Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Nya metoder för magnetometri, av Gustaf Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1300
TEKNISK TIDSKRIFT
är, med lindningsplanet vertikalt, inspänd mellan
horisontella metallband 2 och genomlöpes av en
lågperiodig växelström, som kan erhållas
exempelvis från ett batteri med hjälp av en
automatiskt arbetande kommutator. Under inverkan av
jordmagnetismens vertikalkomposant Z
kommer spolen att utföra små svängningar kring
vertikalläget i takt med strömvariationerna. Dessa
svängningar bringas att försvinna, därigenom att
vertikalfältet kring spolen kompenseras till noll
med hjälp av dels den förskjutbara magneten 3
och dels (för finjusteringen) den fasta spolen A,
genom vilken sändes en likström av reglerbar och
på en milliamperemeter avläst styrka*.
Kompensationsströmmens storlek ger ett mått på Z.
I stället för den stela vridspolen kan träda en
fin, böjlig sträng". Så var t.ex. fallet i ett första
försöksinstrument, som i anslutning till ett kort
föredrag demonstrerades på Jernkontorets
tekniska diskussionsmöte i maj 1937. Några
meningar ur detta föredrag (Jernkont. Ann. 1937
s. 509—512) må här citeras:
"Fördelarna med denna metod skulle kunna
sammanfattas i ett par punkter. För det första
medger den givetvis en mycket snabb reaktion . ..
För det andra är risken att man skall skada
instrumentets rörliga delar så gott som obefintlig.
Det instrument, som skall demonstreras,
innehåller exempelvis såsom ledare endast en fin,
bågformigt nedhängande guldtråd. Att känsligheten
kan fås tillräcklig sammanhänger därmed att
dessa fina strömledare, även när de endast äro
omgivna av luft och icke av vätska, vilket också
är möjligt, likväl tåla mycket höga strömtätheter
upp till flera hundra ampere per mm2, utan att
någon störande uppvärmning förekommer. Man
kan alltså släppa en relativt kraftig ström genom
den ytterst lätta ledaren och därigenom erhålla
bekvämt observabla utslag av denna även vid
svagt magnetfält... Såsom en tredje väsentlig
fördel skulle jag vilja nämna, att man kan variera
känsligheten av instrumentet på ett ögonblick helt
enkelt genom att ändra ett motstånd och
därigenom den påsläppta strömstyrkan, så att samma
instrument kan användas både för högsta
känslighet, när så behöves, och för låg sådan, då en
dylik är lämplig . . . Det närmaste ledet i
försöken skall avse att få fram ett lätt, portativt
instrument och tanken är då, att detta skall kunna
kvickt ställas upp, varefter utslaget kompenseras
till noll. För registreringsändamål ombord på
farkoster av olika slag får man nog tänka sig
instrument försedda med kardanupphängning."
Strax efteråt (vintern 1937—1938) färdigställdes
ett spolinstrument för Sjökarteverkets räkning,
* Det framgick senare, att i huvudsak sammai princip redan 1928
tillämpats av engelsmannen Dye i ett för magnetiska observatorier
avsett normalinstrument för Z-bestämningar.
** Det har dock visat sig, att konstruktionen med vridspole, som
reducerar antalet frihetsgrader hos det rörliga systemet till 1, är
att föredra.
som togs i bruk under sjömätningarna
sommaren 1938. Hela instrumentet var upphängt i ett
stativ medelst en kardanknut och erhöll
därigenom automatisk nivellering; dess pendlingsrörelse
dämpades genom ett oljekärl. Något år senare
ombyggdes det delvis, varvid den huvudsakliga
ändringen bestod i ett nytt stativ med bättre
kardanknut och ett större oljekärl, som medgav
större pendlingsutslag vid stark sjögång.
Konstruktionen framgår av ett i fig. 2 visat, något
schematiserat vertikalsnitt: instrumentets hölje
utgöres av mässingsröret 1, med ytterdiametern
48 mm, som utgör fortsättning på det
kardanupphängda mikroskopet 2. Man återfinner inuti röret
lätt de i fig. 1 intecknade väsentliga delarna:
vridspolen med de horisontella
upphängningsban-den, spända mellan två vertikala fjädrande
ståndare, och ett stycke nedanför spolen
kompensa-tionsmagneten, fastgjord vid en mikrometriskt
förskjutbar slid. Utanpå röret i jämnhöjd med
vridspolen är den för finkompenseringen avsedda
fasta spolen anbragt. De små uppåtriktade pric-
Fig. 2. Z-magnetometer med upphängd spole.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
