Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Flygbildmätning för kartläggningsändamål i Finland, av Karl Löfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1290
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Den för horisontmätning byggda normalkameran
har ett bildformat av 18 X 24 cm, som utom terrängbilden
och normala data omfattar de båda horisontbilderna och
en avbildning av statoskoputslaget.
het av ca 0,5 m. Med tillhjälp av det i
instrument-brädet placerade förarstatoskopet bibehåller
flygaren flyghöjden så oförändrad som möjligt
under hela bildflygningen medan avläsningen av ett
annat statoskop registreras fotografiskt samtidigt
med exponeringen av varje terrängbild. Ur
stato-skopavbildningarna avläsas avvikelserna i
förhållande till den valda utgångshöjden och ifall
terrängen är vågrät är det blott nödvändigt att känna
den verkliga flyghöjden för en bild (bestämd t.ex.
genom en känd sträcka) för att bestämma
flyghöjden h för varje under samma flygning tagen bild.
Vid vågrät terräng ge alltså statoskop- och
horisontmetoderna direkt dessa tre mest betydande
element v, x och h för den yttre orienteringen. Av
varje bild kan alltså framställas en till skalan
riktigt kartdel utan några som helst
terrängmätningar och dessa kunna utan vidare hopfogas till
ett helt stort kartblad. Endast för koordinatnätets
inritande i fotokartan erfordras ett par
stödpunkter för varje bildmosaik.
Dessa metoder ha möjliggjort en mycket snabb
och billig framställning av fotokartor i olika
skalor från 1 : 40 000 till 1 : 4 000 för olika ändamål.
För lösandet av de vidlyftiga militära
kartläggningsproblemen under kriget erhöllo de en
avgörande betydelse och ha sedermera visat sig lika
användbara för de civila kartläggningsarbetena.
Genom förbättring av apparater och instrument
Fig. 3. Del av en fotokarta 1 :20 000, försedd med
stereoskopiskt uppmätta höjdkurvor.
har metodernas noggrannhet numera ytterligare
kunnat stegras. De senaste försöksarbetena ha
nämligen visat att den nyligen utvecklade
stereoskopiska horisontmätningen ger kamerans
lutningskomponenter med ett medelfel av ± 0,02g
och statoskopet anger flyghöjden med ett
medelfel av - 2,0 m. Denna noggrannhet gör det i de
flesta fallen möjligt att direkt inställa den
absoluta orienteringen i de stereoskopiska
instrumenten då t.ex. medelfelet för lutningsinställningen i
stereoplanografen är över - 0,03g. Vad detta
betyder för stereobearbetningens snabbhet och
precision torde varje fackman lätt inse.
Stereoinstrumenten utnyttjas delvis för tätning av det glesa
geodetiska stödpunktnätet (jämför tabell 1) och
delvis för konstruktion av höjdkurvor i skalorna
1 : 4 000 till 1 : 20 000 (fig. 3).
Flygbildmätningens praktiska användning
Flygbildmaterialet bibehålles i princip under
statlig kontroll och all flygfotografering för
kartläggningsändamål utföres av flygvapnet.
Bildmätning utföres tillsvidare blott av statliga organ,
som även ta emot enskilda beställningar.
Flygfotograferingen utföres huvudsakligen i
skalan 1 : 20 000 för fotokartorna 1 : 4 000—
1 : 20 000 samt i skalan 1 : 10 000 för fotokartorna
1 : 2 000—1 : 4 000. Fotokartorna 1 : 20 000 och
1 : 10 000 användas delvis som sådana, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
