindelas sedan med tillhjälp
av koordinatprincipen i tresiffriga beteckningar,
där varje siffra eller ställe betyder en viss
egenskap (exempelvis om 55 betyder säkerhetsventiler,
tillägges för en viss typ av säkerhetsventiler tre
siffror: man får för en viss typ nr 55210, där 3:e
siffran betyder material, i detta fall en tvåa, alltså
rödgods, 4:e siffran betyder tryckklass, i detta
fall en etta, alltså 5 atö, 5:e siffran betyder typ).
För en annan produktklass, t.ex. gruppen 24,
betyder en tvåa på tredje stället även materialet
rödgods. En överskådlighet erhålles härigenom,
som för kunden underlättar val av produkt och
för företaget medför den fördelen att systemet
håller många år framåt. Numren bli lätta att
komma ihåg och användas t.o.m. som symboler
på kundernas ritningar. Företaget får genom
denna systematik i uppläggningen en extra
goodwill, som övriga företag i branschen icke erhålla.
För att i en beteckning av t.ex. en vara skilja
en viss egenskap från andra användas — och
tvingas man ofta att använda — skiljetecken.
Bl. a. vinnes den fördelen att numren bli mer
lättlästa. De vanligaste skiljetecknen, såsom streck,
punkt lii.iii., komma här till användning.
I huvudsak ha industrisystem uppgjorts med
tanke på vikten av att erhålla allt för företaget
viktigt underlag entydigt registrerat. Man kan
förstå vilken ovärderlig hjälp t.ex. Asea har av
sitt system, då icke mindre än ett hundratusental
tidskriftsartiklar och uppsatser äro registrerade
efter Aseas system och därigenom bli
lättillgängliga för all personal inom koncernen.
Det är få företag, som genom sitt system erhålla
så många fördelar som L M. Ericssons. Detta be
ror nog på att detta system uppbyggts på ett
annat sätt än övriga system och att det användes
både för ritningar jämte annat tekniskt
underlag och dessutom för försäljningskatalogen. L M
Ericssons system har nämligen konstruerats så
att hela produktionen bildligt talat placerats på
ett bord och uppdelats i högar, där varje hög
representerar ett visst varuslag. De
sammanbyggda enheterna delades upp i detaljer och
likartade detaljer lades ihop i småhögar. Sedan
betecknades varje hög med en viss bokstavskom-
bination och de enskilda enheterna med siffror.
Varje detalj och varje sammansatt produkt har
därigenom erhållit en beteckning, som är
genomgående för hela företaget. Det finns för
närvarande mig veterligt intet annat system, som är
så lämpligt för analytisk standardisering, som
detta ABC-system. Företaget kan nämligen
genom systemet snabbt få reda på alla varianter av
produkter och därigenom skära ned antalet
ut-föringsformer till ett minimum. På samma gång
denna vinst inhöstats, har systemet på ett smidigt
sätt löst registreringsproblemet för allt tekniskt
underlag som har med produkterna att göra. Då
åtskilliga andra företeelser än varor måste
registreras har LME ett annat system för bl.a.
verksamheter.
Det finns en stor skillnad mellan olika system
beträffande indelningsgrunder, som förtjänar att
påpekas. Så ha de flesta industrisystem i likhet
med UDK använt sig av akademiska discipliner
(exempelvis kemi, fysik) och läroämnen
(exempelvis verkstadsteknik), man skulle kunna säga
kunskapsområden som indelningsgrund i
motsats till andra system, som använt sig av mer
distinkta, renodlade begrepp. Den första
system-typens gruppering kan först förefalla vara en
praktisk åtgärd, men redan vid underindelningen
finner man snart att många klasser komma att
omfatta samma objekt. Gränserna flyta och
utsuddas mer och mer. Om i stället klasser bildas,
som omfatta analoga objekt, blir
identifieringsbehovet bättre tillgodosett. Bildas en grupp, som
heter t.ex. växter, ger sig underindelningen av
sig själv. Varje undergrupp omfattar en viss
växtart och varje slutgiltigt
klassificeringsnum-mer bör betyda en växt. Begreppet botanik
däremot är svårare att underindela, och frågan är
vad detta begrepp egentligen innebär.
De system som äro indelade med tillhjälp av
renodlade begrepp omfatta för närvarande endast
varor. ABC-systemet är just ett sådant
varu-system. De mer eller mindre systematiserade
försäljningskatalogerna äro också varusystem.
Tulltaxan och Industrikalendern kunna även
betraktas som dylika. I utlandet finnas varusystem, som
sikta betydligt längre än t.ex. ABC-systemet. Det
tyska "Reichswarennummerung", som aldrig
hann slutföras, var avsett såsom ett
mellanindu-striellt registreringssystem med huvudaspekterna
inventering och identifiering. Under kriget ha
Förenta Staterna också på initiativ av bl.a. War
Production Board, den myndighet, som
organiserade atombombstillverkningen, utarbetat ett
"standardiserat" varusystem. Icke mindre än 36
kommittéer ha deltagit i arbetet, och systemet
omfattar mer än 30 000 varor. Man kan fråga
sig, varför ej det tyska eller det amerikanska
systemet skulle kunna användas för industriellt
bruk i Sverige. Det tyska systemet är i stort sett
okänt. Vissa avsnitt känner man och några äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
