Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Nya metoder för magnetometri, av Gustaf Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1299
Nya metoder för magnetometri
Professor Gustaf Isinc/, Djursholm
Av de geofysiska undersökningsmetoder, som
stå bergsmännen till buds, inta sedan gammalt
de magnetiska metoderna en framskjuten plats,
som är kanske mera markerad i vårt land än i
de flesta andra ända sedan uppfinnandet av den
svenska gruvkompassen mot slutet av 1700-talet.
Traditionen på området har i senare tid fullföljts
genom Thaléns klassiska undersökningar och
konstruktioner på 1870- och 1880-talet samt bl.a.
Tibergs och Dahlboms kompletteringar därtill.
Mätningarna avse, jämte kompassnålens
riktning (deklinationen) och det jordmagnetiska
fältets horisontalkomposant H, framför allt fältets
vertikalkomposant Z. Ännu i dag användes vid
gruvorna övervägande Tiberg—Thaléns våg, trots
de kända brister, som vidlåda detta instrument;
så är t.ex. nålens lagring mellan två axiala spetsar
en långt ifrån idealisk lösning redan av problemet
att erhålla en väl definierad vridningsaxel med
ringa friktion. Vidare kan en liten ovarsamhet
vid handhavandet lätt medföra, att spetsarna
krökas eller att smuts inkommer i lagren.
Känsligheten är också så pass låg (ett vanligt
medelfel i Z-bestämningen är några hundra gamma*),
att instrumentet endast är användbart över
ganska starka magnetiska drag. Inom parentes sagt
är det ganska förvånande, att Tibergs
konstruktion har kommit att i praktiken rätt mycket
undanskymma Thomson—Thaléns
vertikalkraft-våg, fastän denna har flerfaldigt högre
känslighet. Där är den magnetiska vågbalken lagrad på
två vertikalställda spetsar, vilket medför mindre
friktion och bättre möjlighet till riskfri
arrete-ring. Förmodligen beror tillbakasättandet av
Thomson—Thaléns våg dels på att graderingen är
något svårare att kontrollera, dels därpå att
Tiberg—Thaléns instrument kan användas både för
Z- och /^-bestämningar.
För noggrannare Z-bestänmingar har man
utmärkta, konstruktivt väl genomarbetade
instrument i Schmidt-vågen och dess nyaste förbättring,
La Cours vertikalinstrument; båda medge
bestämningar med ett medelfel av endast ett par
gamma. De kräva dock rätt stor aktsamhet vid
handhavandet för att icke eggarna, som bära
vågbalken, skola skadas. Men deras viktigaste
begränsning ligger däri, att de fordra en stabil upp-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 28 maj 1940.
622.1 : 526.966.8
621.317.44
ställning på ett nivellerat stativ och icke kunna
användas på ett rörligt, sviktande underlag,
såsom ombord på ett fartyg eller i en flygmaskin.
1 fråga om horisontalintensiteten ligger det
gynnsammare till, i det att den av Bidlingmaier under
tyska sydpolsexpeditionen 1901—1903 utarbetade
dubbelkompassen medger någorlunda goda
//-bestämningar även under sådana förhållanden.
Det stora behovet av instrument, som möjliggöra
även Z-bestämningar ombord på fartyg eller i en
flygmaskin, framhölls tör ungefär nio år sedan
för mig av två nu avlidna personer, som voro
särskilt intresserade av jordmagnetiska
mätningar: den ene var fil. dr Gustaf Ljungdahl,
föreståndare för Sjökarteverkets jordmagnetiska
avdelning, den andre direktör Karl Sundberg i
Dia-mantbergborrnings AB. Med anledning därav
gjorde jag upp principförslag till två olika
elektromagnetiska instrument för detta ändamål: det
ena, en magnetometer med upphängd rörlig spole,
skulle arbeta efter samma princip som en
spol-galvanometer, i vilken magneten ersättes av det
jordmagnetiska fältets Z-komposant, och vara
försett med direkt (mikroskopisk) avläsning; det
andra skulle utgöras av en dubbelverkande
jord-induktor med horisontella vridningsaxlar, till
vilken såsom tillsatsapparat kopplas en
galvanometer av fluxmetertyp. Då dessa förslag visades för
Ljungdahl var ban mest intresserad av det
förstnämnda, som han ansåg vara lättast att realisera
och därför i första hand böra prövas, och efter
någon tvekan gav jag honom rätt, mest därför att
induktionstypen även skulle kräva utarbetandet
av en känslig galvanometer för sjöbruk.
Magnetometer med upphängd spole
Konstruktionsprincipen för denna är följande
(fig. 1): en lätt spole 1 av fin tråd i ett fåtal varv
v/
1 gamma = 1 • 10~6 cgs-enhet (gauss).
Fig. 1. Principskiss till
Z-magnetometer med
upphängd spole.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
